Kultur & Nöjen

Margareta Flygt: Varför är det så långt till Tyskland?

Varför känns Tyskland så avlägset? Margareta Flygt läser två böcker som kastar ljus över de haltande svensk-tyska relationerna.

När vi vill förstå historiska och politiska händelser är personliga skildringar ofta lättare att ta till sig än historiska fackböcker. Subjektiva skärvor som tillsammans skapar en bild där vi själva kan välja hur vi tolkar historien.
Det passar i vår tid då inte kollektivet utan den enskilda människan står i centrum och vi nästan har en övertro på den enskildes möjligheter att påverka. Emotionell identifikation verkar vara en grundförutsättning för att vi ska orka bry oss eller ändra ståndpunkt.
Jag kände mig alltid rätt ensam som halvtysk när jag var liten – när jag blev äldre visade det sig att betydligt fler än jag trott hade tyska släktingar. Men det var inget man talade så högt om på 1970-talet – det var inte som att ha släktingar i USA precis.
Jag har ofta förundrats över många svenskars avsky inför allt tyskt.
Carlsson bokförlag ger i vår ut två böcker som försöker förklara och belysa varför det blev så. Ylva Herholz ”I glömskans land – exkursioner i sentida svensk-tyska spår” och Barbro Eberans artikelsamling ”Förlorade generationer? Tyskarna och skuldfrågan” (hennes tredje bok i serien ”Tysk-europeisk historia i nazismens skugga”). Båda böckerna bidrar till att vi kan närma oss vårt grannland med större förståelse. Båda gör det genom enskilda människors öden.
I Ylva Herholz bok får vi läsa om Sigrid Combüchen (som så gott som aldrig tidigare blivit frågad om sin tyska bakgrund), Rosemarie Graf och Heide Spitzenpfeil som kom hit på 1950-talet, två av tusentals billiga, tyska hembiträden, Carl-Henning Wijkmark och Jörn Donner som båda berättar om hur deras tidiga resor till Tyskland präglat hela deras liv positivt. Porträtten är genomgående neutrala eller sympatiska – vilket står i kontrast mot det svenska ointresse eller rent av avsky för allt tyskt som de intervjuade personerna mötte. Skuld är det aldrig frågan om, alla är offer. Avståndstagandet förklaras numera oftast med Sveriges dåliga samvetet för att först ha dyrkat Tyskland, dess språk och kultur – och nazismen – och sedan för sent ha insett vart det barkade. I Sverige valde man att tiga och skydda sig bakom en historielöshet.
Wijkmark ser hatet som ett fördröjt agg för vad tyskarna gjort mot oss, att de fått oss att framstå i sämre dager.
Boken avslutas med Gustav von Gerttens släktforskning. Intervjun med honom binder ihop säcken genom att blicka ännu längre tillbaka och se de nära band som funnits mellan länderna, faktum är att länderna i århundraden haft nära förbindelser – något vi ofta glömmer när Tysklands historia reduceras till tolv år 1933–1945.
Barbro Eberan vill också förmedla en mer nyanserad bild av Tyskland. Till skillnad från Herholz fokuserar hon inte på tyskar i Sverige, utan på att upplysa om hur olika generationer hanterat den tyska skuldfrågan – också genom enskilda människors öden. Där Herholz främst koncentrerar sig på okända ”vanliga” öden och själv tar plats i intervjuerna, så presenterar Eberan i sina artiklar (skrivna från 1980-talet fram till nu) främst tyska kulturpersonligheter. Hos Ylva Herholz är många offer för sin samtid, personerna i Eberans bok var med och påverkade den.
Det är bland andra poeten Gottfried Benn, Thomas Mann, Leni Riefenstahl, Peter Weiss och Günter Wallraff – namn som i Tyskland brukar tas upp i liknande sammanhang.
Genom porträtten får vi en god inblick i generationskonflikterna som påverkat hela landet sedan 1945. Att de som var vuxna när Hitler kom till makten, som stödde, gick i exil, gömde sig, hanterade nazismen annorlunda än de som varit barn under kriget – eller inte ens födda – säger sig självt. Man behöver inte alltid hålla med, men att se sammanhangen som ledde fram till olika beslut underlättar förståelsen. Det är välskrivna artiklar, men att flera har några år på nacken och att de från början inte har skrivits med en bok i åtanke, märks och jag saknar viss fakta, som tidsangivelser. Tyvärr är urvalet av personporträtt förutsägbart – men boken är en ypperlig introduktion till de namn som förekom i den tyska intellektuella debatten under förra seklet.
Böckerna kompletterar varandra – Herholz tyska Sverigeporträtt ger en okänd, ibland mindre smickrande bild av vårt land och Eberans ger en bakgrund till den tyska skulddebatten – så att fler kan få en mer nyanserad bild av både Tyskland och Sverige. Böckerna beskriver personliga öden som speglar historien, utan att bli för privata.
Gå till toppen