Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

En flört med finkulturen

58 personer böjer på nackarna och tittar upp mot Anders Petersens självporträtt i utställningen ”Ett sätt att leva”. Moderna museets första specialvisning för singlar har börjat.

”Hej, jag ska på den där singelvisningen”, säger en kvinna till personalen i kassan och får veta att guiden just satt igång inne i det stora utställningsrummet på bottenplan. Där inne står ett stort gäng, kvinnor och män, unga och gamla, och tittar på Anders Petersens svart-vita bilder från projektet ”City Diary” och Christer Strömholms fotografier av de transsexuella vännerna på Place Blanche i sextiotalets Paris.
”Upplev fantastisk konst i sällskap med andra singlar, diskutera det ni ser och flirta!”, har museet skrivit på sin hemsida. Detta är första gången de ordnar en visning som riktar sig till just singlar.
Guiden undrar om någon i gruppen har någon fråga. Ingen räcker upp handen. Karin Reffner har kommit till singelvisningen tillsammans med kompisen Petra Persson.
– Jag har sett att det har kastats några blickar. Jag är lång så jag ser vad som händer, säger hon.
Hon har ett stort intresse för fotografi och säger att det förmodligen är sannolikt att hon skulle träffa någon med liknande intresse om hon skulle få napp under en sådan här eftermiddag.
– Man kanske borde gå på traktorpulling i stället för att vidga sina vyer. Det är roligt när man delar ett intresse men det är kul att få ta del av andra världar också, säger hon.
Detta är första gången hon är på ett singelevenemang och hon gillar konceptet, även om hon konstaterar att det inte är helt lätt att småprata med någon under en guidad visning.
– Det är kanske lättare när man gör något praktiskt tillsammans. En matlagningskurs för singlar vore något, säger hon.
Uppe på andra våningen ställer fotografen Nina Korhonen ut serien ”Anna, Amerikan mummu” om sin mormor som länge drömde om ett liv i Amerika och som fyrtio år gammal valde att flytta dit på egen hand, medan hennes man stannade kvar i Finland. Mannen hälsade på varje vinter och tog bilder av sin fru, ett projekt som Nina Korhonen sedan fortsatte.
Gruppen går förbi bilder av mormor Anna i röd kappa i New York, mormor Anna badandes i havet med en blå klänning på, mormor Anna drickandes kaffe i ett amerikanskt kök. Några i gruppen ler men fortfarande är det väldigt tyst.
När visningen är slut förklarar guiden att det givetvis är fritt fram att kolla vidare på utställningen men att det också serveras cider nere i kaféet för dem som känner för det. Kompisarna Josefin Bergman, Maria Norefors och Ylva Westerlund hänger kvar i ett rum där väggarna är fyllda av Martin Bogrens bildserie Lowlands – där han återvänder till barndomens Skurup för att förstå vad det var han en gång längtade bort ifrån.
Josefin Bergman säger att hon och vännerna kommit på visningen för att det är en kul grej, men konstaterar att de flesta i gruppen var väldigt upptagna med att lyssna på guiden och att det därför inte blev någon särskilt flörtig stämning.
– Det kanske är tänkt att man ska skicka blickar. Det kan ju funka under en visning, säger Maria Norefors som tycker att det kan vara ett bra sätt att få koll på vilka andra singlar i stan som är intresserade av konst.
Men att konstruera romantiska möten är inte alltid helt lätt, påpekar hon och säger att sådana möten oftast sker helt oväntat, när man minst anar. Josefin Bergman håller inte med helt.
– Samtidigt är det ju upplagt här för att liksom - tjena, säger hon.
Att samtliga 58 på visningen verkligen var singlar, tror de inte. De tyckte sig se åtminstone några som höll hand.
– Fusk. Svikare, säger Ylva Westerhult innan hon och de andra går vidare ner till minglet i kaféet.
Ola Lidén dröjer sig kvar nere på bottenplan. Han hittade evenemanget via en dejtingsajt.
– Det är många här som är väldigt mycket äldre än jag. Nu vill jag inte vara fördomsfull men jag vill inte träffa någon som är 70 plus, säger han och fortsätter.
– Det svåra är att få folk att börja prata med varandra. Just en fotoutställning gör att det kan kännas lite pretentiöst, som att man måste ha något väldigt intelligent att säga. Det höjer ribban. Man kan inte vräka ur sig vad som helst, säger han.
Om det var några blickar som kastades åt hans håll, så var det åtminstone ingenting han märkte.
– Jag var nog inte så mottaglig just idag, säger han och avslöjar att han faktiskt precis börjat träffa någon.
Madelene Holm, kommunikatör på Moderna museet, är mer än nöjd med antalet besökare som dykt upp.
– En vanlig visning är det ungefär tjugo personer som kommer så det är ju lite skillnad. Det är kul att se att folk vågar gå på en visning där man tydliggör sin relationsstatus, säger hon.
Ute i museets kafé har det dukats fram choklad och champagneglas med cider. Det är här minglet är tänkt att ske. Några väljer att hänga kvar en stund innan lamporna släcks.
– Jag såg inte riktigt om det var några som lämnade stället tillsammans, säger Madelene Holm som lovar att museet ska utvärdera tillställningen och se om det går att utveckla konceptet för att maximera chanserna till kärlek.
– Sedan får man ta det som man vill. Det behöver ju inte vara så att man vill hitta kärleken, utan kanske bara en ny bekantskap, säger hon.
Redan i eftermiddag (28 mars) är det dags för ytterligare en singelvisning på Moderna museet.
Och den 25 april är ännu en specialvisning för singlar inbokad.
Gå till toppen