Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Entusiaster har fått smak för att odla vin

Skånes vingårdar växer. I dag finns här drygt fyrtio registrerade vingårdar, vilket gör Skåne till Sveriges vintätaste län. Men få tjänar tillräckligt med pengar på sina odlingar för att kunna överleva enbart på vinproduktion.

En som tidigt insåg potentialen i skånsk vinodling var Murat Sofrakis som tillsammans med sin fru Lena Jörgensen grundade Vingården i Klagshamn 2001. De började med 1 700 plantor, men fyllde ganska snart på med ytterligare några tusen.
– Det började med ett extremt vinintresse. Det måste man ha för att orka med. Vi gick på ren passion och glädje, säger Murat Sofrakis, som förutom en trädgårdsutbildning från gymnasiet inte hade någon annan odlingskunskap med sig i bagaget.
Den första kommersiella årgången lanserades 2005, men eftersom Kullabygdens vingård stod för tillverkningstillstånden, var det deras namn som förekom på etiketten.
Klagshamns vita vin Interkardinal, gjort på druvan Solaris, lanserades 2009 i samarbete med Vingården i Åhus.
– Responsen på vinet var fantastisk. När vi började kändes det omöjligt, men efter några år visade det sig vara fullt möjligt. Det är dock inget som är unikt för oss, lägger man ner mycket tid och energi så kan man bli rätt etablerad på fem år.
Sedan 2012 produceras vinet på Flädie mat- och vingård och buteljeras under egen etikett.
Murat Sofrakis lutar sig tillbaka i den gröna trädgårdsstolen och tänder en cigarett. Han blåser ut röken och medger att visst, några snedsteg på vägen har det ju blivit.
– Vi har testat över hundra sorters druvor. Det är inget fel med det, någon måste ju göra det, men man lär sig av misstagen. Istället för järnstolpar satte vi först trästolpar men de ruttnade och knäcktes. Då var det bara att börja om från början.
Lusten att experimentera verkar dock inte ha försvunnit helt. I det varma växthuset, som snarare för tankarna till Medelhavet än en vindpinad åker, står decimeterhöga vinplantor i prydliga rader.
Vackert handmålade skyltar guidar runt bland det som Murat Sofrakis benämner som ett hobbyprojekt, men som mycket väl skulle kunna vara nästa stora vinupptäckt.
I dag består gården av 4 000 stockar utspridda på ett hektar. Murat Sofrakis är i full färd med att utöka verksamheten till det dubbla. När Sydsvenskan besöker gården är han upptagen med att trycka ner stolpar i den nya åkern. På dem ska vinstockar stödja sig och fästas upp för att med tiden producera tusentals liter skånskt vin.
Trots att företaget har fyra anställda arbetar han själv nittio timmar i veckan, året runt. För några år sedan skottade han även snö på vintrarna, något han tvingades sluta med när arbetsbördan blev för stor.
– Ekonomiskt är det alltid svårt i början. Vårt fokus har inte varit att tjäna pengar, vår filosofi har varit att först ska grejerna bli bra, först då kan vi börja effektivisera.
Förutom vintillverkning säljer Murat Sofrakis vinplantor och utrustning till dem som är intresserade av att starta en egen vingård. Han arbetar även som vinkonsult för desamma. Det är det som gör att gården går runt ekonomiskt.
I dag produceras drygt 4 000 flaskor vin årligen. Allt eftersom vinstockarna blir äldre höjs både volymen och kvalitén, något som kommer väl till pass när vinet ska marknadsföras internationellt.
– Vi skickade iväg en last till Hongkong nyligen. Svenskt vin har bra kvalitet. Jag tror att det blir en wow-faktor att sitta på en restaurang och bli serverad svenskt vin.
Murat Sofrakis plockar bort några skott som växer åt fel håll på en vinplanta. Skörden får inte bli för stor, då påverkas kvalitén och den är det enda som räknas.
