Lund

Andreas Ekström: Lund på pinsam sistaplats

Det är dags att vi ser oss i spegeln. Ska vi säga att vi gjorde något? Eller ska vi hitta fler saker att skylla på?

Nästan varje dag tänker jag på mitt överflöd.
Det kan vara när jag ser mina tre friska barn och deras för många klädesplagg. Det kan vara när jag tittar in i skafferiet och ser betryggande förråd. Det kan vara när jag har plockat undan för kvällen och hör diskmaskinen jobba.
Det kan vara när jag går in på leastof.org och knappar in min årsinkomst och ser hur den står sig mot resten av världen.
Gör det. Ni alla bör göra det. Det spelar roll för det jag har att säga här.
Jag ska hjälpa er lite på traven: Om ni tjänar en svensk medellön (343 200 kronor om året) är ni bland världens tre rikaste procent.
Ni som läser Sydsvenskan tjänar i många fall mer än så. Vid en månadslön på 40 000 kronor är ni uppe bland den procent av världens befolkning som tjänar mest. 99 procent tjänar mindre än ni.
Människan delar in saker, i huvudet, för att stå ut med tillvaron. Jag är, för att ta ett enkelt exempel, en varm anhängare av kärnkraft. Utom den dagen då det är härdsmälta, för då är jag emot. Ni är nog bekanta med mönstret.
Det är också den här mekanismen – tror jag – som gör att vi alltid hittar smidiga sätt att skylla ifrån oss när vi inte gör något. Vi, som inte är de 99 procenten av världens befolkning. Vi som borde hjälpa mest av alla.
Ni säger emot? Ni säger att Sverige redan tar emot ovanligt många flyktingar, om man jämför med Finland eller Norge?
Visst. Men jag föreslår att ni i stället jämför med Libanon. Fyra miljoner invånare i vanliga fall. Fem miljoner just nu.
Jag föreslår att ni jämför med Bulgarien. Jag föreslår att ni jämför med Turkiet.
Jag föreslår att ni sedan ser er i spegeln och funderar över vad vi kan göra mer, och bättre.
Välståndet är synbarligen högre i Lund än i Malmö. Ändå är flyktingmottagandet mycket större där, även procentuellt.
Var ärliga mot er själva. Gissa nu. Hur många flyktingar tog vi emot i Lund under 2013? Jo, kom igen! Gissa innan ni läser vidare.
Här kommer svaret: Vi tog emot 71 stycken. 71 människor fick komma hit, enligt Migrationsverkets sätt att räkna. (Lunds kommun räknar lite annorlunda, och kommer upp i 99 personer.) Räknat per capita placerar detta Lund sist bland landets 25 största kommuner, enligt en undersökning som tidningen Dagens Samhälle har gjort.
Malmö då? Malmö tog emot 1 087 individer. Räknat per capita alltså nästan sju gånger så många.
Vad skyller vi på här i Lund? Att vi saknar bostäder? Inte vet jag. Jag hör ingen debatt. Människor som torteras och fördrivs engagerar ju inte lika mycket som spårvagnar.
Vi vet allt vi behöver veta. Väldigt många av oss lever i överflöd vid en global jämförelse, och vi gör ändå inte tillräckligt.
Så hur ska vi ha det? Ska vi kunna se tillbaka och säga att det var vi som räckte upp handen? Eller ska vi säga att vi inte riktigt kom oss för?
Säg ni. Det är er stad.
Gå till toppen