Heidi Avellan

Fred och frihet, inte gurkor

Det låter lite för stort, lite för högtidligt. Men det EU och valet handlar om är fred och frihet. Välstånd är ett mål på vägen.

Om Ukraina hade varit med i EU så hade Ryssland inte annekterat Krim, då skulle inte landet stå på randen av ett inbördeskrig. Jasenko Selimovic (FP) var övertygande då Malmömötet i onsdags diskuterade den europeiska unionen, under rubriken "Valår efter krisår – EU, folket och framtiden".
Har EU och Nato provocerat fram situationen genom att inte förstå rysk geopolitik?
Selimovic protesterade:
"Det är uppenbart att Ukraina ville till EU, det är ingen som har tvingat dem. Nu kommer militären in och destabiliserar. EU kan inte jämställas med Ryssland. EU består av demokratier. Ryssland är ett auktoritärt land som ockuperar ett annat."
Marita Ulvskog (S) är inne på samma linje:
"Det är utvecklingen i Ryssland som sådan som är orsaken, det är inte EU:s fel vad som händer i Ukraina."
Statsvetaren Ann-Cathrine Jungar menade att det handlar lika mycket om uppror och revolution inne i Ukraina. Kajsa Ekis Ekman, marxistisk debattör, såg ett folkligt uppror, där högerkrafter tog över:
"Men jag anser inte att det här inte hade hänt om Ukraina hade varit med i EU."
Hur som helst:
Plötsligt är freden i Europa mindre självklar.
EU ska bygga välstånd, skapa nytta och beroende mellan länderna – och göra krig för dyrt. Ett fredsprojekt med ekonomin som motor och mänskliga rättigheter och demokrati som bas.
Enkelt uttryckt.
För 25 år sedan började järnridån falla då Ungern tog ner stängslen mot Österrike. 2004 enades Europa då EU fick tio nya medlemmar. Var är Europa om ytterligare 25 år?
Omöjligt att säga, men EU är en del av svaret.
Selimovic är född i Sarajevo och flydde krigets Bosnien 1992. Hade före detta Jugoslavien varit en del av EU så hade kriget aldrig startat, menar han. En EU-entusiast som ställer upp i EU-valet.
Marita Ulvskog (S) toppar sitt partis lista.
Hon var aktiv i nejrörelsen före folkomröstningen och är efter fem år i parlamentet fortfarande EU-kritisk. I SVT:s Toppkandidaterna (5/5) sade hon också att hon skulle rösta nej igen om det var folkomröstning idag.
Men justerar detta, klokt nog, på Malmömötet:
"Vi är medlemmar, det går inte att backa bandet och ha ångervecka. Däremot måste vi fylla det med andra saker."
Hon vill se en tydligare skillnad mellan höger och vänster. Hennes huvudfråga ligger långt till vänster:
Fulla "fackliga rättigheter" till utstationerade arbetstagare. Inte bara den lön arbetsmarknadens parter är överens om.
Protektionism, med andra ord.
Fri rörlighet är inskriven i grundfördraget. Så det S söker är arbetarväljares sympati inför riksdagsvalet. Vilket illustrerar hur knepigt EU-valet är. Inrikespolitik blir valfrågor – och viktiga EU-frågor kommer inte fram.
Att tala om trängsel vid valbåset då jag förhandsröstade i onsdags skulle vara veckans överdrift. Valet är viktigt, besluten som EU fattar berör vår vardag. Att avfärda dem som "gurkfrågor" är dumt – och nej, EU har inte förbjudit böjda gurkor. Eller små jordgubbar. Eller surströmming. Dags att skrota myterna. Dags att sluta se varje EU-val som ja eller nej till medlemskap.
Sverige är med. Punkt.
Det gäller att förhålla sig till detta. Att väljarna inte gör det är illa, att partierna inte gör det är värre.
I onsdags debatterade partiledarna i riksdagen EU och föga förvånande låg fokus på inrikespolitik.
I EU:s ministerråd är också det mesta politik för hemmapubliken, inte för unionen. Men parlamentet ska vara gemensamt, makten finns hos de gemensamma partigrupperna. Fast just det talar svenska partier tyst om.
Så vad ska EU vara bra för?
I mer än femtio år har unionen med hjälp av sin mjuka makt – krav på länder som vill vara med och därför lever upp till kraven – byggt ett bättre Europa.
Eurokrisen har drabbat hårt och idag saknar 26 miljoner européer jobb. Men hanteringen har också varit ett styrkebevis: länderna har ställt upp för varandra. Inte av godhet, utan för att det är unionens logik. Det gemensamma bästa.
Stora frågor som klimat, fiske, kontroll över gränsöverskridande brottslighet och flyktingströmmar går inte att hantera på nationell nivå. EU har att göra, det viktigaste nu vore att få unionen att syssla med rätt frågor – det som bara EU kan lösa. Ta subsidiaritetsprincipen på allvar och låta avgöra frågor där de hör hemma.
I söndags kom beskedet att Portugal inte längre behöver stöd från EU och Internationella valutafonden. I riksdagen i onsdags kallade statsminister Fredrik Reinfeldt (M) krishanteringen ett styrkebesked. På Malmömötet noterade Selimovic att den värsta ekonomiska krisen sedan 30-talet inte ledde till krig.
Fast Annika Ström Melin, journalist med lång EU-erfarenhet, kallar i sin nya bok Europas svaga hjärta – Från Haag 1948 till Budapest 2014 krisen existentiell:
"Vad är egentligen meningen med och kärnan i samarbetet: fri rörlighet och budgetregler – eller demokrati, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter?"
Något att fundera på när högerextremister åter marscherar.
Värderingarna tas för givna, unionen har slutat fråga sig vad den finns till för. God ekonomi är medlet, målet måste vara demokrati, mänskliga rättigheter och fred.
Gå till toppen