Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Malmö

Cannabisdoktorn som utmanar polisen

Angelos Graziano förser svårt sjuka Malmöbor med en olja baserad på cannabis. Laglig eller olaglig? 

I väntrummet på Davidshalls polisstation i Malmö sitter en man med ett udda ärende. Han heter Angelo Graziano och är här för att anmäla sig själv för narkotikabrott. Han hoppas att polisen ska uppskatta hans ärliga uppsåt och beslagta den lilla bruna pipettflaska som han snart tänker ställa fram på receptionsdisken.
Polisens nästa åtgärd bör då bli, menar han, att skicka in flaskan till Statens kriminaltekniska laboratorium för analys. Då kan Angelo Graziano få besked om den "medicin" han distribuerat till sjuka Malmöbor de senaste månaderna är laglig, eller inte.
Själv säger han sig vara "nittio procent säker" på att oljan innehåller så låg halt av tetrahydrocannabinol (THC) att den faktiskt är laglig. Men helt säker är han alltså inte.
Det plingar till i den elektroniska nummertavlan. Det är Angelos tur nu. Han hukar vid luckan och harklar sig:
– Jag har en lite udda förfrågan kanske. Helt ärligt, jag misstänker mig själv för ringa narkotikabrott.
Att döma av de höjda ögonbrynen verkar kvinnan bakom luckan inte tro sina öron.
– Du, det funkar inte riktigt så. Då får vi ta pisseprov på dig.
– Det är inte jag som tar den, utan mina klienter. Det är oljan som ska testas.
– Så du menar att polisen ska testa din olja för att se om det finns knark i den?
– Om ett brott begåtts, är det inte polisens roll att utreda det då? kontrar Angelo Graziano.
Receptionisten suckar.
– Jag ska höra med min chef. Slå er ner där ute, så kallar jag in er igen.
Tre månader tidigare
Runt ett berg av sockerbullar och lussekatter i en tvårumslägenhet på Värnhem pågår en intensiv diskussion. På ena kortsidan sitter Angelo Graziano, bredvid honom Atilla Pollak, en nära vän, eller som Angelo Graziano säger: "en brother from another mother" [bror från en annan mor].
Det var när de båda jobbade som personliga assistenter åt samma brukare som de på allvar började tro på cannabisplantans medicinska effekter.
Atilla Pollak berättar:
– Den här killen hade epilepsi och åt fruktansvärda mängder mediciner. Jag såg hur han förändrades, fick tvångstankar och ätstörningar. Varje biverkan behandlades med nya mediciner som gav nya biverkningar. Sömntabletter, något för magen, lugnande mot ångesten. Han åt bara en gång om dagen och det dröjde aldrig mer än en halvtimme innan han var inne på toaletten och spydde upp allt igen.
Atilla Pollak följde med brukaren till läkaren för diskutera vad han menade var en kraftig överförskrivning av läkemedel.
– "Killen har inte haft ett epileptiskt anfall på sju år, är det inte dags att trappa ner på medicinerna". Jag glömmer aldrig vad hon svarade: "Man ska aldrig sluta satsa på en häst som vinner".
Brukarens blinda flickvän hade dagliga epileptiska anfall. Det var hon som ville prova att röka cannabis, enligt Angelo, som inte var sen att ordna fram ett varuprov.
– Hon tog tre, fyra bloss tre gånger den veckan och hade inte ett enda anfall på tio dagar. Hon hade ju dagligen små anfall och minst ett större varje vecka, trots att hon medicinerade, säger han.
Hennes kille provade också. Natten som följde ska han ha sovit gott och morgonen efter åt han frukost med god aptit, för första gången på länge.
– Du vet att den här killen var som en trettonårig adhd-kille i en fyrtioårings kropp. En elak fan som brukade skrämma sin blinda flickvän genom att hoppa fram framför henne och skrika. Men efter att de hade rökt sa flickvännen att hon ville att han skulle fortsätta. "Han var så lugn och fin". De hade suttit och pratat och fnittrat i soffan och bara haft det mysigt.
Den oortodoxa relationen mellan assistenterna och mannen fick ett abrupt slut. Enligt Angelo Graziano uppskattade han inte deras försök att få läkaren att trappa ner på hans mediciner. Angelo Graziano och Atilla Pollak fick sparken.
Trots motgången såg Angelo Graziano det som hänt som lärorikt. Han började dammsuga nätet efter information och såg det ena Youtubeklippet efter det andra om hur dödligt sjuka tillfrisknat efter att ha medicinerats med en speciell cannabisolja. En typ av historier som forskare brukar avfärda som "anekdotiska bevis", och kritikerna som legaliseringspropaganda, men som har viss förankring i seriös forskning.
