Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Tobias Lindberg: En fördel med EU som ofta glöms bort

Tidigare amerikanske utrikesministern Henry Kissinger lär en gång ha undrat:
Om man vill tala med Europa, vem ska man ringa då?
I veckan tycktes frågan få sitt svar när USA:s president Barack Obama träffade Herman Van Rompuy och José Manuel Barroso, ordförande för Europeiska rådet respektive EU-kommissionen.
Det var först efter långa ansträngningar som mötet blev av. I fem år hade EU-ledarna försökt få Obama att komma och därmed ge unionen sitt underförstådda erkännande som världspolitisk aktör. 2010 ställde han in ett planerat möte till följd av tidsbrist och därefter prioriterade han att besöka ledare för enskilda EU-länder.
När Obama väl kom till Bryssel stod krisen i Ukraina efter Rysslands annektering av Krim i självklart fokus. Det förtydligade unionens viktiga världspolitiska roll.
”Europa och USA har en stark och välkoordinerad hållning till Ukraina”, sade Van Rompuy efter mötet.
Hade ett sådant uttalande ens varit möjligt om det inte vore för EU-ländernas gemensamma utrikespolitik? Utan den hade det krävts omfattande och tidsödande diplomatiska ansträngningar för att samordna linjerna från 28 europeiska länder. Trycket på Ryssland hade sannolikt blivit mindre.
Nu är de europeiska sanktioner som riktats mot ryssarna visserligen ganska klena ändå. Det hade varit givet att önska starkare markeringar mot Kreml om det inte vore för att sådana kan slå tillbaka hårt mot EU. Inte minst med tanke på beroendet av rysk gas skulle tuffa tag i förlängningen kunna utlösa en ny ekonomisk kris i Europa.
Men svårigheten att ta i gör det än viktigare att koordinera de sanktioner mot Ryssland som trots allt införs.
”Om Ryssland trodde att de skulle kunna driva in en kil mellan USA och EU så har de kalkylerat fel”, sade Obama i Bryssel.
Ett möte – sedan var merparten av Europas länder eniga med USA.
Den gemensamma utrikespolitiken är en fördel med unionssamarbetet som ofta glöms bort.
Det är inte bara möjligt att ringa till Europa. När luren lyfts svarar 28 länder dessutom med en röst.
Gå till toppen