Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Den stenhårda kårandan är medaljens baksida

Tre franska poliser är åtalade för gruppvåldtäkt inne i den franska elitpolisens mest mytomspunna högkvarter, 36, quai des Orfèvres. Det är inte bara den snaskigaste skandal som fransk polis har varit indragen i på åratal – den säger också en del om det franska samhället.
36, quai des Orfèvres är för fransmännen vad Scotland Yard är för britterna. Det har gjorts filmer och skrivits otaliga böcker om adressen på den lilla parisiska ön mellan Latinkvarteren och Seineflodens norra strand.
Att få arbeta här är en dröm för nästan varje fransk polis. Hit kommer bara eliten. Bland de poliser som arbetar på 36, quai des Orfèvres finns den särskilda insatsstyrkan mot organiserad brottlighet, BRI, den som gör de tuffa tillslagen mot tungt beväpnade kriminella. Inte en enda kvinna jobbar här.
Två av poliserna och ett av deras befäl träffade i förra veckan en 34-årig kanadensisk turist på en pub.
Turisten är dotter till en polis och har själv arbetat som polis i Toronto. Efter ett okänt antal glas på puben tog poliserna, sent på kvällen, med kvinnan till sina lokaler. De passerade ett antal kodade dörrar och övervakningskameror innan de kom till hjärtat av lokalerna: rummen där BRI har hela sin ”Robocoputrustning” och sitt vapenlager som vid behov skickas ned i hissar till piketbilarna.
En stund senare kom kvinnan utspringande på gatan i chocktillstånd, barfota utan trosor och glasögon och med skador i underlivet. Kvinnans glasögon, liksom trosorna, var försvunna.
Poliserna nekar till våldtäkt, även om en av dem – sent omsider – medgav sexuellt umgänge. Nästan en vecka efter händelsen är de huvudmisstänkta delgivna misstanke om gruppvåldtäkt och förstörelse av bevis samt regelvidrigt handlande när de öppnade lokalerna för en guidad tur.
Trots att två av poliserna riskerar tjugo års fängelse sitter ingen av dem häktade. Skandalen har skakat om hela verksamheten – speciellt då landets president, François Hollande, 2012 gick till val med en slogan om republiken som det goda exemplet.
Vid sidan av det fruktansvärda i själva händelsen pekar skandalen på flera strukturella brister inom den franska polisen. I tidningen Libération kunde man läsa om hur hissen som används till att skicka ned vapen och insatsutrustning också används till att skicka upp flaskor med alkohol efter insatserna. Befälet, en familjefar i 50-årsåldern, påstås ha alkoholproblem.
Det för tankarna till Frankrikes kravallpolis, CRS. Enheten är också en nästan uteslutande maskulin värld där poliserna lever tillsammans, en stor del av året långt ifrån familjerna (det är lättare att använda batong på en okänd person än på en granne från hemstaden).
Alkoholen är en följeslagare, både före och efter arbetet. Man skulle kunna fortsätta exemplet med stark kåranda genom att nämna brandmännen och varför inte en del finansinspektörer på det franska skatteverket.
Just stenhård kåranda, framodlad i ett elitistiskt system där den egna förträffligheten och ett vi-mot-dem-syndrom hyllas, är medaljens baksida i en i övrigt ofta förträfflig fransk administration.
I ett klimat av ömsesidigt misstroende har centralmakten under århundraden odlat systemet för att spela ut olika kårer mot varandra. I Frankrike finns det därför en uppsjö av olika polisorganisationer där alla har sin speciella uniform och tradition.
Insyn och transparens ses ofta som ett hot utifrån.
Gå till toppen