Den största utmaningen hittills är enligt honom att få ut vinet till allmänheten. Sverige har som enda land i EU förbjudit gårdsförsäljning, vilket har fått många vinodlare att protestera.
– Det gör att Sverige missar ännu en chans att visa vilka fantastiska produkter vi har.
Särskilt påtagligt blev förbudet för Murat Sofrakis när gården fick besök av den italienska vinguiden Gambero Rosso, men inte ens kunde bjuda på en provsmakning eftersom Vingården i Klagshamn inte har något serveringstillstånd.
– Till slut ordnade vi så att vi sålde in vinet till en restaurang i Malmö som jag visste att de skulle besöka samma kväll.
– Det går ju runt, vi får bara jobba lite hårdare.
Några som också har tampats med de problem som förbudet mot gårdsförsäljning ger är Torsten Persson och Claes Olsson, som 2002 grundade Österlenvin.
– Vi har jobbat stenhårt med att få till stånd en gårdsförsäljning. Vi har provsmakningstillstånd, men det hjälper inte när folk vill köpa med sig vinet hem. Utländska gäster fattar ingenting. Jag tror att gårdsförsäljning är en förutsättning för att svenskt vin ska lyckas. Det kan också vara avgörande för att folk ska börja odla, säger Torsten Persson.
Deras vinresa började med att Claes Olsson kom hem från ett längre utlandsuppdrag på olika platser i Europa.
I bagaget hade han ett nyupptäckt vinintresse och han bestämde sig för att prova att sätta några plantor här hemma. Det dröjde inte länge innan han fick med sig vännen Torsten Persson.
– Vi kastade oss ut i något vi inte hade en aning om. Vi kunde jordbruk, men inte vin så vi åkte till Danmark för att lära oss, säger Torsten Persson.
Det blev 160 stockar till en början. Marken arrenderades av en granne och de första fyra åren gick som en dans. Därefter blev det svårare. Mjöldagg, fåglar och insekter förstörde många druvor och det var först 2010 som företaget gick med vinst. 2011 kom nästa bakslag i form av frost som tog nästan hela skörden. Vad som skulle ha blivit 500-600 liter vin, slutade med 84 liter. Lyckligtvis hade båda kvar sina vanliga jobb, Torsten Persson jobbade som fotograf och Claes Olsson som takläggare. Numera är Claes Olsson pensionär, medan Torsten Persson fortfarande är aktiv med utställningar.
– Vi var pionjärer och visste inte hur vi skulle göra. Det tar tid att lära sig och det tar tid att få tillstånd, säger Torsten Persson.
Österlenvin ligger i den pittoreska byn Ekesåkra några kilometer norr om Sandhammaren på Österlen. I dag består gården av ett halvt hektar med 2 000 vinstockar som ger ungefär lika många vinflaskor. Till skillnad från Murat Sofrakis i Klagshamn som brygger sina viner på Flädie mat- och vingård stoltserar Österlenvin med ett eget litet vineri. Förutom vintunnor av aluminium finns här ett litet ”laboratorium” med pipetter, e-kolvar och svavelmätare och det hela påminner mer om en kemisal än ett typiskt vineri. Men det är här det händer. Småskalighet är ledordet och på Österlenvin görs verkligen allt själv. Till och med etiketterna skrivs ut och klistras på för hand.
Från en av tunnorna tappar Torsten Persson det prisbelönade rosévinet Per Ols Råsa. Det har en vacker ton av aprikos och luktar lika delar surt och sött. Han tar en klunk och sörplar i sig vinet på äkta vinprovarmanér.
– Bara surt, konstaterar Torsten Persson.
På varje tunna finns en vinifikationsjournal som anger allt från temperatur till syrahalt till omtappningar.
– I vårt klimat måste man vara noga med skötseln. Gör vi fel får vi och andra svenska vinodlare dåligt rykte, säger Claes Olsson.
