Huvudledare

Ledare: En klargörande debatt om EU

Gårdagens partiledardebatt om EU-valet blev engagerad och gav en bra ledning för tveksamma väljare.

De som lyssnade hela vägen från start till mål när partiledarna igår drabbade samman i EU-debatt i riksdagen var sannolikt få. Närmare fyra och en halv timme tog det från inledande Fredrik Reinfeldt (M) till avslutande Göran Hägglund (KD).
De uthålliga fick i alla fall sin belöning i form av en på det hela taget rapp, klargörande och intressant debatt.
I stora drag – och ibland också i detalj – gavs en bild av hur riksdagspartierna ser på EU och i vilken riktning de vill att samarbetet ska drivas.
Att Europaparlamentsvalet om drygt två veckor i partiledarnas ögon mest är en förpostfäktning inför riksdagsvalet i september råder det nog ändå ingen större tvekan om.
När Reinfeldt skulle redogöra för de viktigaste punkterna i Moderaternas EU-politik handlade den första om jobben, den andra om ordning och reda i ekonomin och i båda fallen framhöll han Sverige som ett föredöme för övriga EU.
”Nya Moderaterna och alliansen vet hur man skapar jobb och tillväxt”, sade Reinfeldt och fortsatte med att ”ordning och reda i ekonomin är grunden i allt, här hemma och i Europa”.
Det var minst lika mycket ett budskap inför valet i september som till dem som ännu tvekar om hur de ska rösta den 25 maj.
Socialdemokraternas Mikael Damberg – ordföranden Stefan Löfven sitter inte i riksdagen och kunde därför inte föra partiets talan i debatten – ville inte vara sämre. För honom blev tillståndet i unionen en ursäkt för att angripa alliansens politik på hemmaplan.
Hur har det kunnat gå så långt att Sverige får krisstöd från EU för att motverka den höga ungdomsarbetslösheten i Dalarna, Skåne och Blekinge, undrade Damberg, och gav för säkerhets skull också svaret: ”regeringens misslyckade politik”.
Dessa och liknande retoriska utflykter till trots: i stora drag låg debattens fokus där den borde ligga – på just EU-politiken.
Snart tjugo år har gått sedan Sverige röstade ja till EU-medlemskap. För vissa har tiden stått still.
Vänsterpartiet vill på sikt lämna EU. Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson stormade i debatten mot ”den federalistiska monsterstaten” EU. Hans parti vill ha en ny folkomröstning och föreställer sig att klockan kan vridas tillbaka till en tid av idylliskt, mellanstatligt samarbete.
Hos Socialdemokraterna har EU-medlemskapet alltid haft svårt att väcka entusiasm – det har mer betraktats som ett nödvändigt ont. Det är nog så talande att partiets toppkandidat Marita Ulvskog häromdagen medgav att hon – om en ny folkomröstning om EU-medlemskap hölls idag – skulle rösta precis som hon gjorde 1994, det vill säga nej.
Av gårdagens debatt framgick än en gång att det är hos de borgerliga partierna som den tydligaste viljan att utveckla EU-samarbetet finns.
Men att EU-motståndet fått ett uppsving, inte minst till följd av den ekonomiska krisen, har satt sina spår även hos alliansen – i alla fall i hur politikerna talar om unionen.
Ett ”smalare men vassare” EU är vad Annie Lööf (C) vill se. Liknande tongångar – att EU inte ska lägga sig i frågor som bättre löses på det nationella planet – hördes också från Reinfeldt och Hägglund.
Sant. Samtidigt finns det ingen anledning att bli för defensiv.
Visst finns problem, det kommer det alltid att finnas, men det EU åstadkommit så här långt skäms inte för sig.
Av denna historiskt så splittrade kontinent, under 1900-talet start- och skådeplatsen för två världskrig, har skapats en union, en allians av demokratier, ett samarbete på frivillig grund för att bevara och sprida, fred, frihet, demokrati och välstånd.
Det är sannerligen inget att be om ursäkt för.
Gå till toppen