Hälsa & Motion

Malmö gerillalöpare tar löpsteget tillbaka

De kallar sig för gerillalöpare och slåss för löpningens själ – att det ska vara enkelt för alla att springa.
Nu ordnar de sitt första maraton med 0 kronor i anmälningsavgift och hemgjorda medaljer.

Allt började i december 2012. Ett gäng löparkompisar – Måns Renntun, Victor Carlsson, Daniel Andersson och Dan Stenqvist – fick idén om att starta ett nätverk i Malmö för dem som bara älskar att springa. En förening kändes för seriöst, de var mer ute efter ett sammanhang.
Nu finns Facebooksidan Malmö Gerillalöpare med (i skrivande stund) 277 medlemmar. De springer tillsammans – ibland är de bara två, ibland trettiotvå. Några är väldigt aktiva, andra kommer mer sällan.
Medlemmarna är mellan 20 och 70 år gamla och utöver den återkommande milrundan en gång i månaden bygger nätverket på spontana inbjudningar och efterlysningar av springsällskap. Tempomässigt finns en spridning mellan promenadtakt och elitlöpning.
– Man gör det på sina egna villkor, vare sig man vill vara med en gång i månaden eller fem dagar i veckan. Det finns inga krav, det är bara kul varje gång någon kommer. Den tanken finns kanske inte i en idrottsförening, där måste man vara med ett visst antal gånger, säger Victor Carlsson.
Nu startar de Malmö Gerillamaraton, gerillalöparnas första stora mer arrangerade lopp som springs den 5 april med start på Ribersborg. Moa Björnson är en av dem som jobbar med förberedelserna.
– Idag behövs inte föreningar för att organisera människor, nu har vi ju andra sociala nätverk att samlas i. Då är det bara överflödigt att starta en förening. Vi gör det så enkelt som möjligt, säger hon.
Gör-det-själv-tanken är stark.
– Det saknas ett lopp som är gratis för folk att vara med i. Vi vill visa att det är så enkelt att göra. Vem som helst kan vara med, och vem som helst kan springa hur långt de vill. Nu säger vi att det är ett halvmaraton och ett maraton, men man kan ju göra det till ett ultramaraton om man skulle vilja. Eller kortare om man hellre vill det, säger Moa Björnson.
Tidtagningen startar för alla i den gemensamma starten. Inga tillstånd eller avspärrningar behövs. De som inte vill springa kan vara med och stödja genom att heja eller spela musik längs vägen, andra sponsrar med kaffe vid målgången. Någon ska dj:a. Var och en efter förmåga.
Det ska vara lika enkelt att arrangera som att delta.
Men varför tycker då Malmö Gerillalöpare att deras nätverk behövs som en motvikt? Vad är det som gått snett med löpningen?
– Målgruppen i löpartrenden nu är ju folk som kan betala, folk som vill motionera och som köper hela kittet. Som gärna betalar flera tusen kronor för att få "det rätta löpsteget" innan de ens har ett löpsteg, säger Moa Björnson.
– Tyvärr är det ju så att folk fokuserar väldigt mycket på de här utrustnings- och pengaintensiva delarna i löpningen, och på de extrema loppen. Om man vill springa tre mil så är det bara att gå ut och springa tre mil, man behöver inte åka till Boston för att göra det, säger Måns Renntun.
Just den här kvällen har Malmö Gerillalöpare ett samarrangemang med Doc Lounge – filmen "The Runner" ska visas på Babel, och i samband med det bjuds de som vill med på en inledande löprunda.
Det dyker upp flera nya ansikten. Linnea Kjellsson som bor utanför Skurup är en av dem. Hon har åkt in till Malmö, både för filmvisningen och för löpturen.
– Jag springer mycket ensam i skogen. Men jag lockas av att springa i grupp, av det sociala.
Daniel Buza-Vidas är också med för första gången. Han är van löpare, ska springa Semi-Marathon de Paris några dagar senare.
– Jag hörde talas om Malmö Gerillalöpare via en bekant. Jag hoppas få inspiration och motivation av att springa i grupp, och här verkar de vara erfarna och duktiga, säger han innan hela löpargruppen ger sig iväg längs innerstans gator.
De ser inte ut som någon hårdför gerilla, snarare som urbanistas i färgglada skor.
Har Malmö Gerillalöpare någon förebild någon annanstans i världen?
– Tarahumara-löparna i Mexiko, haha! Nej, men vadå, människor har sprungit i alla tider och de är de enda förebilder som finns, säger Moa Björnson. Jag tänker på hur våra föräldrar stack ut och sprang när vi var små, det var liksom inte mer med det. Den här löpartrenden är inte så ny och häftig egentligen. Det är back to basics.
Gå till toppen