Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Mordförsöket

Linda Stark: ”Allt nazisterna hatar finns på Möllan”

Uppmaningen till mannen som ligger på sjukhus och kämpar för sitt liv står sprayat i mörk violett färg vid mina fötter. Jag vet inte varför det fruktansvärda som har hänt sjunker in just då. Men varje steg känns nu obegripligt tungt.

Framför mig tornar Folkets parks lagliga graffitivägg upp sig.
Det tar en stund att se, målningarna är stora, men snart träder budskapen fram. Om kamp. Solidaritet. Gemenskap. Avskyn mot våldet. Rasismen. Nazismen.
I rondellen ser jag hur en mamma stannar till med sulkyn. Pojken är egentligen för stor för att sitta i den. Han pekar på den välvda väggen. Ännu en gång samma starka uppmaning, men med flera meterhöga bokstäver, i MFF:s färger.
Mamman stryker sonen i nacken. Gesten gör mitt synfält suddigt.
Runt omkring mig försöker stressade småbarnsföräldrar förmå sina guldklimpar att gå snabbare till skola och dagis. Hipsterföräldrar, hippieföräldrar och nyanlända flyktingföräldrar samsas om utrymmet inne på Familjens hus, vars öppna förskola ser det som lika självklart att sjunga ”mamma och mamma”, ”pappa och pappa”, som ”mamma och pappa”.
I kvarteren som utgör Möllan inryms det bästa – och det värsta med Malmö.
Rör du dig här, kan du inte blunda för barnfattigdomen, kriminaliteten, villkoren för de som arbetar svart.
Kanske är det just därför krafterna för ett mer jämlikt och tolerant samhälle är så starka här.
Här finns alla värderingar som nazister och rasister hatar, samlade.
I butikerna, restaurangerna, bagerierna, lägenheterna, skolorna och dagisen verkar och lever barn och vuxna som rasister och nazister hotar och hatar.
Möllan badar i ett milt men varmt vårsolssken. Trots solen, trots alla budskap som bokstavligen vibrerar från väggar och trottoarer, fryser jag.
Gå till toppen