Ekonomi

Svenskt djurskydd kan rädda människoliv

Lyckligare grisar i Europa kan minska spridningen av multiresistenta bakterier och rädda tusentals människoliv.

De dräktiga suggorna som nöffar runt i halmen i stallet på Nya Värslätts gård utanför Eslöv väger trehundra kilo stycket.
Under stalltaket flyger svalor. Då och då ger en gris ifrån sig ett ilsket skrik och nafsar till någon annan som kommit för nära. Det är trångt och luktar skarpt av gödsel. En och annan av suggorna har sår och rivmärken i skinnet. Men de ser friska ut. Och de har alla sina knorrar i behåll.
– Ibland blir de ovänner och kivar. De har ju sin rangordning, förklarar Anders Borgquist som driver gården.
Med en gång slår han fast:
– Mina grisar har det bra.
När någon av hans fyrahundra suggor blir sugen på lite kraftfoder slinker hon in i ett gallerbås där hon kan äta ur en behållare. Samtidigt slår en grind igen bakom knorren på henne.
– Djurens Befrielsefront smög in och filmade. De påstod att grisarna var inlåsta i boxarna. Men ni ser ju att hon kan backa ut precis när hon vill. Grinden är till för att de andra suggorna inte ska bita henne i rumpan när de försöker stjäla hennes mat, förklarar Anders Borgquist och pekar.
Den här dagen har han en gäst på besök. Isabella Lövin – EU-parlamentariker för Miljöpartiet – har bett att få komma för att lära sig mer om grisuppfödning inför en av de frågor hon tänker engagera sig i om hon blir omvald i EU-valet den 25 maj: Det nya djurskyddsdirektivet som ska behandlas i höst.
Nu lyssnar hon och skjuter in stickfrågor medan Anders Borgquist leder oss vidare genom svinstallarna, förbi spiltan där gammelgalten som börjar bli för trött för att betäcka suggorna ligger och slöar. En brunraggig best som ser ut att helst vilja vara i fred. ”Han tycker det är jobbigare än roligt nuförtiden”, säger Borgquist. Numera låter han inseminera de flesta av sina suggor med sperma från en galtstation.
I avdelningen för suggor som just har grisat kryllar det av liv. Små skära kultingar på bara ett kilo svassar runt mellan mammans spenar och röda värmelampor i vars sken de kurar ihop sig en stund innan det är dags att dia en slurk igen. På en månad ska kultingarna tiofaldiga sin vikt om allt går väl.
Halvvägs in på rundturen inställer sig den självklara frågan: Om svinstallet legat i Danmark eller Italien – vad hade vi då fått se?
– Då hade suggan varit helt fixerad, förklarar Anders Borgquist. Knorrarna hade varit knipsade. Utrymmet hade varit en tredjedel mindre. Det hade inte funnits halm. Du hade fått se grisar fulla med antibiotika.
I förra veckan slog världshälsoorganisationen WHO larm om att spridningen av bakterier som utvecklat ett motstånd mot antibiotika håller på att bli ett dödligt hot mot mänskligheten.
– Världen är på väg mot en tid där vanliga infektioner och smärre skador, som i decennier varit enkla att behandla, åter blir dödliga, sade generaldirektören Keiji Fokuda.
WHO har undersökt förekomsten av antibiotikaresistenta bakterier i 114 länder. Spridningen går fort. Och nu krävs snabba insatser. Annars kommer blodförgiftningar, diarréer, lunginflammationer, gonorré och urinvägsinfektioner inte att kunna botas med antibiotika.
Vad har detta med EU:s djurskyddsregler att göra?
– Sambandet är väldigt tydligt. Om djuren har det bra behöver man inte använda antibiotika i uppfödningen. Då hejdar man spridningen av resistenta bakterier, säger Isabella Lövin.
Det grundläggandet problemet, enligt WHO, är att det används alldeles för mycket antibiotika i världen.
Vare sig det ges till djur eller människor så leder det till att bakteriestammar utvecklar motståndskraft. När människor sen blir sjuka i infektioner eller råkar ut för olyckor biter antibiotikan inte längre.
I många länder har användningen av antibiotika på människor börjat minska. Men allt mer sätts in på djur. Av de 400 000 ton antibiotika som förbrukas varje år går två tredjedelar till grisar, kor och kycklingar. Ofta inte för att bota dem. Utan för de lever under så usla förhållanden att de måste ha antibiotika för att hålla sig friska och snabbt växa till i vikt – så att konsumenterna i slutändan kan köpa billigt kött.
EU:s djurskyddsdirektiv innehåller minimiregler för hur stora utrymmen djur ska ha, medicinering och annat.
– Men de efterlevs dåligt. På grisar får man inte klippa knorrar rutinmässigt. Men det är bara i Sverige, Finland och Litauen som reglerna följs, säger Isabella Lövin.
Sverige har betydligt strängare djurskydd än andra EU-länder. Kontrollen är hårdare. Tack vare det har också användningen av antibiotika på djur pressats ner.
Statistik från EU:s läkemedelsmyndighet ESVAC visar att uppfödare i Italien använder tjugofem gånger mer antibiotika än sina svenska kolleger, räknat per kilo djurkött. I Danmark, känt för sin industriella massproduktion av fläsk, pumpar bönderna i sina djur tre gånger mer antibiotika än man gör i Sverige.
