Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Thomas Millroth: Ida Thunströms konst vägrar stå still

Afyra (På jakt efter frihetsorganismen), Galleri Lilith Waltenberg, Malmö, t o m 10/5.

Ida Thunström på Galleri Lilith Waltenberg i Malmö.
Bara spår av regler
Formerna flödar, Ida Thunströms svartvita bilder trängs på väggarna. Ibland har hon fäst ramlister på dem, som för att markera omöjligheten att sätta gränser. Samma sak på ett bord med mindre målningar, där färdiga ramar misslyckas med att avgränsa dem.
Det är en utställning som både glider undan och går till attack. För mig känns den som maxat dissonant noisemusik, som splittrar ljuden till vassa skärvor.
Thunström målar ofta över andra bilder. Här och där dyker rester av texter, foton och instruktioner upp. De känns som spår efter påbud och regler. Den estetiken har sina rötter i Cobra och situationismen, där konsten användes som ett spett in i omvärldens tankesystem. Erövra, förändra, sabotera.
Tillvägagångssättet påminner om poeten Johan Jönsons ord, ”att göra poesi / på fientligt språk”.
Thunström går mot ramar och begränsningar i allt vidare mening. Det förklarar det explosiva i gråskalans impulsiva förskjutningar. Men det finns också försjunkenhet, när hon återvänder flera gånger till samma ursprungsbild, som hon målar över på olika vis. Spåren efter utplåningen blir till hemlighetsfulla fragment. Kanske dolda sammanhang att upptäcka? Naturligtvis finns inte något svar, men frågan om gränsen mellan makt och möjligheter till frihet känns som en klangbotten.
Hon frågar med hjälp av sabotaget, men jag tror hon skulle hålla med Johan Jönson om, att ”den svaga / knappt förnimbara lukten / av utopin / måste pågå”.
En konst som vägrar stå still, och galleriet räcker knappt till.
Gå till toppen