Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Klubb som ger utlopp för fingerfärdiga

– Nålbrev, jag tror att det heter så. Man ska ha det och sätta en massa nålar i. Filippa Edelborg Christensen har sytt fast en rosa kanin med diamantväska på en bit vadmal. Nu är det dags att namna nålbrevet.

Filippa Edelborg Christensen är ett av sju barn mellan sju och tio år som är med i torsdagsgruppen i slöjdklubben Hägern. I Löddesnässkolans syslöjdssal sitter de och syr eller slöjdar i andra material en gång i veckan.
Birgitta Möller, som startade slöjdklubben hösten 2012 genom ABF, går från den ena till den andra för att alla ska få hjälp och komma igång.
Matilda Malmback börjar med att rita en teckning på hur hon vill att nålbrevet ska se ut. Hon bestämmer sig för hjärtan.
– Oliver, ska du ta och välja färg på garn, säger Birgitta Möller till Oliver Lindvall som tar fram sina grejor och går och sätter sig. Även han har valt att ha en kanin på sin nåldyna och börjar med att trä nålen.
– Kaniner är fina, säger han.
Det tycker Filippa Edelborg Christensen också.
– Jag gillar en massa djur. Jag har en kanin, ett marsvin och en hund. Kaninen heter Lilja, säger hon.
Hon är en riktig pysselentusiast och har ett speciellt rum för detta därhemma.
– Jag ritar, gör pärlplattor och syr lite. Det är kul med pyssel. Jag har gillat det sedan jag var liten, säger Filippa Edelborg Christensen.
Linnéa Gossé syr fast stora guldknappar på sitt rosa nålbrev med hjärtan. Längre ner i salen mot de stora fönstren sitter Hanna Blennow och försöker sy band i det orange tyget. Det går trögt. Tyget är tjockt och nålen grov.
– Jag gick hit för att Emma går här och för att jag ville testa, säger hon.
Emma heter Dahlbom i efternamn och trär nålen med lila broderigarn av ull för att brodera sina initialer.
– Att sy fast banden var svårast, säger hon och visar hur hon sytt lila blommor på rosa tyg. Intill henne sitter Linnea Sannas som valt ett blått hjärta till sitt nålbrev.
Alla jobbar koncentrerat men efter hand blir frågorna till Birgitta Möller allt fler.
– Jag gick en slöjdhandledarutbildning för att jag vill jobba med barn och lära ut vad jag kan, berättar hon om slöjdklubbens tillkomst.
– Kanske kan jag inspirera dem att tycka att det är lika roligt att skapa med händerna som jag själv alltid tyckt.
Gå till toppen