Nästan 80 procent av de danska grisar som går till slakt bär i dag på den resistenta bakterien MRSA mot bara 13 procent för fem år sen. Danska grisuppfödare betraktas som en riskgrupp i sjukvården; nyligen avslöjades att tre danskar dött av samma bakterier som grisarna bär på.
– Vi har visat i Sverige att det går att ha en bra djurhållning, säger Isabella Lövin.
Nyligen skrev sex professorer vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala och Alnarp ett upprop under rubriken ”Billigt kött kan göra oss sjuka på sikt”.
Där pekar de på att infektioner av resistenta bakterier inte bara orsakar tusentals människors död, utan också kostar astronomiska summor.
Professorernas slutsats: ”Det är inte dyrt med svenska djurskyddsregler, det är tvärtom samhällsekonomiskt lönsamt.”
I höst lägger EU-kommissionen fram ett förslag till nytt djurskyddsdirektiv. Isabella Lövin ser tre goda skäl att driva på i EU-parlamentet för att reglerna ska bli stränga och tvingande – ungefär av den modell som finns i Sverige.
Det är ett egenvärde att djuren mår bra.
Svenska bönder får en rättvisare konkurrens.
Spridningen av resistenta bakterier minskar.
Kommer någon av de tjugo svenskar som svenska folket skickar till Bryssel efter EU-valet att rösta emot strängare djurskydd i Europa? Troligen inte.
Marita Ulvskog är Socialdemokraternas toppnamn och hon slår fast att hennes parti definitivt vill stärka djurskyddet.
– Det är en skandal att danska grisbönder inte följer reglerna och kan konkurrera ut svenska bönder, tycker Ulvskog.
Jo, säger Isabella Lövin, men det räcker ju inte bara att tycka rätt. Starka krafter i andra länder kommer att motarbeta ett stärkt djurskydd.
– Man måste driva frågan aktivt. Väcka opinion och ordna debatter. Det var så vi fick igenom bättre regler för EU:s fiske.
Dessutom finns det en koppling mellan den kommande striden om djurskyddsdirektivet och ett annat ämne som är högaktuellt för EU-parlamentet: Förhandlingarna om ett frihandelsavtal (TTIP) mellan EU och USA.
Amerikanska bönder använder ännu mer antibiotika i djuruppfödningen än europeiska. Dessutom mycket mer hormoner för att djuren ska växa snabbt.
Av de svenska partierna är såväl de borgerliga som Socialdemokraterna mycket positiva till frihandelsavtalet. MP och Vänsterpartiet ser däremot stora faror.
– Vi är skeptiska. Om marknaden ska harmoniseras med USA får svenska bönder inte bara konkurrera med europeiska kolleger som använder mycket antibiotika, utan också med en massa hormongrisar från USA, säger Isabella Lövin.
Ute i svinstallet på Nya Värslätts gård bland de grymtande och skrikande grisarna berättar Anders Borgquist att han är stolt över sina djur.
Antibiotika får de bara om de blir sjuka. De har gott om halm, som de gillar. Och sina knorrar i behåll.
Men han är orolig för framtiden för svenska grisbönder.
– När Sverige gick med i EU 1995 producerade vi 4,2 miljoner grisar om året. Nu är vi nere på 2,5 miljoner. Vi håller sakta men säkert på att bli utkonkurrerade. Vill man vara krass kan man säga att Sverige har exporterat tusentals jobb i näringen, säger Anders Borgquist.
Lösningen, som han ser det, är inte att lätta på det svenska djurskyddet. Utan att jämna ut konkurrensen genom att införa lika stränga lagar i hela EU och se till att de följs. Därför stöttar han Isabella Lövin i hennes kampanj.
Fast egentligen skulle miljöpartisten Lövin helst se att Anders Borgquist drev sin svinuppfödning ekologiskt. Den största skillnaden skulle då bli att grisarna fick gå utomhus. Men där säger Borgquist stopp.
– Nej, jag tror inte på ekologiskt. Visst får man lite mer betalt för krav-grisar. Men jag skulle bli tvungen att bygga om hela min anläggning. Det går inte.
Innan vi lämnar svinstallet kastar Isabella Lövin en sista blick på de bökande svinen.
– Det verkar ju som om de här grisarna har det förhållandevis bra, säger hon fundersamt.
Men hon känner sig lite kluven.
– Det är ju trots allt en industriell uppfödning. Inte är det som Emils grisaknoe, precis.

Detta kan man göra som konsument

1. Ät mindre kött. Eller inget alls. Då minskar spridningen av resistenta bakterier. Köttproduktion är dessutom dåligt för klimatet.
2. Om du vill äta kött – köp ekologiskt. Då vet du att grisarna haft det bra och fått gå ute i friska luften.
3. Om du inte vill betala mer för det ekologiska – köp svenskt kött. Svenska grisar har det bättre än danska. Dessutom får de mycket mindre antibiotika.
4. Försök kolla var köttet i färdigmat kommer ifrån, till exempel i pizzor och lasagner.
”De stora livsmedelsproducenterna betalar inte ett öre mer för att få svenskt kött i sina pizzor”, säger Anders Borgquist.
”Ät mindre kött och gynna svenska bönder när du köper”, tycker Isabella Lövin.

10 procent av det gris- och kycklingkött vi åt i Sverige år 2000 importerades.

35 procent av gris- och kycklingköttet som äts i Sverige 2014 importeras.

80 procent av danska grisar bär på multiresistenta bakterier.

Gå till toppen