Han kände många som behövde hjälp och var nu fast besluten att försöka omsätta sina nya kunskaper i praktiken.
Det var bara ett problem – svensk narkotikalagstiftning. Den olja som hyllades i Youtubeklippen innehöll en mycket hög halt av den förbjudna substansen THC. Angelo Grazianos val föll i stället på en olja som enligt honom har en låg halt av THC men desto högre halt av ett annat cannabisämne.
Vid andra änden av köksbordet sitter Anders, en bekant till Angelo, som lider av kraftig övervikt. Han är inbjuden för att bevisa för oss att oljan fungerar.
– När man hör ordet cannabis tänker man stopp och belägg, det första man tänker är att detta inte är lagligt. Jag har aldrig rökt, inte ens vanliga cigaretter. Men för tre veckor sedan sa min mamma att hon var villig att prova. Då tänkte jag kan hon, så kan jag.
Anders mamma började med oljan för att hennes psoriasis hade blivit så besvärlig att hon inte längre klarade av att gå ut och handla.
– Hennes händer sprack varje gång hon kupade dem, berättar Anders. Det såg helt enkelt för jävligt ut och det gjorde fruktansvärt ont.
Mamman började med oljan i december, först genom att smörja in sina händer, sedan genom att också ta några droppar i munnen. Anders tar fram sin mobil och visar bilder av hennes händer före och efter behandlingen. På de första bilderna är händerna rödfnasiga, på de senare är de något mindre fnasiga men fortfarande rödflammiga. Anders tycker att resultatet är slående.
– Det har blivit bättre och bättre. Händerna spricker inte längre, säger han.
Själv använder han oljan i hopp om att gå ner i vikt.
– Hittills har jag inte märkt någonting men jag tänker ge det en chans för att se vad som händer.
Den cannabisdebatt som sveper över världen och som bara de senaste månaderna fått nytt bränsle av att USA:s president Barack Obama tonat ner riskerna och FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan ställt sig positiv till en legalisering, har ganska lite att göra med plantans medicinska effekter.
Huvudargumentet på politisk nivå har istället varit att kriget mot drogen slukat oproportionerligt mycket resurser från rättsväsendet samtidigt som de preventiva insatserna inte tycks avskräcka nya användare.
En mellanväg som flera amerikanska stater infört är att tillåta "medical marijuana" som kan hämtas ut mot läkarintyg. Kritiker anser att det i praktiken blivit en ursäkt för alla med sömnproblem eller mer eller mindre diffusa symtom på stress att få röka på i fred.
Den typen av "medicinering" är omtvistad eftersom det råder delade meningar om huruvida fördelarna med cannabis överväger nackdelarna, i synnerhet när den intages genom rökning.
Det är ett viktigt skäl till att man använder det allmängiltiga begreppet "medicin" istället för den betydligt striktare termen "läkemedel".
De flesta forskare är eniga om att unga brukare riskerar bestående kognitiva skador (nedsatt minne och koncentrationsförmåga) och att risken för psykoser ökar. Några menar dock att riskerna för vuxna är kraftigt överdrivna. En uppmärksammad studie i den ansedda medicintidskriften The Lancet gjorde 1995 gällande att cannabisrökning bland vuxna inte är farligare än alkohol eller tobak. Studien blev så utskälld av kritiker och hyllad av legaliseringsförespråkare att tidskriften valde att lyfta ämnet igen tre år senare.
Då erkändes i högre utsträckning den ökade risken för psykoser, men slutsatsen var ändå att ett måttligt cannabisbruk i vuxen ålder har en relativt liten påverkan på hälsan, och att "beslut om att förbjuda eller legalisera cannabis bör baseras på andra överväganden".
Legaliseringen av medicinsk marijuana och de spretiga forskningsresultaten om skadeverkningar, som används som slagträ på båda sidor av debatten, ska dock inte förväxlas med den forskning som sker på enskilda cannabisämnen.
Redan på 1960-talet lyckades den israeliske forskaren Raphael Mechoulam identifiera den psykoaktiva substansen tetrahydrocannabinol (THC), vilket senare ledde till läkemedel först mot illamående och avmagring hos aidspateinter, sedan mot smärta och spasmer hos ms-sjuka.
På senare år har forskningen intresserat sig för en annan av plantans cannabinioder – cannabidiol (CBD). CBD skapar inget rus utan motverkar tvärtom det psykoaktiva ämnet THC och har i studier visat sig justera kroppens eget immun- och nervsystem på ett sätt som kan lindra diabetes, smärta och autoimmuna sjukdomar.
Forskning i ett tidigt skede tyder också på att cannabinoider kan bli effektiva vapen mot olika former av cancer, epilepsi, parkinson och en rad psykiatriska sjukdomar.
