Den 16 maj 1904 ångade det första tåget ut från Vellinge station i riktning mot Skanör och Falsterbo.

Den officiella invigningen av järnvägslinjen skedde dock först två dagar senare, den 18 maj.

Enligt en artikel i Sydsvenskan samma dag var linjen efterlängtad av "städernas bebyggare och de många sommargästerna vid hafskusten".

Allt fler hade nämligen upptäckt tjusningen med havsbad, och Falsterbo kunde erbjuda badhus för både män och kvinnor, separata förstås. Den hästdiligens som dittills två gånger i veckan trafikerat sträckan Vellinge-Falsterbonäset räckte därför inte långt. Badgästerna ville ha fler hästkrafter, fler turer och högre standard.

Diskussionerna att dra en järnvägslinje till Näset hade förts under några år och på olika håll. I Trelleborg satt industrimannen Johan Kock och drömde om en smalspårig förbindelse mellan hemorten och Skanör över Ljungen. Han fick stadens styrande med sig, och en kommitté bildades som skulle arbeta vidare med frågan.

Men planerna förverkligades aldrig.

För delägarna i Malmö-Trälleborgs jernvägsaktiebolag med säte i Malmö ville annorlunda.

De hade en gång erhållit koncession på att trafikera landsvägen mellan Vellinge och Falsterbo med motorvagn. Det tillståndet hade de dock aldrig utnyttjat.

Men det nyvaknade intresset för sunda bad och sunt leverne i kombination med signalerna från Trelleborg fungerade som en väckarklocka. Snabbt och resolut sökte de ny koncession, den här gången för en järnvägslinje med normalspår.

I valet mellan smala och normala spår förordade länsstyrelsen de senare, varför Malmökonsortiet med borgmästare W Skytte, trafikchefen von Essen och grosshandlare Severin Axelsson i spetsen drog det längsta strået.

Ett bolag bildades, Hvellinge-Skanör-Falsterbo jernvägsaktiebolag, HSFJ, och i maj 1903 påbörjades bygget av den 17,535 kilometer långa förbindelsen. Sex tredjeklassvagnar för befordran av 54 passagerare och sexton godsvagnar hade köpts in. De två lokomotiven hyrdes av Malmö-Trälleborgs jernvägsaktiebolag.

Efter ganska exakt ett år var banan klar och tågen kunde börja rulla.

Om själva invigningsceremonin och eventuella arrangemang i samband med den har vi inte kunnat utröna mycket.

Festligheterna i samband med kung Gustav V:s åktur i juli 1908 är däremot väl dokumenterade.

Målet för resan var järnvägsbolagets nybyggda hotell Falsterbohus, där te intogs. Hotellbyggnaden var dagen till ära rikligt smyckad. Pompa och ståt var det också på alla stationerna som den kungliga extratåget passerade. Vellingefotografen Matilda Månsson var på plats och knäppte girlanger, flaggor i topp och festklädda människor på parad på perrongerna för att med blommor i händerna hälsa majestätet.

Ett resultat av kungabesöket lär vara eken som i dag står framför den gamla konsthallen och tidigare Falsterbo station. Fast det finns de som tvivlar. Lars Dufberg, välkänd lokalhistoriker och författare i Falsterbo, var en av dem.

- Några bevis på att Gustav V planterade en ek har jag tyvärr inte, bara muntliga berättelser. Däremot finns det foton som visar ett staketomgärdat träd på platsen bara något eller några år efter hans besök. Men det är säkerligen det träd som idag står framför stationen. Ett fullt troligt påstående är att trädet, som planterades i juli, inte skulle ha tagit sig och trivts i den sterila sanden, sade han i en intervju med Sydsvenskan våren 2004.

Det första året gjorde tågen på den nya järnvägssträckan fyra dagliga turer i vardera riktningen, men under den följande vintern drogs en tur in. Sommaren 1905 återgick man till fyra turer, och den ordningen rådde till slutet av 1919. Då stannade tågen helt, sedan järnvägsbolaget försatts i konkurs.