Precis som sin kollega i Klagshamn anser de att den största utmaningen ligger i att göra ett bra vin. Att tjäna pengar är mindre viktigt.
– Vi visste från början att vi inte skulle bli rika, säger Torsten Persson.
Enligt honom krävs det minst 15 000 stockar för att tjäna pengar på sin produktion. Men då krävs också personal, och för att få den ekonomin att gå ihop krävs plötsligt 15 000 stockar till. Sen fortsätter det så.
Eller så öppnar man en restaurang och får det att gå ihop på det viset. Det gjorde grundarna av Arilds vingård som förutom en vingård, består av restaurang, event- och konferensverksamhet, hotell och lägenheter.
– Vi gör för lite vin för att kunna leva på det, säger Annette Ivarsson som tillsammans med sin man Jonas grundade vingården 2007.
– Det är just tack vare restaurangen som vi går runt, även om gästerna troligtvis inte skulle ha upptäckt den om det inte hade varit för vinet, säger hon.
Annette Ivarsson är gymnasielärare i grunden, men arbetade tidigare tillsammans med maken med måltidsleverantörsföretaget Quick corner. Tanken på att odla vin föddes när de upptäckte en gammal vinranka på gården. De bestämde sig för att plantera 300 stockar på försök, men redan året därpå satte de 5 500 stockar och året efter ytterligare 5 500. Och så har det rullat på.
– Efter den första skörden 2010 insåg vi att vi hade ett vin som vi inte kunde sälja någonstans, säger hon.
Eftersom de inte har möjlighet att sälja sitt vin på gården startade de restaurangen som en kanal för att få ut vinet. Planen var att börja med en enkel sommarservering, men efter fyra dagar var stället fullbokat.
– Förra året sålde vi slut på vårt vita vin två veckor innan vi stängde. Eftersom vi inte får ha gårdsförsäljning säljer vi allt vårt vin på glas, vilket vi faktiskt tjänar mer på, säger Jonas Ivarsson.
Trots detta har de inte tillräckligt med vin för att klara av efterfrågan från restauranger och personer som vill köpa vinet via internet. När en engelsk krogkedja med nordiskt koncept ville köpa en pall med vin tvingades paret säga nej.
– Vårt problem är mängden. Det är önskvärt att vi hade satsat mer i början, men vi hade inte mer pengar. Det kostar många miljoner att etablera något som ska bli lönsamt, säger Annette Ivarsson.
I dag består vingården av 17 000 stockar på åtta hektar, men ökar med cirka fem hektar per år. Totalt finns kapacitet för 25 hektar och planen är att i framtiden kunna livnära sig på enbart vinproduktionen. Förra årets skörd producerade 3 000 liter vin, en siffra som kommer att vara betydligt högre efter höstens skörd. Enligt paret Ivarsson är ett effektivt jordbruk a och o för en vinodlare.
– Vår ambition är inte att göra Sveriges dyraste vin. Folk ska kunna köpa en flaska utan att känna att det är den dyraste de någonsin köpt. Vår ambition är att göra ett gott och välgjort vin, säger Annette Ivarsson.
Miljön i och omkring Arild är vacker. Det som vid en första anblick ser ut att vara vidsträckta fält av klargul raps visar sig vara åkrar fullkomligt översållade med maskrosor. Här och där ligger korsvirkeshus från forna dagar utströdda i landskapet och i grannens trädgård går kossor och betar. Det hela är oerhört idylliskt.
Eftersom Arild ligger på en höjd och dessutom är omgivet av vatten, finns här ett mer tempererat klimat än i till exempel Klagshamn och på Österlen, vilket har gjort att Annette och Jonas Ivarsson har varit förskonade från frost.
Bra väder, en framgångsrik restaurang och det faktum att företaget har mycket att göra med att arrangera bröllop och bröllopsfester har gjort att vingården går med vinst sedan ett år tillbaka. Beläget i en av längorna finns numera även ett hotell, vilket de öppnade för att kunna möta den stora efterfrågan.
