Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lunds konsthall

Thomas Millroth: I tysthet har politikerna tagit över Lunds konsthall

Läs mer om Lunds konsthall på lundasidorna i C-delen.
Klickar fram lundskonsthall.se. Väntar på sidan, så dyker Lunds stadsvapen upp och ett upplägg som liknar det gamla vanliga i kommuner, ungefär som ett litet snyggare protokoll och anvisningar. Måste ha kommit fel, klickar en gång till. Jodå, konsthallens hemsida präglad av framkantsestetik är borta. Kommunen har annekterat den.
Trots att jag med stigande obehag följt den ojämna dragkampen mellan konsthallschefen Åsa Nacking och stadens kulturpolitiker, förstod jag inte vad den nya hemsidan signalerade. Tills jag i torsdags slog upp Sydsvenskan och läste under vinjetten Åsikter. Ordförande i kultur- och fritidsnämnden Holger Radner (FP) skrev om förändringar han menar ska göra Konsthallen bättre. Och redogjorde för några av den politiska ledningens tasksparkar mot konsthallen. Till exempel den så kallade medborgarundersökningen, där 54 procent av de tilltalade angav att de inte besökte konsthallen, därför att utställningarna inte lockade. Och den referensgrupp som konsthallschefen skulle informera innan beslut om nya utställningar togs. Radner ryser lite av obehag, eftersom nämnden fick ”kritik i medierna”.
Slutsatsen Radner och nämnden drog var att konsthallens rörelsefrihet borde inskränkas ännu mer. Det är en debatteknik och beslutslogik à la Putin: Fråga medborgarna vad de tycker om något de inte känner till, besvara kritik med ännu värre åtgärder i stället för en kulturpolitisk diskussion värdig det en gång radikala Lunds intellektuella tradition.
De väljer en auktoritär väg. Konsthallen annekteras, konsthallschefen degraderas. Härskarandan vilar tungt över en sådan politik.
Och i slutet av insändaren i Sydsvenskan berättar Radner, att utställningarna ska beredas av en programgrupp, där Lunds kulturchef ska ha sista ordet. Nacking ska ingå i gruppen, men ”inte längre vara beslutande när det gäller utställningsverksamheten”.
Politikernas agerande och förflyttning av sina positioner in i tjänstemännens sfär känns föraktfull och visar en märklig kultursyn, som jag inte vet vad jag ska sätta för namn på. Så här agerar politiker som är helt övertygade om att de har rätt och att allt som ligger utanför deras egna erfarenheter är apart och i grunden icke existerande. Populism är ett vagt ord i sammanhanget.
Och detta i kultur- och universitetsstaden Lund! Finns det verkligen ingen i kultur- och fritidsnämnden som reagerar mot denna smygauktoritära kulturpolitik? Eller vad säger kulturchefen om att ta över beslutsrätten om utställningarna i konsthallen från konsthallschefen?
Betyder det att Åsa Nacking har utmanövrerats? Politikerna har i tysthet tagit över. Och detta har meddelats insmuget i slutet av en insändare i tidningen. Rädslan för pressen och den öppna debatten präglar ledningen för kulturen i Lund.
Jag hoppas med en av de stora Lundapoeterna, Ingemar Leckius, att ”mörkret vittrar bort”.
Gå till toppen