Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Ekonomi

Varannan 70-talist blir fattigpensionär

Hur står det till med de äldres ekonomi? Det beror på vilken av de 1 866 458 plånböckerna vi menar.
Daniel Rydén förklarar läget.

Det är skillnad på pensionärer och pensionärer. Daniel Rydén reder ut statistiken kring nutidens och framtidens äldre.Bild: Linda Axelsson (2013)
Med statistik kan man bevisa det mesta. I ett snårigt ämne som pensionärernas ekonomi finns det siffror att välja på. Här är några påståenden som brukar användas om en samhällsgrupp som snart omfattar två miljoner svenskar.
1. De äldre håller ställningarna.
Låt oss se hur de disponibla inkomsterna ändrades mellan 2002 och 2012, en period när levnadskostnaderna steg med 14 procent.
För de yngre pensionärerna ökade inkomsten med 32 procent. För åldersgruppen 50-64 var uppgången 27 procent.
Pensionärerna över 75 höjde sina inkomster med 24 procent. För åldern 20-29 stannade ökningen vid 21 procent.
Sådana siffror har väckt rubriker som "Pensionärernas ekonomi håller ställningarna". Men så enkelt är det inte.
2. Det är skillnad på grupp och individ.
Sveriges 65-plussare är en brokig samling som omfattar allt från högavlönade beslutsfattare och solresande seniorer till värkbrutna kroppsarbetare och fattiga garantipensionärer.
Alla är inte ens pensionärer. Nästan var tredje svensk i åldern 65-70 har en arbetsinkomst.
Som grupp förbättras pensionärernas ekonomiska standard hela tiden i takt med att äldre pensionärer med relativt låg pension avlider och ersätts av yngre med högre pension.
Som individ försämras pensionärens ekonomi med åren. Det beror bland annat på att tilläggspensionen bara betalas under en begränsad tid, och att inkomstpensionen räknas upp mer de första åren än senare.
3. Standarden är relativ.
Efter pensioneringen växer inkomsterna långsammare än lönen gjorde när vi arbetade. Pensionärens relativa standard sjunker därmed när åren går.
"Relativ standard" betyder statistiskt att man jämför med den löntagare som ligger i mitten, som har en medianinkomst.
Den som tjänar mindre än 60 procent av medianinkomsten lever i risk för fattigdom, enligt statistikernas definition.
Här intill ser du hur stor denna utsatta grupp är bland äldre i olika länder.
4. Det blir kärvare framöver.
Idag lever en genomsnittlig svensk två år längre än vid millennieskiftet. Om tio år har medellivslängden ökat med ytterligare två år. Så väntas det fortsätta.
Det betyder att våra pensionspengar måste räcka längre. Den som inte orkar skjuta upp pensioneringen tvingas klara sig på mindre pengar.
Lönerna i arbetslivet kommer däremot att stiga som förut. Därmed vidgas klyftan mellan pensionärer och förvärvsarbetande.
Den som är född på 1940-talet löper ungefär 30 procents risk att hamna i ekonomisk utsatthet på ålderns höst. För 60- och 70-talisterna kommer risken att vara dubbelt så stor, beräknar den statliga pensionsutredningen. Sex av tio får det kärvt.
5. De missgynnade får det värre.
Vi måste arbeta längre, manar politikerna. Och det finns pengar att tjäna för den som skjuter upp pensioneringen.
Problemet är att de 65-åringar som i första hand skulle behöva arbeta längre har sämst förutsättningar att göra det.
"Omkring 35 procent av varje årskull har sjukersättning, är arbetslösa eller har en så svag anknytning till arbetsmarknaden att de får svårt att arbeta efter 65", konstaterar pensionsutredningen.
Eftersom dessa människor i regel har en lägre inkomst än genomsnittet kommer de också att få lägre pension.
Omvänt har högavlönade störst möjlighet att förbättra pensionen genom att arbeta längre. Klyftan mellan rika och fattiga pensionärer kommer alltså att vidgas.
6. Pensionen är inte allt.
Den som är äldre än 75 år har en betydligt lägre disponibel inkomst än den som förvärvsarbetar. Skillnaden minskar dock om man räknar in värdet på välfärdstjänsterna som olika åldergrupper får, konstaterar SCB.
För äldre handlar det om exempelvis äldreomsorg och sjukvård. I många länder betalar medborgarna en stor del av dessa kostnader själva. Därför borde de räknas in i inkomsten här i Sverige också, resonerar statistikerna.
För en person över 75 år var den genomsnittliga välfärdskonsumtionen 2012 värd 114 400 kronor. Den summan ökar den disponibla inkomsten med 70 procent.
7. Pensioner beskattas hårdare.
En pensionär som har en inkomst på 15 800 kronor i månaden betalar 341 kronor mer i skatt än en förvärvsarbetande med samma inkomst. Det har Skattebetalarna räknat ut. På en inkomst på 29 150 kronor i månaden betalar pensionären 1 117 kronor mer i skatt.
Detta beror på jobbskatteavdraget som alliansregeringen införde 2007, och som enbart gäller förvärvsarbetande.
Skillnaden kallas "pensionärsskatt" och anses av pensionärernas organisationer vara orättvis.
8. Pensionärer är en mäktig väljargrupp.
Var fjärde väljare är över 65 år. Alla partier marknadsför sig som seniorernas vän; medlet just nu är att lova sänkta skatter.
Socialdemokraterna vill sänka pensionärernas skatt med 50 kronor i månaden. Miljöpartiet vill sänka skatten på pensioner och betala med minskat jobbskatteavdrag. Vänsterpartiet går samma väg, men begränsar skattesänkningen till de lägsta pensionerna.
Regeringspartierna pekar på att man flera gånger har höjt grundavdraget för pensionärer, och försvarar skatteskillnaden eftersom den "premierar dem som arbetar".
Se även: Karta - så mycket tjänar personer på 65+ jämfört med person 0-64 år  i EU-länderna
Källor: "Pensionärernas ekonomiska situation (SOU 2011:05). "Sveket mot pensionärerna" (Skattebetalarna 2014). "Hur påverkar offentliga välfärdstjänster hushållens ekonomi?" (SCB). M fl.
Gå till toppen