Eftersom företaget fortfarande är under uppbyggnad återinvesteras all vinst. Både Annette och Jonas Ivarsson jobbar dygnet runt, förutom några timmar på natten som är vigda för sömn. Till sin hjälp har de sina fyra barn och en anställd. Under skördetid får de dock hjälp av cirka 350 vinentusiaster som mot en smärre summa pengar får hjälpa till att skörda druvorna.
– Det kostar 500 kronor och då får man vara med och skörda ”gratis”. Det man betalar för är skördefesten på kvällen. Vi har en egen fanklubb med återkommande gäster så platserna brukar ta slut rätt fort, säger Jonas Ivarsson.
Att paret satsar allt på vingården är ingen underdrift. För att vara säkra på att göra så bra vin som möjligt har Annette Ivarsson utbildat sig till vinvetare, en utbildning som till stor del var förlagd på olika vingårdar runt om i världen. Än i dag besöker hon några av gårdarna varje år, främst i Tyskland på grund av likheterna i klimatet, för att fortbilda sig.
– Det går inte att inte veta vad man håller på med när man ska driva vingård, säger hon.
Jonas Ivarsson häller upp ett glas av deras eftertraktade vita vin, gjort på druvan Solaris. Det är klart som vatten och har en frisk och aningen söt smak.
Att just Solaris är en så populär druva på svenska breddgrader beror på att den är vinterhärdig och därför tål ett relativt kallt klimat. Som resultatet av ett förädlingsprogram på 1970-talet är den dessutom resistent mot bland annat vinlus och svampangrepp.
– Man brukar säga att en optimal skörd sker hundra dagar efter blomning – då vet man att man har rätt druva i rätt klimat. Så är det med Solaris, säger Jonas Ivarsson.
Vad som händer när de 25 hektar som är vigda åt vinproduktion har odlats upp är oklart. Men en sak vet de.
– Vi tror väldigt mycket på detta. Vi har fyra ungar och vår förhoppning är att detta blir ett vindistrikt i generationer, säger Jonas Ivarsson.
Föreningen Sveriges Vinodlare har cirka 300 medlemmar, varav drygt 50 stycken sysslar med kommersiell framställning. Av dessa ligger drygt 60 procent i Skåne, vars största gård har uppåt 20 000 vinstockar. Övriga gårdar ligger främst på Öland och Gotland och i Mälardalen.
Att så många gårdar ligger i Skåne beror till stor del på det milda klimatet och närheten till kunskapen på kontinenten.
Enligt Anders Melin, hobbyodlare och ordförande i Sveriges Vinodlare, står svenskt vin inför en kraftig tillväxt. Detta trots att antalet vingårdar inte ökat nämnvärt det senaste året.
– Om man tittar på antalet plantor och utrustning som säljs så har det skett en kraftig ökning, även om antalet vinodlare inte blivit fler. Arealerna blir större och man sätter fler och fler plantor, vilket visar på en hoppfull syn inom branschen.
Och ännu bättre blir det när man tittar på det mottagande som de svenska vinerna fått utomlands, menar han.
– Det går att få ett synnerligt bra vin i det svenska klimatet och vi anstränger oss för att få det att smaka korrekt. Det finns de som har skickat in sitt vin till blindprovningar i Tyskland där man sedan trott att det har varit ett förnämligt bordeauxvin som man suttit och läppjat på, säger han.
Tillbaka i Klagshamn. Utsikten från vingården är slående med Öresundsbron som fond. Murat Sofrakis är, liksom Anders Melin, vid gott mod. Bara viljan och kunskapen finns där så ser han inga hinder för att Sverige ska bli ett vinland att räkna med.
– Vi är ordningsamma och noggranna, vilket är viktigt om man ska göra vin med bra kvalitet. Vi har myndigheter som, på gott och ont, kontrollerar att lokalerna håller hög standard jämfört med andra länder.

