Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Segern på bergsplatån stärker Syriens diktator

I skuggan av Ukrainakrisen håller diktatorn Bashar al-Assad på att vinna sina kanske viktigaste segrar i Syriens inbördeskrig, just denna påskhelg. Konsekvenserna blir dramatiska för omvärlden.
En soldat ur de syriska regimtrupperna tar sikte under strider nära staden Rankous i förra veckan. Foto: APBild: AP
När jag tillsammans med fotograf Niclas Hammarström i november var i Maaloula, i västra Syrien, stod regimens stridsvagnar och sköt nerifrån stadskärnan upp mot ett av världens äldsta kristna kloster uppe på klippan.
Målet var inte bara att terrorisera rebellerna och förstöra kulturskatter. Offensiven som regimen då inledde i stor skala hade som mål att erövra Qalamoun, den karga bergsplatå som hindrade regimen från att binda ihop huvudstaden Damaskus med Medelhavets regimtrogna alawitiska region. I grottorna runt klostret kämpade rebellerna så gott de kunde under eld från Mig-plan, artilleri och stridsvagnar.
I måndags, efter fem månader av strider, rullade stridsvagnarna in på klostrets gård. Längre norrut står regimen i begrepp att erövra Homs, länge beskriven som revolutionens huvudstad.
Qalamouns stora stad, Yabrud, föll för ett par veckor sedan efter intensiva bombningar med bland annat tunnor fyllda med sprängmedel. Rebellfästena faller som korthus, det ena efter det andra. Rankous erövrades i förra veckan efter att ett par dussin rebeller dödats – däribland kanske några av de som tog mig och Niclas Hammarström som gisslan i november.
Vid sidan av den personliga koppling jag som reporter och före detta gisslan känner inför sådana nyheter, så kan segrarna få oöverskådliga konsekvenser. Först och främst i mänskligt lidande när civilbefolkningen trängs ihop i läger runt Arsal i Libanon.
Till dessa läger strömmar nu hundratals frustrerade män med vapen. Världen har sett förr vilken terror män med vapen kan utöva mot civila flyktingar i laglösa läger.
Fler män med vapen kommer också att söka sig, om inte till Beirut, så troligare till Tripoli i norra Libanon – som riskerar att sjunka ned i en våldsspiral med strider mellan sunni- och shiamuslimer. Det redan sköra Libanon krackelerar.
Segrarna i Qalamoun är också vad diktatorn Bashar al-Assad har väntat på för att snart utlysa ett farsliknande presidentval, med sig själv som programmerad vinnare. Det blir ett sätt för honom att befästa sin egen makt, och ökar risken att inbördeskriget ska fortsätta många år framöver.
Segrarna i Qalamoun är också en dröm som går i uppfyllelse för libanesiska Hizbollahgerillan, den syriske diktatorns allierade. Under slaget om bergsplatån har de lärt sig att gå från gerillakrigsföring till antigerillakrigföring i små, rörliga förband med avancerad mörkerutrustning.
Hizbollahgerillan kan nu räkna med att disponera en gigantisk bakgård, från vilken den i framtiden kommer att kunna attackera ärkefienden Israel. Det är svårt att tro att striderna helt kommer att upphöra i regionen trots de senaste segrarna, men det ger ändå friare spelrum för dessa nya aktörer.
Både rebellerna och Hizbollah har anklagats för att åtminstone tolerera, när de inte är delaktiga i, en omfattande droghandel. Libanesisk polis har redan beslagtagit tonvis med Captagon – en amfetaminopiat som har börjat tillverkas i stor skala i det laglösa tomrum som nu uppstår. En sorts afghanisering av konflikten med drogbaroner som slåss mot varandra kan inte uteslutas.
Gå till toppen