Under ett halvt år, fram till bolagets rekonstruktion i maj 1920, fick de resande förlita sig på Falsterbobröderna Axel och Göthe Björkmans buss, från början en lastbil med en hytt på flaket.

I början av tjugotalet rustades Falsterbobanan upp. Rälsen byttes mot grövre, modernare lok och komfortablare vagnar inhandlades.

Den verkliga blomstringstiden för Falsterbobanan, som 1943 övertagits av SJ, inföll under andra världskriget, då privatbilismen upphörde och gränserna stängdes.

När dessa öppnades efter krigsslutet avtog resandeströmmen. 1960 ersattes tågen med rälsbussar, och den 22 augusti 1971 kunde den välkände stinsen Stig Mårtensson vinka iväg det sista tåget från stationen i Falsterbo.

"Med vemod i hjärtat", skriver han i sina memoarer från 2000, Stinsen i Falsterbo.

Bilismen hade segrat, och redan dagen efter nerläggningen började arbetet med att riva upp rälsen för att ge plats åt väg 100.

.

Fotnot: Faktauppgifter har hämtats dels från tidningsartiklar, dels från Lars Dufbergs bok "Skanör och Falsterbo efter sillatiden."

* Tur och retur Malmö-Falsterbo för 1 krona och 45 öre

* Banans längd var 17,535 kilometer.

* Byggnadsarbetet påbörjades i maj 1903. Slutbesiktning var det den 14 maj och invigning den 18 maj 1904.

* Anläggningskostnaden uppgick till 730 000 kronor. I priset ingick sex tredjeklassvagnar, en postvagn och godsvagnar.

* Sjutton anställda skötte banan och tågen.

* Startåret 1904 var högsta tillåtna hastighet på banan 40 kilometer i timmen.

* Priset för en vuxenbiljett Malmö-Falsterbo tur och retur var 1:45 krona.

* 1908 drogs ett anslutningsspår till Falsterbohus.

* De ursprungliga stationerna fanns i Vellinge, Åkeshög, Kungstorp, Foteviken, Ljunghusen, Skanör och Falsterbo.

* Samtliga stationshus med sina typiska trappstegsgavlar ritades av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin. Störst var stationsbyggnaderna i Vellinge och Falsterbo med två väntsalar på bottenvåningen, fyra bostadsrum och kök på andra våningen och två rum i vindsvåningen.

* Skanörs station var en s k militärstation, en sådan skulle finnas på var fjortonde kilometer järnväg.

* Först på 20-talet inrättades en hållplats i Höllviken. Den var av betydligt enklare slag. Banan lades ner den 22 augusti 1971.

»I dag öppnas för allmän trafik denna nya förbindelseled, hvars tillkomst länge varit efterlängtad af städernas bebyggare och de många sommargästerna vid hafskusten.

... Från Hvellinge station bugtar jernvägen sig i en lång kurva och skiljer sig der från linien till Trelleborg. ... Stationerna Åkeshög och Kungstorp torde komma att bidraga till trafiken minst lika mycket med betor och andra jordbruksprodukter som med passagerare...

Det är först vid Foteviks station ... landskapet börjar få den karakter som gör Falsterbojernvägen till något alldeles särskildt inom Skånelands högt uppdrifna jernvägssystem...

Ljunghusen ... är det förlofvade landet för harar och rapphöns, parforceryttare och jägare...

Från Ljunghusen går jernvägen fram till Skanör och tåget gör der ett kort uppehåll innan det i rak linje fortsätter till Falsterbo ...

... för alla breder sig hafvet, öfver alla sveper den svalkande, lätt saltbemängda vinden. Det är friskt och fritt härute i den mjuka hafssanden, och man förstår så väl att öfveransträngda nerver här vaggas till ljuflig ro.«