Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Eva Ström läser dikter med fabrikstema: På diktens fabriksgolv

En litteraturfestival har gett upphov till en antologi och tio publikationer på temat ”Fabriken”. En imponerande satsning, skriver Eva Ström.

I norska Møllebyen vid Moss har man fyra gånger ordnat en tvärvetenskaplig litteraturfestival med inbjudna från hela Norden. Senast blev nedläggningen av en tvåhundra år gammal pappersfabrik incitamentet till att ha ”Fabriken” som tema. Förlaget H/O/F har i anslutning till detta gett ut en antologi och tio publikationer med samma tema och samma ambitiösa avantgardistiska prägel som arrangemanget i stort. Fabriken blir förstås inte bara en fysisk byggnad utan också en symbol för en industrialiserad kapitalism, med svårigheter i datoriseringens paradigmskifte. Att det blir en pappersfabrik som läggs ner känns därför också som ett tecken i tiden och som en avspegling av gammalmedias kris, när papperstidningarna ersätts av nätupplagor.
I antologin beskrivs fabriken som sinnebild för en rationell produktion, men även platsen där arbetarna organiserade sig i fackföreningar. Marxismen är inte tänkbar utan fabriken, som alltså inte bara producerar varor utan också ideologi. I dikt kan fabriken skildras som ett mekaniskt djur som äter människan, förkastar henne och förbrukar henne (som Yllan hos Birgitta Trotzigs ”Dykungens dotter”). Fabriken blir skärningspunkt mellan ideologier, där klasser möts.
Den 86-sidiga skriften kan knappast mer än skissera fabrikens oöverstigliga emblematiska betydelse, men gör det skarpt och oförskräckt. Här finns Johan Jönsons dikt ”Från grafiten”, som i Trotzigs eller Simone Weils anda beskriver ugnssanerarnas arbete, med sina kroppar fast i fabrikens järngrepp. Här finns även texter av Sven-Olov Wallenstein, Dag Solstad, Jenny Högström och konstnären Lisi Raskins fotografier från en fabrik utanför Kabul.
Men antologin poängterar också den hantverksmässiga processen. Här anges vilka fyra olika papperskvaliteter som använts, med en medvetenhet som ter sig som en reaktion på internetkulturens snabba utslängande av text i cyberrymden. Omsorgen om orden speglas i en omsorg om deras grafiska presentation. Här värnas bokframställandet som ett hantverk, liksom en gång Virginia och Leopold Woolf gjorde och därmed betonas också boken som fysisk objekt.
Det märks också i skriftserien där till exempel Cia Rinnes ”should we blind ourselves and leave thebes (a short story of either or)” har formen av en åttkantig uppfällbar spelplan där man kan snabborientera sig i åtta filosofiska riktningar. Publikationerna från H/O/F är raffinerat formgivna av designkollektivet Eller med- a, som alltså ges en nyckelroll.
Mer traditionellt utseende har Ida Börjels diktsamling ”Miximum Ca Canny Sabotagemanualerna – you cutta da pay, we cutta da shob” Bakom titeln ligger ett dokument av amerikanska arbetsrättsaktivisten, Elizabeth Gurley Finch, där hon beskriver sabotaget som ett medel i klasskampen. När italienska arbetare som skyfflade undan dynga fick sin lön reducerad svarade de med att ta bort mindre mängd. Då bossen frågade varför fick han svaret: ”You cutta da pay, we cutta da shob”.
Ida Börjel beskriver i denna anda olika sabotagestrategier. Att i en manual skriva miximum så att man inte vet om det ska stå maximum eller minimun kan vara ett sätt att stoppa grus i maskineriet. Ida Börjels språkmaskin arbetar dock effektivt utan hinder i denna väl genomförda diktsamling, som dock inte drabbar mig på samma sätt som nyutkomna ”Ma”.
Mest berörd av de tio böckerna blir jag av Geir Gulliksens ”Je sus (eller hvordan leve)”, även om jag inte förstår hur boken faller under fabrikstemat. Gulliksen läser helt enkelt Markusevangeliet som en roman och analyserar huvudpersonerna Jesus, Johannes, Maria och lärjungarna. Hans blick på dem är fräsch, uppriktig. ”Han var en slags forfatter, en som skapte seg selv gjennom språket, og som skapte en verden och en verdensforståelse i kraft hva han sa.” Jesus beskrivs som en karismatisk förkunnare, förälskad i världen och världen svarar med sin förälskelse i honom. Men på Maria och hans syskon biter inte denna trollkraft, och Jesus framstår här som en lättkränkt narcissist. Genom att lyfta Jesus ut ur den gängse religiösa kontexten blir bilden av honom levande och vardagspåtaglig.
Som alltid kan teman både binda och frigöra kreativitet. Satsningen och ambitionerna är som helhet beundransvärd och imponerande, både grafiskt och innehållsmässigt.
Gå till toppen