Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Självupptagna nittiotalister en produkt av vuxenvärlden

Nittiotalisterna får ofta kritik för att vara självupptagna och bortskämda. Men hur är det egentligen? Ana Udovic analyserar generationen i en bok. Istället för att skuldbelägga de unga riktar hon blicken mot samhället som format dem.

Ana Udovic är född 1971 och arbetar som frilansjournalist för bland annat Dagens Nyheter, tidningen Mama och Modern Psykologi.Bild: Linus Meyer
När journalisten Ana Udovic skrev en generationskritisk artikel i DN för två år sedan blev den en av årets mest delade texter. Artikeln med titeln ”När egot tar examen” handlade om unga och skolan. Hon blev kort därefter tillfrågad av Ordfront förlag om hon kunde skriva en hel bok i ämnet.
– Det var en bok som kändes oskriven. Det finns massor av böcker om hur dåliga vi är på att uppfostra våra barn, att de är så bortskämda och aldrig får höra ”nej”. Jag ville ta ett steg tillbaka och se den större bilden, säger Ana Udovic.
I boken ”Generation Ego: Att fostras i en narcissistisk kultur” undersöker Ana Udovic den utpekade gruppen unga. De har fått sin benämning från engelskans ”Generation Me”, som omfattar personer födda under senare hälften av åttiotalet och hela nittiotalet. En stor åldersgrupp, som enligt amerikanska psykologer har drabbats av en narcissistisk epidemi.
Narcissist är ett ord som ofta används ganska slappt för att beskriva en självförhärligande person med liten eller ingen empati. Narcissismen hos åttio- och nittiotalisterna härleds ofta till en curlande föräldrageneration som aldrig har satt gränser eller ställt krav, och därmed skapat små monster utan arbetsmoral.
Det är självklart en grov generalisering, men titt som tätt dyker det i medierna upp en krönika på ämnet, där en sanningssägare sätter ner foten och anklagar Generation Ego för att vara lat, världsfrånvänd och narcissistisk.
När Ana Udovic började skriva boken kände hon inga tjugoåringar. Det blir ofta ett hopp i generationer, man känner sin egen, sina föräldrars och kanske sina barns generation, men personer som är tjugo år äldre eller yngre kan vara ett vakuum.
I sin bok dyker hon djupare ner i problemet än att bara syna ytliga tendenser, och lyfter istället fram den individualistiska samhällsandan som en bov i dramat.
– Unga i dag mår väldigt dåligt, säger Ana Udovic.
Generationskritikerna skriver sällan om hur unga människor i dag faktiskt begår färre brott, dricker mindre alkohol och umgås mer med sina föräldrar än vad tidigare generationer har gjort. Generation Ego riktar ingen kritik mot föräldragenerationen av 50- och 60-talister.
– Det är på många sätt kontraproduktivt. De tidigare generationerna var förbannade. De kanske drack för mycket och betedde sig kriminellt i högre utsträckning, men de var i alla fall utåtagerande. Nu känns det som så mycket vänds inåt, säger Ana Udovic.
I arbetet med boken intervjuade hon många ur Generation Ego och förstod att även om unga människor ofta kallas samhällsfrånvända har de stor kapacitet att analysera sina förutsättningar.
– Jag tror att den medvetenheten gör unga människor ganska oroliga. Oron har sin botten i att de känner ångest över ett systemfel, som de i och med individualismen tror att de måste lösa själva.
Unga mår generellt sämre i dag än tidigare. Fler går ut skolan med ofullständiga betyg, och åldern för att flytta hemifrån har höjts till följd av utbredd bostadsbrist och ungdomsarbetslöshet.
Organisationen Eurofound släppte nyligen en rapport som visade att svenska ungdomar mår sämst i Europa. Känslan av kollektiv anda är om inte helt bortblåst så väldigt avlägsen.
– Att unga människor får problem i knät av vuxenvärlden känns inte schyst, säger Ana Udovic.
Vad borde den unga generationen göra?
– Jag tycker att de borde bli förbannade. Den äldre generationen sitter här med sina bostadsrätter och säkrade jobb. Vem tror du tog deras jobb? Vem fick en fullvärdig skolgång och slapp problem med att komma in på högskolan eller ta till sig alla kunskaper?
Var det självklart att det skulle bli en politisk bok?
– Nej, men det blev så när jag skulle ta reda på varför unga i dag mår så dåligt. Att unga känner en hopplöshet över fel som begåtts långt innan de ens var födda, att de personligen känner sig ansvariga för att åtgärda dem … Det ledde mig till politiken, men också näringslivet som betett sig ansvarslöst.
Vad kan göras för att unga ska må bättre?
– Man kan väl göra om, man kan förändra. Det har vi gjort förut, man behöver inte vara realist när det kommer till politik, man kan vara idealist och ha visioner.
 
Hur upplever du Generation Ego? Mejla till inpalivet@sydsvenskan.se
Gå till toppen