Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Serieförlaget Tusen serier vill förändra världen – ruta för ruta

Malmö har en stark seriekultur, men den är alldeles för homogen. Så tänkte Mattias Elftorp – och startade ett förlag som ger ut serietecknare med annan etnisk bakgrund än svensk.

Mattias Elftorp startade förlaget Tusen serier 2011 och i höstas kom bokutgivningen igång. Manusförfattaren Raquel Lozano var med och skapade serieboken ”Bekele”.Bild: Albin Brönmark
Bekele jobbar som servitris på en restaurang i Addis Abeba. En dag råkar hon servera en svensk kille som heter Johannes. När han åker hem till Malmö, kommer hon snart efter. Men trots giftermål är det inte säkert att Bekele kan få permanent uppehållstillstånd i Sverige.
Serieboken ”Bekele” ges ut av Malmöförlaget Tusen Serier och kretsar, liksom alla deras böcker, kring ämnen som migration och rasism.
– Jag ville att det skulle handla om en kvinna, för jag är så trött på att allting ska handla om pojkar och män, säger Raquel Lozano, en av bokens två manusförfattare.
En annan sak som var viktig för henne var att huvudpersonen inte skulle vara en flykting. Bekele flyr inte något krig, och det är inte heller enbart av kärlek som hon flyttar, utan också för att tjäna tillräckligt med pengar för att kunna köpa astmamedicin till sin sjuka mamma.
– Det är väldigt lätt att få sympati för en människa som flyr. Det är inte lika lätt att känna sympati för en människa som flyttar av ekonomiska skäl, säger Raquel Lozano.
Bekele och Johannes kallas till Migrationsverket med jämna mellanrum för intervjuer. Handläggaren undrar inte bara om hur ofta de har sex, utan också om deras favoritställningar.
– Om det är två svenskar som gifter sig kan det vara av äkta kärlek, eller för pengar, eller av någon helt annan anledning. När det gäller giftermål över gränserna utgår man alltid ifrån att det måste vara äkta kärlek, säger Mattias Elftorp, den andra författaren och grundare av förlaget.
Seriekulturen är stark i Malmö, men enligt Mattias Elftorp är den alldeles för etniskt och kulturellt homogen, vilket avspeglar sig i vad serieböckerna handlar om. Det var den insikten som gjorde att han startade Tusen Serier 2011. De första åren ägnade de sig mest åt workshops i samarbete med olika skolor för att få barn med en annan etnisk bakgrund att börja intressera sig för att teckna serier. Bokutgivningen startade i höstas.
– Jag tror att folk i serievärlden har sett problemet, och har velat göra något åt det. Men de har inte kunnat eftersom de inte har haft rätt kontakter, säger Mattias Elftorp.
Själv började han fråga runt bland sina bekanta, som frågade sina bekanta – och då hittade han helt plötsligt serietecknare med annan bakgrund och andra erfarenheter. Som Emre Özdamarlar, en före detta ingenjör som kom till Sverige från Turkiet 2005, och står för bilderna i ”Bekele”.
På ett bord i Tusen Seriers lokal i gallerian Mitt Möllan står urdruckna ciderflaskor och skålar med chips. Häromdagen var det release för Mattias Elftorps senaste bok ”Jag & min pappa & Zlatan”, som handlar om Sara som kommer till Malmö med sin pappa. För att smälta in i det nya landet får hon en mask i form av den svenska flaggan.
Boken skildrar svenska lärares missriktade välvilja och polisers välriktade våld gentemot flyktingar.
I efterordet skriver Mattias Elftorp om reaktionerna från vänner: hur kan du skriva om det här när du inte själv har varit med om det? Vilket knyter an till en fråga som just nu diskuteras flitigt i kulturdebatten.
– Överlag tycker jag att om man inte fick skriva om någonting man inte själv har upplevt så skulle vi inte ha någon fiktion över huvudtaget, säger han.
– Problemet är väl att inte så många serieskapare har gått in för att skriva om andras erfarenheter, utan mest skriver om sin egen vardag.
I boken har han blandat egna reflektioner med saker han hört från vänner och bekanta.
Han pekar bort mot en vägg. Där hänger utskrivna seriesidor föreställande en scen där Saras pappa brottas ner på marken och pepparsprejas av polisen.
– Jag har ju inte… eller jo, det har jag i och för sig. Jag har bara blivit visiterad av polisen en gång. Men jag har pratat med folk som råkar ut för det hela tiden, säger han.
– För mig gäller det precis motsatta, säger Raquel Lozano. Folk tror att jag har upplevt samma saker som Bekele, eftersom jag är kvinna och nästan svart. Men egentligen har jag exakt samma erfarenheter som Mattias.
Båda två tycker att det pratas alldeles för lite om migration i den svenska debatten.
– Det är till exempel väldigt få människor som vet att det här med massdeportationer existerar. Det blir en notis i tidningen liksom. Man borde försöka göra problemen mer folkliga, säger Raquel Lozano.
– Ja, men utan att det blir vardagsmat som folk inte bryr sig om, säger Mattias Elftorp.
Det är valår i år, är det någon fråga ni vill driva med hjälp av era serier?
– Jag vill förändra världen med det jag skriver! Men för mig spelar det inte så stor roll vem som sitter vid makten. Ingen vill ändå ha öppna gränser, som jag vill, säger Raquel Lozano.
Gå till toppen