Inpå livet

Återresor: Hon förälskade sig omedelbart i födelselandet Indien

Petra Gustafsson hade inga höga förväntningar på sin återresa till födelselandet. Men resan till Indien blev hennes livs största och häftigaste upplevelse. I dag längtar hon ständigt tillbaka.

En förälskelse. Så beskriver Petra Gustafsson sin resa till Indien, från första stund hon klev av planet tills att det lyfte för att ta henne tillbaka hem igen fyra veckor senare.
I boken ”Adoption: Den stora återresan” följer författaren Mary Juusela fem adoptivfamiljer som reser tillbaka till de länder där allt började. En av dessa är Petra Gustafssons familj, vars tankar och funderingar före, under och efter resan skildras.
Petra Gustafsson var bara ett år gammal när hon hittades mitt på gatan i staden Surendranagar av en polisman. Hur och varför hon hamnade där lär hon aldrig få veta, men det är inte viktigast för henne. Hon väljer att se det ögonblicket som sitt livs startpunkt. Nästan som om hon föddes där och då.
Så länge hon kan minnas har hon vågat satsa och ta för sig. Trots det hade hon tidigare aldrig varit genuint intresserad av att resa tillbaka till Indien.
– Det hände att tanken dök upp då och då, men jag kände aldrig ett behov av att åka. Vi pratade inte så mycket om det i familjen heller vad jag kan minnas. Dessutom var jag upptagen med det vanliga livet här hemma, säger Petra Gustafsson.
Men det förändrades när hennes lillbror Andreas, som också är adopterad från Indien, under en middag hemma hos mamma Inger och pappa Reine berättade att han ville åka till Indien på semester med sin flickvän.
– Andreas berättade också att han ville se sitt gamla barnhem och frågade om resten av familjen ville följa med. Direkt tänkte jag på mitt barnhem och konstigt nog blev jag nyfiken. Min hjärna gick på högvarv. Vi bestämde oss i familjen där och då för att börja spara pengar och göra den här återresan tillsammans.
Ett år senare hade familjen sparat pengar, gjort sin research, köpt alla biljetter, bokat hotellrum och pratat ut om allas förväntningar på resan.
På plats i Indien överväldigades Petra Gustafsson först av trafiken. I timmar kunde hon observera och fascineras av mängden fordon, djur och människor som flöt genom staden likt en pulserande ven.
– Du hann knappt blinka innan något hände. Kameler, kossor, hundar, bilister, cyklister, en stackars polis som försöker dirigera nio trafikfiler.
Men trafiken var inte den enda utmaningen. Ett par maskinskrivna dokument och några bilder var allt hon hade med sig som ledtrådar för att hitta barnhemmet.
– Bara i min hemstad bor det drygt två miljoner människor. Jag visste att det skulle bli extremt svårt att hitta mitt gamla barnhem eller någon som jobbade där då.
Två år gammal blev hon Reines och Inger Gustafssons första barn. I familjen skämtar de och säger att det var en lång förlossning. Det tog ett och ett halvt år innan Petra kunde komma till småländska Gnosjö.
Tjugoåtta år senare på alla hjärtans dag förra året, hittade hon till slut hemmet där hon bott i väntan på att få komma till Sverige. Och en i personalen kände igen kvinnan som håller Petra på ett av fotografierna som hon hade tagit med sig från Sverige.
Därefter blev Petra Gustafsson och hennes familj guidade av en man på motorcykel som i hög hastighet sicksackade sig igenom trafikdjungeln framför dem.
– Den sista biten går vi till fots upp till en lägenhet. I vardagsrummet väntar en kvinna i turkosblå sari, vinrött kastmärkte på pannan, piercing och hennatatueringar. Jag minns hur vacker jag tycke att hon var och hur varm och rörd jag blev inombords när jag fick en kram av henne.
Plötsligt fick Petra Gustafsson kontakt med någon som känt henne som liten. Drygt sjuttioåriga Tambin, som kvinnan heter, jobbade en gång i tiden som barnskötare på barnhemmet. Trots att Petra bara var ett år då, minns Tambin flickan hon tog hand om.
– Jag trodde inte att mötet med min gamla fröken skulle ta så hårt på mig. Jag blev verkligen rörd. Hon blev Indiens ansikte för mig.
I dag drömmer Petra Gustafsson om att ta tjänstledigt ett halvår när hon får möjlighet för att åka till Indien och jobba. Men först ska hon och pojkvännen åka på en längre resa till Indien.
– Jag är så stolt över att kunna visa upp mitt gamla barnhem. Ett barnhem och en fröken kanske inte låter så mycket för andra, men för mig betyder det allt.

Petra Gustafsson

Ålder: 29 år.
Född: Adopterad från staden Surendranagar i den indiska regionen Gujarat.
Bor: I Helsingborg.
Gör: Fritidspedagog.
Aktuell: Hennes och fyra andra familjers jakt på identitet och svar skildras i den nyutkomna boken ”Adoption: Den stora återresan” av Mary Juusela, som även hon är adopterad från Indien.
Gå till toppen