Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

”Det finns vissa saker som jag aldrig pratar om”

Hur överlever man över sex år som kidnappad i Colombias djungler? Genom hopp och tro, är Ingrid Betancourts svar. I kväll berättar hon på Studentafton i Lund om fångenskapen som en hel värld följde. 

Hon beställer te och croissant, och tittar ut över klorofyllfyrverkeriet i Botaniska trädgården.
– Min far älskade träd och var han än kom la han märke till dem. Så när jag ser träd i blom, som här i parken, hör jag hans röst. Det gör mig glad, men är också smärtsamt.
Ingrid Betancourts pappa dog under hennes tid i fångenskap, som hon delade med allt från en till 67 medfångar. Mardrömmen började i februari 2002, då hon på sin presidentvalskampanj kidnappades av Farc-gerillan. Trots stor internationell uppmärksamhet blev hon inte fritagen förrän i juli 2008.
Med tiden blir det allt lättare att föreläsa om fångenskapen, berättar hon.
– Men enkelt blir det aldrig. Plötsligt när jag pratar kommer en bild från fångenskapen, och jag blir svag. Men det hjälper mig att prata om den, det är en läkande process. Sen finns det vissa saker som jag aldrig pratar om, vissa gränser jag aldrig träder över.
I dag bor och doktorerar Ingrid Betancourt i Oxford, men reser över hela världen för att berätta om sina upplevelser.
Vilken är den vanligaste frågan du får?
– Vad jag åt i djungeln. Det tycks inte som någon själslig fråga, men är kanske just det ändå. Människan behöver förstå de små sakerna för att sätta sig in i andras situation. Svaret på frågan är ris och bönor - varje dag. Aldrig grönsaker, aldrig frukt, aldrig mejeriprodukter. Ändå längtade jag efter maten hela tiden och vi fångar var beredda att slåss för den.
Hur överlever man så lång tid i fångenskap och ovisshet?
– Man behöver hopp och det är en lyxvara när man lever i mörker. Det behövs andlig disciplin och för mig finns en teologisk dimension i hoppet. När man tror på Gud tror man i någon mening på att framtiden blir bra, här på jorden eller på en annan plats. Tror man på att det en dag blir fred och harmoni blir fångenskapen en parentes som får ett slut.
– När jag idag ser mina tidigare medfångar som är fria ser jag att de som var bäst på att hålla hoppet vid liv då är de som har lättast att leva idag. De som inte fann hoppet då kämpar fortfarande, med alkohol eller andra problem. Det tycker jag visar att man behöver hopp i både sorg och lycka.
Vad var svårast med att släppas fri?
– Första övningen i frihet var att säga nej. Jag prioriterade att återbygga relationen med mina barn, vilket var svårt för många att förstå eftersom det hindrade mig från att komma tillbaka till politiken.
Hur politiskt aktiv är du idag?
– Inte särskilt, även om jag ibland kommenterar det som händer. Men jag försöker uttrycka hopp för den pågående fredsprocessen i Colombia mellan Farc och regeringen. Folk har så länge längtat efter en fredsprocess, men när det nu äntligen finns en seriös sådan så ifrågasätter många den, på båda sidor. Jag har svårt för dem som säger att de inte pratar med terrorister. Det är ju just med terrorister man ska prata, istället för att stoppa folk i en skål och sätta en etikett på dem. Jag satt fången i 6,5 år för att ingen pratade.
Ingrid Betancourt
Ålder: 52 år.
Bor: England.
Familj: Dottern Melanie Delloye Beatancourt, som bor i Paris, och sonen Lorenzo Delloye Betancourt, som bor i Boston.
Gör: Forskar idag i teologi vid Oxfords universitet i England. Före kidnappningen var hon senator i Colombia.
Relation till Colombia: "Det var två år sedan jag var där, för det är fortfarande väldigt svårt för mig att åka dit. Jag måste ha livvakter och de påminner mig på något sett om vakterna i fångenskapen."

Farc

Farc-gerrillan i Colombia började som en vänsterrevolutionär rörelse i mitten på förra seklet, men har med tiden kommit att förknippas allt mindre med rättvisa åt jordbrukarklassen och allt mer med ekonomisk brottslighet som kidnappningar och kokainhandel.

Förhandlingar om fångutbyte mellan Farc och regeringen förekom under Betancourts fångenskap, utan resultat.

Hon fritogs genom att säkerhetsagenter infiltrerade och lurade Farc att de skulle förflytta fångar.

Gå till toppen