Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Magnus Falkehed: Fortfarande inget franskt förbud mot att slå barn

Det färskaste, klara minnet jag har av någon som i Frankrike slår sitt barn är sju, åtta år tillbaka i tiden. Det var i en trädgård på landet. Vår värd, Pierre,gav sin då kanske åttaåriga dotter, Judith en rungande örfil. Jag minns speciellt hennes hårda, blick och kalla röst när hon lyfte hakan och med gråten i halsen, trotsigt sa: Det gjorde inte ens ont. Hennes kind var blossande röd.
Magnus Falkehed är Sydsvenskans medarbetare i Paris-
Hade Pierre gjort samma sak mot en hund hade det varit olagligt. Samma sak om han hade örfilat sin fru.
Men att slå sina barn är fortfarande lagligt i Frankrike. Det handlar inte om någon glömska från lagstiftarna. Tvärtom, rapport efter rapport har understrukit vikten av att avskaffa kroppsliga bestraffningar. För varje år blir det allt mer sällsynt att se franska föräldrar slå sina barn. Åtminstone på offentlig plats.
I måndags försökte 17 parlamentariker få in en paragraf i ett större reformpaket om familjelagar. Förslaget var okomplicerat: fysiskt våld och kroppsliga bestraffningar av vårdnadshavare ska inte tillåtas, hette det. Redan efter några timmar, sent under måndagskvällen tvingades parlamentarikerna dra tillbaka sitt förslag.
Det var ett alldeles för känsligt förslag att rösta igenom dagarna före EU-valet. Istället sopades det undan mattan med vaga löften om att förslaget ska tas upp igen i Senaten någon gång under sommaren.
De 17 parlamentarikerna påminde i sitt lagförslag om att Europarådet har ett ont öga till Frankrike för sin brist på skydd för barn. 18 länder i Europa förbjuder redan kroppsliga bestraffningar, inklusive flera latinska länder som Grekland och Spanien. Frankrike förbjuder bara grov misshandel, maltraitance.
Flera gånger har staten försökt argumentera att detta räcker för att skydda barnen. I verkligheten krävs det att barnet förs till sjukhus för att polisen eller sociala myndigheter ska börja utreda hur det står till i familjen.
Att som fransk politiker försvara en lag mot barnaga är att riskera framstå som en flummig mjukis.
Då står man hellre kvar i Europas skamhörna.
Gå till toppen