Inpå livet

Smärtforskaren: "Man kan inte välja bort smärtan, men man kan välja hur man lever med den."

Smärtan är som ett monster du inte kan bli av med. Men du måste sluta slåss mot det. Så beskriver Rikard Wicksell kärnan i en framgångsrik terapimetod för att öka livskvaliteten hos människor med långvarig smärta.

Vägen tillbaka till ett meningsfullt och innehållsrikt liv kan vara lång för människor som levt länge med smärta. Men med ACT (Acceptance and Commitment Therapy) kan de påbörja den, säger psykologen Rikard Wicksell.Bild: Julia Lindemalm
– Det där klarar du aldrig av. Du kommer att få alldeles för ont.
Det säger Rikard Wicksell och spärrar fysiskt vägen för en deltagare vid en föreläsning för skånsk vårdpersonal på Slagthuset i Malmö.
Hon försöker ta sig fram till ett fiktivt mål, men stoppas av ”smärtmonstret”. De övriga deltagarna skrattar när hon börjar argumentera emot och prövar att tränga sig förbi Rikard Wicksell.
– Går det bra? Hur ska du göra nu?
Så här konkreta och lekfulla kan övningarna som psykologen och forskaren Rikard Wicksell gör med sina patienter vara. Han är en av grundarna till Sektionen för beteendemedicinsk smärtbehandling vid Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm. Där bedrivs världsledande forskning kring ACT (Acceptance and Commitment Therapy), som är en utveckling av KBT (kognitiv beteendeterapi).
I boken ”Att leva med smärta” beskriver Rikard Wicksell terapimetoden och vad smärtdrabbade och deras anhöriga själva kan göra för att förbättra tillvaron.
– Det handlar om att ändra förhållningssätt till den smärta som är svår att få bort, för att öka funktionsförmågan och livskvaliteten, förklarar han. Det gäller att träna upp en kompetens att ha smärta och ta kontroll över den.
En av fem svenskar lider av långvarig smärta. Vanliga orsaker är reumatiska sjukdomar eller neuropatisk smärta, som kan uppstå till exempel efter amputationer.
Men en stor grupp har ont av okänd anledning. Infektioner, trauman eller skador kan ha utlöst smärtan, men ibland består den efter att patienten tillfrisknat eller kroppen läkt. I vissa fall kommer smärtan smygande.
Rikard Wicksell gör upp med en rad myter i boken. Det finns inte särskilt smärtkänsliga personer och oförklarlig smärta ”sitter inte i huvudet”.
– Ibland vet vi inte vad den beror på. Vår smärta är avgörande för vår förmåga att överleva, men smärtsystemet är inte perfekt.
Många patienter som utretts utan resultat upplever att de inte blir trodda.
– Man kan bara mäta smärta genom att fråga personer om de har ont. Säger de att de har ont så har de det. Att ifrågasätta det är oförskämt.
Rikard Wicksells patienter är i alla åldrar, men kvinnor är överrepresenterade. Människor kommer oftast till honom då vården gett upp. Då har de lidit länge och slussats runt mellan läkare, sjukgymnaster, psykologer och andra i jakt på diagnos och smärtlindring. Många har fått onödiga behandlingar och läkemedel som inte hjälper.
– Ibland görs saker mot bättre vetande, för att man vill inge hopp eller inte orkar ta diskussionen. Men man måste våga tala klarspråk med patienterna och ibland är sanningen att smärtan inte försvinner. Det kan hjälpa dem att reorientera sig och ta vara på sina liv.
Många patienters liv går ut på att minimera smärtan. De undviker olika situationer och aktiviteter, även sådant som betyder mycket för dem. En tonåring träffar inte sina kompisar. En mormor lyfter inte upp sitt barnbarn i famnen.
– Det fungerar för stunden, men riskerar att leda till en nedåtgående spiral där livet krymper. De gör allt mindre av det de tycker om att göra. Till slut blir de deprimerade.
Terapin går ut på att skifta fokus till att leva aktivt och meningsfullt. Med smärtan.
– Patienten får svara på existentiella frågor: Vad vill du med ditt liv? Vad vill du ha mer av? Vad är dina livsvärden? Kan du nå detta om du samtidigt ska ha så lite ont som möjligt? Man kan inte välja bort smärtan, men man kan välja hur man lever med den.
Sedan får patienten börja träna genom att ta små, små steg i vardagen mot konkreta mål. Det kan handla om allt från att skjutsa sina barn till fotbollsträningen till att börja studera.
– Man måste börja göra saker för att bli lycklig och gå emot impulsen att stanna hemma. Inte genom att härda ut eller bita ihop, utan acceptera upplevelsen som den är. Smärtan är obehaglig, men inte farlig.
Patienten måste ibland agera på tvärs med sina tankar och känslor. Här kommer monstret in i bilden. Det är en metafor för smärtan och dess budskap: Stopp!
– Ibland pratar monstret, ibland skriker det. Men vi måste själva värdera om vi ska göra som det säger.
På Slagthuset förklarar Rikard Wicksell att det sällan hjälper att fly, argumentera eller börja slåss.
– Acceptans innebär att du ska titta monstret rakt i ögonen och låta det följa med dig.

Olika typer av smärta

1. Nociceptiv smärta. Uppstår vid en skada. Nociception är signalen som skickas till hjärnan från det skadade stället i kroppen och gör så att vi undviker att förvärra tillståndet och att läkningen kan påbörjas. Relativt enkel att lindra med olika läkemedel.
2. Neuropatisk smärta. Uppstår inne i nervsystemet till följd av sjukdom eller skada. Den som genomgått en amputation kan till exempel drabbas. Vanliga smärtstillande läkemedel fungerar dåligt.
3. Idiopatisk eller oklar smärta. Funktionell smärta eller smärtsyndrom är andra termer. En långvarig smärta där orsaken är oklar. Kan ingå i en diagnos som blir ett sammanfattande namn på patientens besvär. Framstår som ett sorts system- eller signalfel. Oftast fungerar vanliga smärtstillande mediciner dåligt.
Källa: ”Att leva med smärta” av Rikard Wicksell.

Tre som fick kraft att infria drömmarna

Psykologen och forskaren Rikard Wicksell har flera gånger sett hur smärtpatienter efter terapin lyckats med saker i livet som de aldrig tidigare vågat hoppas på. Trots att smärtan varit densamma. Här ger han tre exempel:

1. En tonårskille, vars hela liv tidigare hade handlat om att åka skateboard, kom bara några gånger till terapin. Sedan ringde han och sade att han inte hade tid mer, för han hade börjat hänga med sina kompisar och skejta igen. Han förstod direkt vad lösningen var.

2. En kvinna hade helt avfärdat tanken på att skaffa barn. Hon trodde inte hon skulle klara av att vara förälder på grund av sin smärta. Men hon gjorde stora framsteg i terapin. Ett halvår efteråt fick Rikard Wicksell veta att hon var gravid.

3. En artonårig tjej med en kronisk sjukdom var på väg att sjukpensioneras. Hon hade inga drömmar alls om framtiden. Men efter terapin skaffade hon en akademisk utbildning och har sedan fått ett arbete med avancerade arbetsuppgifter.

Gå till toppen