Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Katarina Tornborg: "Banbrytande mode" är en utmärkt introduktion till modevärlden

Karina Ericsson Wärn erbjuder en utmärkt introduktion till modevärlden, skriver Katarina Tornborg.

Att skriva om mode är svårt. De som ändå ger sig på det är värda applåder. Få fält tangerar så många andra – industri, sociologi, ekonomi, antropologi, kulturellt fenomen, historia, etnologi och psykologi. Frågan om vad mode är för den enskilda bäraren berör också dess plats i samhällssystemet som praktisk tillverkning, som markör av klass, kön etnicitet och därmed dess funktion som utmärkande, utpekande eller inkluderande och anonymiserande. Inte undra på att mode sedan några decennier är föremål för seriös akademisk forskning, en enorm bokutgivning, ett gränslöst bloggande och kvällstidningarnas/magasinens ”fixa-stilen”-bilagor.
Allt behövs för att ringa in det som vi bär närmast, men det är inte forskningsresultaten som syns i spalterna.
Karina Ericsson Wärn är en välkänd svensk modejournalist med lång och gedigen erfarenhet. Hennes författarskap i ämnet är omfattande och bloggen ”Oss granntanter emellan” som hon driver tillsammans med minst lika kända Camilla Thulin, har blivit en succé med sin mix av praktiska råd, reflexioner och egna och läsarnas berättelser.
Hennes senaste bok ”Banbrytande mode” är en vacker, gedigen, minimalistiskt designad djupdykning i händelser och ögonblick som flyttade gränser på kartan, bröt ny mark. Att glasögonen, korsetten, märkesväskan, sneakerrevolutionen och långbyxorna haft ett avgörande inflytande på vår modemedvetenhet är självklart, men hur gick det till? Kring varje nedslag skriver Wärn in en historisk och modern referens, en kontext, ett sammanhang som sätter Birkinväskan på plats, liksom de samhällsförändringar som krävdes för att långbyxor för kvinnor skulle bli självklara. Wärn citerar Katharine Hepburns svar på en journalists fråga: ”Varför har ni aldrig kjol?” ”Försök själv, så får ni se”, sa Hepburn och ringade in århundradens svepande bekymmer i sex ord.
Då och nu kopplas ihop med lätt hand. Klacken, till exempel, har gått från att vara en antik prostitutionsmarkör till ett kungligt attribut med röda sulor och vidare till en åtråvärd investering för dagens fashionistor. Hon berättar om kontroversiella och trendsättande kurtisaner i det viktorianska England och om motståndet mot de första långbyxorna (så kallade bloomers efter Amelia Bloomer som lanserade dem i mitten på 1800-talet i USA), om korsettens förändrade och förändrande form, om strumpbyxans vandring från medeltida manshosa till modernt shapewear. Här finns de viktiga namnen – från Paul Poiret till Alexander Mc Queen och John Galliano, Chanel, Dior och Schiaparelli, Vionnet och Grès, Prada och Hermès.
Som en introduktion till modevärlden och dess praktiska och konkreta historia, dess vindlingar in i nuet, fungerar den här boken utmärkt. För den som kan, blir det igenkännande leenden och ytterligare ett par fascinerande berättelser.
Det som inte ryms inom dessa pärmar är komplexiteten, det besvärliga med att förstå och följa modets olika lager – och lagar. Men det var ju inte heller meningen.
Dessvärre förtas den estetiska upplevelsen något av bristande korrekturläsning. En vända till hade inte skadat.

Boken

Karina Ericsson Wärn
Banbrytande mode – från korsett och kuvertväska till kortkort. Atlantis. 
Gå till toppen