Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Precisionsskytten Christina Bengtsson tror mer på närvaro än på målbilder för att nå absolut fokus

Tjugofem timmar i veckan, under femton år, stod hon och stirrade på en punkt femtio meter bort. Christina Bengtsson, tidigare världsmästare i precisionsskytte, har lärt sig kontrollera sina tankar.

”Vi pratar om mindfulness och flow, men vi har glömt bort att det redan finns något som heter koncentration. Det är egentligen samma sak”, säger Christina Bengtsson, tidigare världsmästare i precisionsskytte.Bild: Julia Lindemalm
Det plingar i mobilen, vi kastar oss mellan möten och har fullt sjå att hinna ta in och kommunicera med vår omvärld.
Hur ska man behålla koncentrationen?
Christina Bengtsson, officer, tidigare elitidrottare, nu mammaledig på heltid, har i hela sitt vuxna liv övat sig på att ha fokus på rätt saker.
– Koncentration kräver tid, men den äts upp mer och mer – det får man bara acceptera. Jag brukar tänka att jag har tid för det är så väldigt mycket jag inte behöver göra, säger hon och petar undan ett par leksaker med foten.
När Christina Bengtsson var 23 år bestämde hon sig för att bli världsmästare i en sport. Men vad skulle hon välja? Hon var redan äldre än många elitidrottare. Valet föll på precisionsskytte – en sport som kräver fysik, massor av träning, men framför allt mental styrka.
– Jag hade ett behov av att bejaka något slags kapacitet som jag kände att jag hade. Men de första tre åren kom jag sist på varenda tävling. Jag var så dålig så det var inte klokt, säger hon och skrattar.
Christina Bengtsson klättrade från nybörjare till elitidrottare. Efter åtta års hård träning inom militärt precisionsskytte blev hon 2005 världsmästare, bara ett poäng från världsrekord.
– Under alla de här åren har jag funderat; vad är den egentliga skillnaden mellan när det går riktigt bra och när det går i stöpet? Och det intressanta är att hjärnan fungerar likadant oavsett om man står i en VM-final eller ska hålla ett föredrag som man har varit nervös inför i flera veckor. Varför blir vi stressade och varför presterar vi inte så bra som vi kan?
Att skjuta trettioåtta tior på raken och sätta den trettionionde kräver uthållighet och styrka, men också styr på tankarna.
– Tänk efter hur dina tankar går, ofta pendlar vi mellan att tänka på det som har varit: ”Varför sade jag sådär?” Eller så tänker vi på framtiden: ”Vad händer om jag inte är klar med rapporten i tid?” Det flyttar hjärnan ur fokus. Kan man träna sig att bli fri från störande tankar på historien och framtiden, då befinner man sig i ett koncentrerat läge, säger hon.
Ända sedan människan behövde fly från farliga djur har vi programmerats att reagera på rädsla med en väldig kraft. Vårt emotionella system är mer kraftfullt än det intellektuella. Känslan vinner över tanken, säger Christina Bengtsson.
– Vad i vår värld är lejonet på savannen? Är det chefen i styrelserummet? För mig var lejonet rädslan att misslyckas, att skjuta en sjua till vänster och förlora hela matchen på en sekund. För att inte vara god nog i förhållande till den bild jag hade målat upp.
Till skillnad från många idrottspsykologer tycker Christina Bengtsson, som nu själv skriver på en bok om koncentration, att för mycket fokus på målbilden kan var till mer skada än nytta. Själv satsade hon skyhögt, men säger att hon förmodligen hade blivit världsmästare ännu snabbare om hon bara hade lagt målet åt sidan.
– Inom idrottspsykologin ska man visualisera och se sig själv på prispallen. Det skapar driv och framåtanda, men riskerar också att öka stressen och pressen.
Inställningen att man kan lyckas med vad som helst motverkar också förmågan till fokus och koncentration, säger hon och tycker att vi borde ägna oss lite mer åt självrannsakan. Helt enkelt skärpa till oss och se vilken kapacitet vi har i förhållande till vem vi vill vara.
– Kanske är jag inte så tränad? Kanske har jag inte kapacitet att skriva så mycket som förlaget vill? Det är viktigt att inse sina begränsningar och träna sig i att vara nöjd och tacksam istället för att hela tiden jaga efter att vara bättre än man är. Är målbilden övermäktig så blir man inte så bra som man egentligen är.
Själv har hon inte en enda medalj eller pokal i sitt arbetsrum. Tidningsurklippen som berättar om framgångarna ligger i en låda. Att vara närvarande i nuet är också ett slags fokus.
– Det kanske avslöjar att jag har en styrka i jaget, i presens, i att jag är. Jag var i ett landslag i femton år, men har bara stått på en prispall i sammanlagt fyra timmar. Tänk alla gånger Christina Bengtsson kom på plats 78. Det är i förlusternas tidsram som vi lever den större delen av livet, även vi som hamnar i rampljuset ibland.

Christina Bengtsson

Ålder: 40 år.
Familj: Gift och ett barn.
Bor: Utanför Båstad.
Bakgrund: Antogs som första kvinna i militära landslaget 1998. Tog individuellt VM-guld i militärt precisionsskytte 2005. VM-guld lagmatch 2009. Officer inom Försvarsmakten, MDA från Handelshögskolan i Stockholm, nu anställd inom Försvarshögskolan i Stockholm, planerar att skriva avhandling om koncentration. Skriver en bok om koncentration och fokus som bygger på egna erfarenheter och intervjuer med ledare inom näringslivet. Utkommer till hösten på Volante förlag.

Precisionsskyttens fem tips för ett liv i fokus

1 Öva tankekontroll. Lägg märke till hur tankarna pendlar mellan historien och framtiden. Träna på att vara där emellan.

2 Släpp målet. Våga frigöra dig från din egen målbild. Är den emotionellt förankrad kan man förlita sig på att den finns där ändå.

3 Rannsaka dig själv. Fokusera på din faktiska kapacitet, istället för att jaga efter en orealistisk självbild. Det räcker att du är precis så bra som du är.

4 Slappna av. – Det är när man försöker koncentrera sig som man anstränger sig. En människa i fokus har ett avslappnat leende på läpparna, det kan man se hos både idrottsutövare och musiker, säger Christina Bengtsson.

5 Acceptera. ”Ibland får man bara inse att man är nervös. I den stunden man inser det så försvinner eller minskar känslan.”

Gå till toppen