Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Thomas Frostberg: Thomas Frostberg: Girighet riskerar sänka hela idén

Det fina med crowdfunding är donatorernas engagemang som präglas av givmildhet. När kraven på ekonomisk avkastning nu ökar riskerar modellen att falla.

Facebooks miljarduppköp nyligen av Oculus VR drog igång hetsiga diskussioner i USA om småinvesterare borde fått del av vinsten när de via gräsrotsfinansiering, mer känt som crowdfunding, hjälpt till att finansiera det unga teknikbolagets produktutveckling.
Å andra sidan finns det anhängare som menar att uppköpet bevisar att crowdfunding fungerar som modell och fler bolag lär nu använda samma grepp.
Frågan är bara vad som då skiljer gräsrotsfinansiering från vilken annan investering i uppstartsbolag som helst. Ingenting, skulle jag säga. Mer än att risken blir betydligt högre eftersom det finns gott om oerfarna investerare i crowdfundingmiljöerna.
Samtidigt är insynen i bolagen sällan jämförbar med dem som handlas på kända aktiemarknader som NGM, First North och Aktietorget. Det blir därför upp till gräsroten själv att ta reda på vilka regler som gäller för respektive bolag och gräsrotsplattform innan donationerna görs.
Men tanken med crowdfunding var inte att bara skapa ännu en handelsplats för aktier. Åtminstone har det aldrig varit tjusningen med modellen. Istället handlar det om att få in mycket pengar genom att ta in mindre summor från desto fler enskilda personer istället för att gå till affärsänglar, riskkapitalister och andra investerare.
Givarna tackas i form av credd när produkten är färdig, exempelvis genom att få sitt namn i en bok eller genom att vara först med att använda den nya produkten. Lockande för äkta nördar, oavsett om det gäller kulturprojekt eller utveckling av en ny pryl. På så vis blir gräsrotsinsamlingar också ett tidigt test på om det finns en marknad där ute, om det finns tillräckligt många som är beredda att betala för något som ännu inte finns.
När crowdfunding slår över till rena investeringar i aktier går den poängen förlorad. En lyckad insamling bevisar bara att det finns fler som likt bolagets grundare tror att idén har kommersiell bärkraft. Men de har egentligen aldrig tagit ställning till om de vill köpa produkten, utan har bara fastnat för bolagets vision uttryckt i aktier.
Samtidigt är det så klart lockande även för småsparare att kunna gå in riktigt tidigt i bolag och få vara med om värdestegringar som annars bara professionella investerare kommer åt. Men om detta sker genom att crowdfunding drar till sig ovana placerare kommer vi snart få se en rad negativa effekter:
Personer utan aktiekunnande förköper sig på lockande crowdfunding-erbjudanden, men blir förr eller senare brända när pengar går förlorade. Erfarna investerare vet att nio av tio bolag i så tidig fas aldrig lyckas och att det tionde måste bli en dundersuccé för att täcka de övriga förlusterna.
Bolag som får in många nya ägare lär möta krav på snabb notering när gräsrotsinvesterarna vill ha loss pengar. Det riskerar att tvinga bolagen att fokusera på andra saker än den nödvändiga utvecklingen. I värsta fall kommer de till slut behöva ta in mer pengar, något gräsrotsinvesterarna knappast räknat med.
I takt med att flera projekt kraschar, för det kommer att hända, riskerar crowdfunding att få samma stämpel som IT-bolagen efter dotcom-krisen i början av 2000-talet. Det vore synd på en bra idé!
Så för att inte sänka crowdfunding som idé gäller det att både insamlingsplattformarna och bolagen som plockar in pengar gör tydlig skillnad mellan den ”klassiska” mer supporterbaserade modellen och nyare varianter med direkt ägande.

Tre gräsrotsinsamlingar jag själv stöttat sista året – och belöningarna:

1Reportageboken ”The Olympen gigs” om världsartister som spelat i Lund. Belöningen: Ett exemplar av boken, ett uppförstorat foto av en artist som framträtt på Olympen samt mitt namn tryckt i boken tillsammans med alla andra som stöttat projektet.
2 Lunds universitets nyinrättade stipendiefond för utländska studenter, en tråkig men nödvändig effekt av att svenska universitet numera måste ta ut avgifter från studenter utanför EES-området. Belöningen: En mer livaktig student- och universitetsmiljö i Lund, som bidrar till att Skåne och regionen fortsätter vara en skön plats att leva och bo i.
3Wikipedia. Belöningen: Ständig tillgång till en gigantisk kunskapskälla som är gratis och ständigt uppdateras.
Gå till toppen