Huvudledare

Ledare: Att inte välja är ett dåligt EU-val

Partierna har redovisat vad de vill. Dags för väljarna att göra sina EU-val. Och ingen röst är bortkastad, utom den som aldrig avges.

Europaparlamentet sammanträder.Bild: HENRIK MONTGOMERY / TT
Mindre än tre veckor återstår till EU-valet och det börjar klarna – nåja – vad partierna vill åstadkomma i Bryssel.
Igår presenterade Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna sina EU-valmanifest. Därmed har samtliga riksdagspartier redovisat sin politik för den kommande mandatperioden.
Även om de olika programmen i vissa delar – för vissa partier – tydligt överlappar, finns det också klara skiljelinjer. Så visst spelar det roll vilket parti och vilka kandidater de svenska väljarna skickar till EU-parlamentet.
EU-skeptiska vindar har de senaste åren svept genom unionens medlemsländer. En viktig förklaring är förstås den djupa finanskris som bröt ut 2008. Med 26 miljoner arbetslösa inom unionens gränser och en tillväxt som inte vill ta fart är det inte överraskande att missnöjet är utbrett.
Det återspeglas också i partiernas plattformar där Centern är långtifrån ensam om att önska ett smalare men vassare EU.
Kristdemokraterna betonar att EU ska fokusera på gränsöverskridande utmaningar som organiserad brottslighet, klimathot och förbättrad handel.
”Ett EU som ägnar sig åt för mycket riskerar att inte bli bra på någonting”, sade KD:s ordförande Göran Hägglund igår.
Även Sveriges enligt egen utsago ”mest Europavänliga parti” – Folkpartiet – slår i inledningen till sitt program an en försiktig ton:
EU-samarbetet måste bli tätare på en rad områden, men då krävs också att EU ”syssla[r] mindre med annat”.
Bortsett från V och SD ståtar Socialdemokraterna med det tunnaste EU-valmanifestet. Rubriken ”Rättvisa villkor och fler jobb” skulle lika gärna kunna handla om riksdagsvalet. Det är inte heller en skrift som andas någon större entusiasm för EU-projektet som sådant.
Det finns de som vill göra Europaparlamentsvalet till ett ställningstagande mot populistiska, nationalistiska och främlingsfientliga krafter under stridsropet ”vad som helst utom Sverigedemokraterna”, och inte ett val för något. Det vore ett misstag. Inte minst för att det ger dessa populister en betydelse och en tyngd de inte förtjänar.
Det finns också tecken som tyder på att populisternas medvind kanske inte är fullt så stark som ofta antas. I en färsk mätning av EU-valopinionen som Sifo gjort för SVT:s räkning ligger SD med 4,1 procent i stöd klart lägre än i mätningarna inför riksdagsvalet. Istället är det Socialdemokraterna och inte minst Miljöpartiet som går starkt just nu med 31,2 respektive 16,1 procent av sympatierna.
Sedan kan det konstateras att det bland de europeiska partierna finns politisk extremism till vänster också.
Och en hel del populism.
Vänsterpartiet, det enda riksdagspartiet som förespråkar att Sverige på sikt ska lämna EU, vill inte ”skicka jasägare till Bryssel”, däremot nejsägare som bland annat kan sätta stopp för privata vinster i välfärden. Nu är detta inte ens en fråga EU råder över, vilket kanske skvallrar om att V inte tar alltför seriöst på valet.
I morgon möts partiledarna i en riksdagsdebatt inför Europaparlamentsvalet – en chans för de ännu osäkra att få veta mer om var partierna står. I Malmö diskuterar Malmömötet unionens framtid efter krisåren.
Och för dem som redan bestämt sig går det från och med i morgon också att förtidsrösta.
Sverige skickar tjugo parlamentariker till parlamentet. Det är inte många, men det gör det ännu viktigare att dessa jobbar för de frågor och alternativ svenska väljare ser som viktiga.
Ingen röst är mer bortkastad än den som aldrig avges. Att inte välja är att överlåta makten åt andra.
Gå till toppen