En av auktoriteterna på området, immunologen Prakash Nagarkatti, en av cheferna för forskningsavdelningen på University of South Carolina Columbia, skriver i ett mejl till Sydsvenskan:
– Cannabinoider har tydligt visat sig lindra många sjukdomar, särskilt på det immuna och neurologiska området och när det gäller cancer.
Men, tillägger han:
– Nästan alla studier har gjorts med djurförsök. Kliniska studier på människor är nödvändiga.

Två månader tidigare
Angelo Grazianos grå minibuss bullrar fram på snöklädda gator. I närheten av Jägersro parkerar han och följer oss sedan in bland höghusen. Flera gånger förklarar han att "vittnet" som vi snart ska träffa, och som han känner från högstadietiden, lider av social fobi och inte är van att träffa människor.
Några minuter senare sitter Jenny i sin svarta tygsoffa och beskriver sitt liv som ett helvete. Hon berättar om skilsmässan, om sin långvariga depression och om självmordförsöket som gjorde att hon blev tvångsintagen på psyket. Sedan om ryggoperationen som några år tidigare efterlämnade kroniska smärtor och om trafikolyckan i maj förra året och nackproblemen som följde.
Hon har ätit mediciner för det mesta av ovan nämnda skäl, men en dag för ungefär två år sedan kände hon att det var nog. Mot sin läkares inrådan slutade hon tvärt att ta sina antidepressiva tabletter.
– Jag pallade inte stoppa i mig en massa skit, jag ville försöka klara mig utan.
Det har gått upp och ner, säger hon. Stress och panikattacker har malt ner hennes självförtroende. Smärtorna från ryggoperationen har hållit henne vaken på nätterna.
På fläkten ovanför spisen, bland raden av kryddor och jasminte står en liten brun pipettflaska. Hon är inne på sin tredje vecka. Fem droppar på morgonen, tio vid lunchtid och lika många strax innan hon går och lägger sig.
– Den senaste veckan har jag faktiskt känt mig bättre i ryggen. Det är en sådan befrielse. Tidigare har jag varit tvungen att ta Propavan [ett sömnmedel] för att kunna sova. Nu har jag slutat med det. Jag sover som en stock, och min aptit har ökat något fruktansvärt.
Nästa "vittne" träffar vi i ett radhusområde i östra Malmö.
Lars drar ifrån blixtlåset på necessären och drar fram tre burkar Stesolid. Två av dem är oöppnade.
– Jag har inte behövt dem sedan jag började med oljan, säger han.
Lars, som också är bekant med Angelo sedan tidigare, har en bakgrund som påminner om Jennys. Flera år av sjukskrivningar på grund av ångest och panikattacker. Mycket innesittande framför tv:n. Stesolid för ångesten. Sömntabletter för natten. Viagra för sexlivet.
Lars drar på sig dunjackan över träningskläderna och pulsar ut i snön med sina tunna träningsskor. Vi är på väg mot Fitness 24 Seven i Rosengård.
– Jag tränade brottning när jag var yngre, men har varit helt otränad i tio år. Nu har jag tagit mig i kragen. Det känns som om jag blivit beroende av träningen och jag som inte tränat sedan jag var tonåring.
Han låter som en nyfrälst. Om det beror på oljan, eller på att han, som han själv säger, vaknat ur en Stesoliddimma, får vi aldrig veta.
– Jag har utretts i fyra år av psykiatrin och fått mängder med sömntabletter och ångestdämpande som jag känner att jag inte längre behöver. Jag måste säga att jag är jätteimponerad. Funkar det på mig borde det ju funka på andra. Jag sover bättre. Jag äter bättre. Jag är inte lika stressad och jag har börjat gå ut oftare. Ja, jag har ju till och med börjat träna, säger han.
Två av de vittnen som Angelo Graziano vill att vi ska träffa är svårt sjuka i cancer. En av dem dör innan vi får en chans att träffa henne. Den andre kämpar på men är i för dåligt skick för att orka träffa oss. Det blir uppenbart att Angelo Grazianos underjordiska CBD-verksamhet står inför en rad etiska dilemman. En fråga som hänger sig kvar är vilket ansvar han själv tar om sjuka och desperata människor väljer bort beprövade läkemedel till förmån för en olja vars innehåll han inte ens själv är helt säker på?
– Jag tar så klart ansvar. Jag säger ju inte till dem att de ska sluta med sina mediciner direkt. Jag råder dem att prata med sina läkare och erbjuder mig att själv följa med för att förklara det här. Man ska börja med att ta oljan i tio dagar eller två veckor och känns det bra kan man börja med att halvera sina mediciner. Målet är att de ska vara helt medicinfria inom tre till fyra månader.
