Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

En europeisk mur i Afrika

I gryningen i torsdags stormades Europas mur mot Afrika.

Taggtrådsstängsel som används i krig används också för att stänga ute flyktingar från de spanska enklaverna i Marocko, Ceuta och Melilla. På bilden: flyktingar från subsahariska Afrika försöker ta sig in i Melilla den 28 mars i år.Bild: Santi Palacios
Den här gången lyckade bara 27 av de hundratals desperata unga män som deltog i räden klättra över de höga gallerstängslen. En av flyktingarna skadades svårt av den rakbladsvassa taggtråden som finns högst upp på stängslen och fördes till sjukhus. De övriga plockades ner av den spanska gränspolisen efter att ha hängt i taggtråden under sex timmar. De återfördes direkt till Marocko då de saknade pass och visum.
För någon vecka sedan var det runt femhundra flyktingar som deltog i gränsstormningen. Den gången lyckades drygt hundra komma över. Så fort de nått spansk mark samlades de ihop och fördes tillbaka till Marocko. Ingen av dem hade pass eller visum.
EU:s enda landgräns mot Afrika finns i de båda spanska exklaverna Ceuta och Melilla. Gränsbevakningen är konstruerad på samma sätt vid båda territorierna. Två stycken sju meter höga gallerstängsel och mellan dem en fem meter bred asfalterad väg. Högst upp på stängslen finns så kallade ”concertinas”, en sorts taggtråd som har små vassa knivblad i stället för taggar och som används i krig. Den kontroversiella taggtråden sattes upp i november förra året. Skärsåren för den som fastnar kan bli livshotande. En pojke har redan avlidit av skadorna han fick när han försökte klättra över.
På natten lyser kraftiga strålkastare upp gränsområdet. Spanska civilgardister från Guardia Civil svarar för bevakningen. Stängslen är uppförda med EU-pengar och gränsbevakningen stöds av medel från EU. I Bryssel finns inget intresse av att släppa in papperslösa afrikaner i Europa.
Jag har vid flera tillfällen besökt både Ceuta och Melilla för att göra reportage om den pågående flyktingtragedin. Båda städerna ligger vid Nordafrikas kust omgivna av Marocko och har varit spanska sedan urminnes tider, långt innan Marocko existerade. Handel med grannarna är huvudnäring. Vardagen i båda städerna är spansk med stark andalusisk prägel men i Ceuta är det arabiska inslaget stort medan den berbiska kulturen märks tydligt i Melilla.
Den senaste tiden har flyktingfrågan blivit allt mer påträngande för invånarna i de båda spanska städerna. I utkanten av stadsbebyggelsen finns flyktingmottagningar. Där hamnade tidigare alla som lyckats ta sig över staketen. Men förläggningarna är sedan länge överfyllda.
Som alla spanska territorier ingår Ceuta och Melilla i den Europeiska Unionen. Men exklaverna omfattas inte av Schengenavtalet. Den som reser till det spanska fastlandet måste passera ytterligare en passkontroll innan han eller hon är inne i det gränslösa EU.
Flyktingarna som finns på förläggningarna i Ceuta och Melilla kommer inte vidare. Många har väntat i flera år. Byggnaderna är överfyllda och läget börjar bli allt mer desperat. Den spanska gränspolisen har därför börjat med direktavvisningar av flyktingar saknar pass och visum, det vill säga alla.
Inne på den marockanska sidan finns just nu tusentals unga män samlade och väntar på en möjlighet att ta sig över gränsen. De flesta av flyktingarna är från Subsahariska Afrika och har varit på flykt i månader. De har överlevt krig och rånarligor, törst och hunger.
Under dagen sitter de i skuggan av träden och väntar. Det är ont om vatten och mat. Marockansk gränspolis visar sig ibland men kan inget göra. De senaste månaderna har stängslen stormats gång på gång. För två månader sedan var det över tusen som försökte ta sig in i Ceuta i en massiv och desperat räd. Några försökte simma runt staketen som går ner i havet. Ceuta ligger längst ut på en udde och har en 8,5 kilometer lång gräns mot det omgivande Marocko. Stängslen går långt ner i havet och strömmarna är starka. För att stoppa ruschen valde civilgardisterna till slut att skjuta med gummikulor mot flyktingarna. I paniken drunknade 15 av dem som försökte simma in i Ceuta.
Efteråt riktade den svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström (FP) hård kritik mot spanska gränspolisen vilket fick Spaniens regering att protestera. Från spansk sida har det alltid hävdats att Spanien inte kan göras ansvarig för att någon drunknar eller skadas om de försöker ta sig in i Europa. Dessutom följer Spanien EU:s direktiv.
Att Spanien och EU klassar alla som försöker ta sig över gränsen som illegala invandrare som kan utvisas direkt påverkar inte flyktingströmmen. De svältande flyktingarna har inte något att återvända till. Rapporter från Marocko talar om att ytterligare åttiotusen flyktingar från Subsahariska Afrika är på väg mot Ceuta och Melilla. Fler väntar efter dem. Krig och svält har satt igång stora folkförflyttningar.
Jag har talat med ett flertal flyktingar i Ceuta och Melilla. Deras berättelser är i grunden desamma. I deras länder finns bara krig och rädsla, hopplöshet och hunger. ”Vi söker trygghet och en möjlighet att skapa en framtid och hitta ett jobb”, säger de. ”Det är därför vi vill till Europa.”
Gå till toppen