Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Och nu blir det lite naket.

Är huden ett tecken? Signalerar gör den i alla fall. Svett, feromoner, sex, tatueringar, ärr, rynkor och valkar. Och den här tiden på året, när temperaturen stiger och solen tittar fram, syns huden med ens överallt.
Effekten är som vanligt chockartad och blandad. Den exponerade huden kan förstås vara attraktiv: den bekanta vårsynvillan att alla plötsligt är skitsnygga.
Eller så kan det bli tvärtom, som när jag hamnade tätt bakom två välbyggda, solariebruna, tatuerade studentynglingar med trimmat brösthår, enbart införda solglasögon och tajta små shorts, i biljettkön på Skånetrafiken.
Kanske var de på väg till ett Tom of Finland-lajv, det såg ut ungefär så. För mycket hud på fel plats var det definitivt. Det var också vårpremiär för den bekanta, säsongsrelaterade mixade känsla som nakenhet utöver de sociala normerna väcker. Obekväm genans, viss irritation - och så insikten att min aversion snuddar vid en sorts besynnerlig moralpanik jag egentligen inte alls vill stå för.
Kort sagt: huden är tillbaka. Och åsynen av den lämnar oss, på gott och ont, inte oberörda.
Gå till toppen