Martin Olsson är överläkare i psykiatri på rådgivningsbyrån i narkotikafrågor i Lund.
– Det pågår forskning inom läkemedelsindustrin för att få fram ett antipsykotiskt och ångestdämpande läkemedel baserat på CBD. Det är intressant, men det finns inget läkemedel än och jag skulle aldrig råda någon att pröva saker som inte är testade av Läkemedelsverket.
Med det kunskapsläge vi har idag råder man ingen person med psykiska problem att överhuvudtaget ta cannabis.
– Jag menar att detta faller under kvacksalverilagen. Det är potentiellt farligt, det kan ju finnas andra komponenter i oljan som man inte känner till, säger han.
Det som förr kallades kvacksalveri regleras numera i patientsäkerhetslagens femte kapitel:
"Andra än hälso- och sjukvårdspersonal, får inte yrkesmässigt undersöka någon annans hälsotillstånd eller behandla någon annan för sjukdom eller därmed jämförligt tillstånd genom att vidta eller föreskriva någon av följandeåtgärder i förebyggande, botande eller lindrande syfte." Det gäller i synnerhet behandling av "cancer och andra elakartade svulster, diabetes, epilepsi".
Och vad gör Angelo Graziano om oljan visar sig vara olaglig, och hans klienter blir misstänkta för narkotikabrott. En del har varit oroliga för det, medger han.
– De har ju körkort, en kille är idrottare och en annan har jaktlicens. De undrar om de kan få problem.
Angelo Graziano erbjuder tjänster där det av av naturliga skäl är omöjligt att lämna några garantier. Men han vill ändå, på sitt eget sätt, försöka skydda sin klienter.
– Jag erbjuder mig att skriva ett avtal där jag tar på mig allting om det skulle visa sig att den är olaglig, säger han.
Tillbaka hos polisen
– Oljan!
Receptionisten ropar in Angelo Graziano och presenterar sin chef Ulf Petersson.
Han är polisinspektör med över trettio år i yrket. Under de åren har han ha sett och hört en hel del. Men inte det här. Angelo tar det från början och berättar om sin önskan att anmäla sig själv. Ulf Petersson ser inte road ut.
– Har du importerat den? frågar han.
– Det kan man säga, ja.
– Du får du vända dig till tullmyndigheten. Tyvärr. Vi gör inga laboratorieundersökningar på sådana här saker.
– Inte ens om jag misstänker mig själv för narkotikainnehav? försöker Angelo igen.
Det blir uppenbart att den så kallade personkemin stämmer dåligt. Ulf Petersson frågar gång på gång om oljan är importerad och Angelo Graziano kontrar retfullt med att en del är importerat och annat kan vara producerat i Sverige. Ungefär då tar polisinspektörns tålamod slut. Han spänner blicken i Angelo, pekar med hela handen mot dörren och skriker:
– Då hjälper inte jag dig, då kan du gå härifrån. Bara gå!
– OK, bra. Man får alltid samma hjälp av polisen i det här landet, säger Angelo.
– Det beror precis på hur man uppför sig. Jag vill ha svar på frågorna, säger Ulf Petersson, nu illröd i ansiktet.
– Här har du svar på frågan, säger Angelo Graziano och drämmer den bruna pipettflaskan i disken med en smäll.
Han stormar ut och skymmer inte längre klistermärket som sitter uppsatt på väggen mitt emot receptionen med texten: "Hur ser en helt vanlig langare ut?".
Jenny, Lars och Anders heter egentligen något annat.

Cannabis Sativa

Den vanligast illegala drogen i världen.
Har använts som berusningsmedel och allmän mirakelmedicin i tusentals år.
Innehåller över 400 ämnen, varav ett 80-tal så kallade cannabinoider. Några av dessa efterliknar kroppens egna cannabiniodmolekyler (endocannabinoider) och kan därför aktivera cellernas receptorer och på så sätt dämpa nervcellernas frisättning av signalämnen. Det kan i sin tur påverkar hunger och smärta.
Forskningen är inte entydig, men visar bland annat att cannabinoider kan dämpa immunförsvar som attackerar kroppens egna celler (autoimmuna sjukdomar).
THC- tetrahydrocannabinol. Det psykoaktiva ämnet i cannabis. Används i läkemedel mot dålig aptit, illamående, spasmer och smärta. Vid rökning framkallar THC berusning. Genom förädling har cannabisplantans THC-halt blivit allt högre, vilket ökar risken för psykoser vid rökning.
CBD - cannabidiol. Det ämne i cannabis som motverkar THC. Forskning tyder på att CBD kan bli ett viktigt läkemedel framöver mot bland annat autoimmuna - och neurodegenerativa sjukdomar.
Fakta: NE, Illustrerad vetenskap, pub med
Gå till toppen