Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Mi Lennhag: Putin kan ha blivit fånge i sitt Ukrainaspel

Mi Lennhag om läget i ett splittrat Ukraina.

Proryska grupper har intagit regeringsbyggnader i Donetsk. Med eller utan Vladimir Putins goda minne.Bild: Alexander Ermochenko
Mina spekulationer om kommande oroligheter även i östra Ukraina blev tyvärr verklighet. Beslutet att avvakta med den planerade forskningsresan till bland annat Donetsk och Charkiv var riktigt. Inte för att det skulle vara för farligt att resa dit nu, utan för att få ukrainare skulle ha tid och möjlighet att fokusera på mina frågor om korruption, samtidigt som demonstranter intar säkerhetshögkvarter och offentliga byggnader.
Nyligen skämtade jag ihop med några andra Östeuropaforskare: kanske ska jag skyndsamt samla ihop resterande forskningsmaterial innan det är ”för sent” (det vill säga innan områdena jag ska besöka blivit ryska)? Jag måste ligga steget före ryska fronten!
Det scenariot bör ses som ett icke politiskt korrekt skämt, eller hellre som en illustration av frustrationen många Östeuropaexperter känt inför hur ”konfliktens” händelseförlopp har varit ovanligt snabbt och svårt att förutspå – till och med Carl Bildt har beklagat att han gissade fel.
I helgen hade flera europeiska nyhetsportaler två nyheter intill varandra på webben. Den ena fastslog att EU:s ledare trodde att konflikten nu lugnat sig – äntligen! Den andra visade bilder av stormade byggnader i Donetsk. Tillsammans framstod det som ett omedvetet raljerande kring EU:s bristande förmåga att analysera och förutsäga.
Samtidigt skapar världens medier nu huvudrubriker utifrån relativt små proryska demonstrationer, givet städernas storlek. Charkiv och Donetsk är stora som Stockholm, men belägna i östra Ukraina. Och nog arrangeras det frekvent demonstrationer i Stockholm som lockar några tusen deltagare, utan att omvärlden bryr sig. Just nu är det nämligen på Östfronten alltid något nytt i medierna. Givetvis ska Ukraina uppmärksammas, men djupare analyser vore önskvärda.
Jag undrar främst hur några tusen tämligen oorganiserade demonstranter kan inta regionala myndighetsbyggnader i en miljonstad. Det blir orimligt om man ersätter med Stockholm och Riksdagshuset, eller Säpo:s högkvarter.
Den ryska medierapporteringen från Donetsk antyder förhandsinformation. Men låt säga att Östukrainas demonstranter inte är beordrade och betalda från Moskva, utan är självorganiserade ukrainska medborgare. Då står vi inför en kittlande tanke – att Putin slutligen blivit fånge i sitt eget Ukrainaspel. Hans utrikesminister har avsagt sig planer på militärt ingripande i Ukraina, från FN och EU kommer fördömanden samtidigt som Nato rustar och står redo. Och så återkommer en ”vädjan om hjälp” från ryskspråkiga i Ukraina.
Säger Putin nej framstår han som svag inför en under vintern alltmer positiv hemmaopinion. Säger han ja anar han de militära och ekonomiska följderna.
Men ”söndra och härska” är ju även det en gammal militärstrategi. Och Putin lyckas fortfarande: omvärlden publicerar rubriker om ett splittrat Ukraina, medan många ukrainare försöker förmedla bilden av ökad enighet.
Gå till toppen