Vinproduktionens 8 steg

Beroende på vintyp varierar tillverkningsprocessen. I framställningen av rött vin ingår några fler steg och för mousserande vin och starkvin tillkommer ytterligare några. Här följer en något förenklad vinmakarguide.
1. Sortering, krossning och avstjälkning. Efter krossning pressas druvorna direkt om det handlar om vitvinsframställning. Handlar det om rödvinsframställning följer maceration.
2. Maceration. Många av de ämnen som ger vinet smak och färg sitter i kärnorna och skalen. Vid tillverkningen av rött vin och rosévin är det nödvändigt att laka ur skalmassan en tid innan druvmusten skiljs av. Ju längre maceration, desto mer färg och smak. Vitt vin genomgår normalt ingen maceration.
3. Pressning. Här skiljs vindruvornas saft från skalmassan. De pressrester som blir över innehåller socker som kan jäsas till sprit, till exempel grappa och marc.
4. Jäsning. Det centrala momentet. Jästsvampar förekommer naturligt i vindruvans skal och när druvorna krossas sätter de igång att göra om sockret till alkohol. Vanligtvis tillsätts också svaveloxid för skydda vinet från oxidation. Ibland genomgår vinet en andra så kallad malolaktiskt jäsning för att ge vinet mindre syra.
5. Fatlagring. De flesta röda viner lagras en tid före buteljering, vilket sker på ståltankar eller ekfat.
6. Klarning. För att få ett snyggare utseende utsätts vinet för klarning. För rött vin tillsätts ibland vispad äggvita som en metod för att dra till sig de fasta partiklarna. Ofta sker också en filtrering.
7. Blandning. Görs av druvor som kompletterar varandra för att få fram nya smakdimensioner, en jämnare kvalitet eller för att balansera olika druvors speciella drag.
8. Buteljering. Ett vins lagringstålighet beror till största del på druvsort och hur mycket tanniner och syra som finns i vinet.

Vingårdar i Skåne

Aplagårdens vinhus, Helsingborg.

Arilds vingård, Arild.

Backåkra vingård, Löderup.

Boije Vingård, Munka-Ljungby.

Cehlin Vingård, Torsebro.

Chateau Vaddeau, Vellinge.

Domaine Bellevue, Malmö.

Ekesåkra Vingård, Löderup.

Expo Österlen, Borrby.

Fjärilsgården, Ystad.

Flintevång Vingård, Staffanstorp.

Fredholms Vingård, Tyringe.

Flädie mat- och vingård, Bjärred.

Gabriels Vingård, Åhuskärr.

Gullycke Vingård, Arkelstorp.

Gustkust Vingård, Vollsjö.

Gård Gripen, Billesholm.

Hobjersgårdens vinproduktion, Tomelilla.

Itwine, Glemmingebro.

Komstad Vinbacke, Komstad.

Kornheddinge Kvarn, Staffanstorp.

Kullahalvöns Vingård, Nyhamnsläge.

Kåk Å Vin, Staffanstorp.

Köpingsbergs Gård, Köpingsberg.

Lottenlund Winery, Helsingborg.

Lyngby Vingård, Genarp.

Nordanviks Vingård, Näsum.

Nordic Sea Winery, Simrishamn.

Sandskogens Vingård, Löddeköpinge.

Skepparps Vingård, Kivik.

Skillinge Vingård, Skillinge.

Snårestad Vin, Ystad.

Strandåkra Vingård Abbekås.

Stångby Vingård, Stångby.

Södåkra Vingård, Södåkra.

Vejby Vingård, Vejbystrand.

Vingården i Bertilstorp, Brösarp.

Vingården i Frillestad, Helsingborg.

Vingården i Klagshamn, Malmö.

Vingården Villa Mathilda, Arild.

Vingården i Åhus, Åhus.

Vingårdsparken Tygeå, Löderup.

Vinera, Påarp.

Vinåkra, Ekesåkra.

Österlenvin, Löderup.

Källa: Jordbruksverket och föreningen Svenska vinodlare.

Gå till toppen