Huvudledare

Ledare: Vänsterns vandaler svingar vilt i Lund

Vandaliseringen av kulturhuset Stenkrossen i Lund var en hämnd mot polisen, påstås det nu. Extremvänstern förnekar sig inte.

En revolution kanske kräver ett och annat krossat kulturhus.Bild: Herman Omstedt
Redan i morgon kan kulturhuset Stenkrossen i Lund troligen öppna igen för delar av verksamheten, trots helgens omfattande vandalisering.
En grupp som kallar sig Brytfest Lund har i en kommuniké rättfärdigat förstörelsen. Den korta förklaringen förtjänar att citeras i sin helhet – och i all sin enfald:
”Det här är ett meddelande till Lundapolisen. Torsdagen första maj, på arbetarklassens internationella kampdag, angrep ni Revolutionär första maj-demonstrationen i Lund. Ni sådde vind och fick skörda storm.”
De som fick skörda revolutionens storm var nu inte polisen utan bland annat de barn och ungdomar som deltar i Lilla Teaterns verksamhet.
I sociala medier kan den nyfikne ta del av hur den autonoma vänstern i form av grupper som Förbundet allt åt alla och Brytfest Lund motiverar sina aktiviteter.
Sällan har väl kontrasten mellan å ena sidan de pretentiösa, frasradikala utläggningarna om att aldrig böja sig för överheten och dess väpnade lakejer, och å andra sidan verkligheten, varit större än denna gång.
Ett kulturhus för barn och unga. Sönderslaget. Nerklottrat. Nerskräpat.
I andra sammanhang brukar extremvänstern motivera alternativt försvara våldsamma upplopp och skadegörelse med att denna typ av fritidsverksamhet för ungdomar saknas eller avvecklats.
Och räkningen skickar revolutionärerna vidare till Lunds skattebetalare. Däribland undersköterskor, städare, lagerarbetare – kort sagt helt vanliga, hårt arbetande människor som kämpar för att få vardagen och ekonomin att gå ihop och sannolikt hade hoppats att deras bidrag till det gemensamma hade kommit till bättre nytta.
Sverige polariseras. Samtalstonen hårdnar. Det politiskt motiverade våldet bubblar under ytan. Att det är valår förklarar en del, men inte allt.
Säkerhetspolisens kostnader för personskydd ökar år från år.
En enkät Sydsvenskan gjorde tidigare i år visar att var tredje regionpolitiker i Skåne attackerats eller hotats av politiska skäl.
I förra veckan presenterade P3 Nyheter en liknande enkät som visar att varannan distrikts- och förbundsordförande för riksdagspartiernas ungdomsförbund utsatts för hot, trakasserier eller våld.
Våldet är inte alltid politiskt motiverat. Men ofta.
Utvecklingen har pågått en längre tid. I valrörelsen 2006 uppvaktades Centerpartiet av våldsverkarna i en grupp som kallade sig Osynliga partiet, med nära kopplingar till vänsterrevolutionära Syndikalistiska ungdomsförbundet. Och på den vägen är det.
Det politiska våldet går i vågor. Det riktar sig inte enbart mot politiker utan också mot myndigheter. Arbetsförmedlingen och Migrationsverket har genom åren varit särskilt utsatta.
Opinionsmöten, valstugor och valaffischer saboteras numera närmast systematiskt.
Våldet och vandalismen kommer stundtals från höger, andra gånger från vänster.
Så länge våldet kommer från extremhögern är det få som har några svårigheter att fördöma och ta avstånd. När våldet kommer från vänster är det en annan sak. För detta våld finns i breda kretsar sedan länge en acceptans – om inte alltid uttalad så åtminstone underförstådd.
För några veckor sedan kritiserade en handfull forskare vid Södertörns högskola respektive Göteborgs universitet på DN Debatt en offentlig utredning om hur våldsbejakande extremism ska förebyggas.
Forskarna fann det närmast upprörande att man i utredningen även pekade ut den ”autonoma vänstern” som ju kräver ”mer demokrati och bättre villkor för underordnade grupper”.
Att vara vänsterextrem är enligt detta numera välbekanta sätt att resonera att vara extremt demokratisk, att vara extremt mycket för rättvisa och allas lika värde.
Jämfört med vänsterextrema Revolutionära frontens våldsamma framfart, som på senare tid resulterat i flera domar för grovt våld, framstår förstörelsen av Stenkrossen i Lund som en liten sak.
Kanske kan detta vandaldåd ändå bidra till att fler inser att extremvänsterns sak inte är deras.
Läs alla artiklar om: Vandaliseringen av Stenkrossen
Gå till toppen