Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

34 års väntan kan vara över på lördag

Lugi är en klassiker i svensk handboll, fyra i elitseriens maratontabell. Sett till Lundalagets långa period som etablerad storhet – 42 av de 43 senaste säsongerna i högsta serien – borde slutspelsframgångarna ha varit fler. Men på lördag kan vinrött skriva ett nytt kapitel gyllene klubbhistoria och bli mästare för andra gången.

Höjdpunkten hittills är den oförglömliga SM-finalen mot Ystads IF den 1 april 1980. Den äldre generationen nostalgiker kommer fortfarande ihåg den osannolika upplösningen, hur Lugi hämtade upp ett underläge på 12–16, fem minuter före ordinarie speltids slut, till kvittering 17–17 – och sedan avgjorde i förlängningen. Och det var inget aprilskämt.
Eero Rinne blev Lugis store matchvinnare. Efter stjärnan Claes Ribendahls skada steg den 30-årige trotjänaren fram och spelade som i trans. Sköt sex av de avslutande målen från 9–13 till 19–17. En perfekt avslutning på karriären och femton säsongers A-lagsspel.
Ystadsikonen Basti Rasmussen ångrar fortfarande att han i ledning 16– 12 sprang fram till pressbänken, knöt näven och skrek ”nu är det klart”. Han visste inte att det aldrig gick att ta ut någon seger i förskott mot ”Swinging Lugi”.
Målvakten Tomas Gustavsson spikade igen buren under båda femminutersförlängningarna och det fullkomligt kokade i gamla trånga Idrottshallen. Stämningen var lika elektrisk som den som rekordantalet 3 483 åskådare skapade i Arenahallen i fredags – rent av mer magisk eftersom 2 500 personer trängdes på fler stå- än sittplatser. Jo, den officiella publiksiffran skrevs visserligen till 2 000 exakt, men det var en papperskonstruktion eftersom brandmyndigheten inte tillät fler.
1980 hade tränaren och förbundskaptenen Bertil Andersén format det slagkraftiga gänget i fyra års tid. Han lockade landslagsspelarna Claes Ribendahl, Tomas Gustavsson, Kent Carlsson och Göran Gustavsson till Lund, blandade värvningarna med en stomme veteraner (Pelle Davidsson ersatte Kent Carlsson som försvarsgeneral) och gav unga, egna produkter som Sten Sjögren, Håkan ”Lellen” Hansson och Christian Zätterström förtroende.
Det finns många paralleller mellan guldbygget då och säsongens finallag.
1. Kontinuitet på tränarsidan – nu med Tomas Axnér (fyra år) och Johan Zanotti (sex).
2. Handplockade förstärkningar i etapper – Nemanja Milosevic och Albin Tingsvall 2011, Espen Christensen, Joacim Ernstsson och Johannes Hippe 2012 samt Magnus Jernemyr och Hampus Jildenbäck 2013.
3. Successiv inskolning av talanger och matchning i A-laget för bland andra Jonatan Leijonberg, Simon Jeppsson, Anton Roth och Gustav Sjölin.
2008 tvingades Lugi kvala mot Hallby för nytt kontrakt i elitserien. Kvar från det laget är bara Anders Hallberg och Niklas Gudmundsson. Spelmotorn från Kävlinge har på sina tio A-lagssäsonger gjort närmare 300 elitseriematcher och till hösten kommer ”Gummi” att nå milstolpen tusen fullträffar som fjärde Lugispelare genom tiderna. Han står på 962 mål.
Sedan dess har nästan hela truppen bytts ut och många tror att den satsning som inleddes för tre år sedan har kostat klubben multum. Det stämmer inte med verkligheten. Värvningarna av Hippe och Jernemyr är finansierade av externa sponsorer, Tingsvall och Jildenbäck har kommit till universitetsmetropolen för att studera och H43-förvärven Milosevic och Christensen bodde redan i stan.
Ordförande Tomas Persson konstaterar att det är lika dyrt att bedriva en verksamhet i botten av elitserien, men att toppstrid generar bonus i form av större publikintäkter.
Dessutom belönas finalplatsen med en halv miljon kronor från förbundet, pengar som Lugi kommer använda till att köpa en ny spelmotor. Annars hade man inte haft råd.
Förra året kom första kvittot på att Axnér/Zanotti-mixen gett en uppåtgående trend. För första gången någonsin vann Lugi elitseriens grundserie, men missade final med minsta möjliga marginal.
I färskt minne finns den snöpliga upplösningen i femte semifinalen mot Drott i våras. Albin Tingsvall fick sin kvitteringsboll underkänd för att matchdelegaten Peter Hansson bedömde att tiden hade gått ut.
Och det var inte första gången som Lugi föll på målsnöret.
Lugi hade sin storhetsperiod de nio åren mellan 1976 och 1985. Förutom SM-guldet blev det två SM-silver, avancemang till semifinaler i europeiska mästarcupen 1981 och Cupvinnarcupen 1985 samt fyra semifinaler i Sverige.
Här drabbades Lugi av tre finalmissar med sekunddramatik under ordinarie speltid och uddamålsförluster i förlängningar.
Två av dessa gör än idag särskilt ont i Lugisjälar:
1981 satte Sten Sjögren det som alla trodde var matchavgörande 18–17 i sista sekunden mot Vikingarna, men trots att det inte kommit någon signal från sekretariatet dömdes målet bort. Trist för den 200-faldige landslagsmannen, som med 1 649 godkända fullträffar är klubbens främste målskytt i serie och slutspel. I Lugilägret var det upprörda känslor över att en helsingborgare skötte tidtagningen. Peter Hansson hade hand om klockan även då.
1985 var Lugi i ledning med 14–13 mot Drott innan hemmalagets Hans-Gunnar Lundh lyckades överlista landslagsmålvakten Mats Olsson med ett vådaskott från tretton meter invid stolproten.
Med lite mer flax kunde Lugi haft betydligt fler än fyra SM-finaler på meritlistan.
Nära ett andra SM-guld har herrlaget dock aldrig varit. Lugi torskade samtliga åtta finalmatcher mot Drott och Redbergslid åren 1978, 1984 och 1996 och var förutom första drabbningen -78 (segermål av Lars-Börje Hasselberg från dödvinkel) chanslöst.
Den gemensamma nämnaren mellan den senaste (1996) och den stundande finalen stavas Tomas Axnér. För arton år sedan var han aktiv på planen. Nu drömmer han om revansch från bänken.
Lugi hade ett bra manskap när tränaren Jan Rasmussen förde vinrött från spel i lilla allsvenskan till SM-finalen 1996 på ett år. Jonas Persson, världsmästaren från 1990, var storskytt, trion Tomas Axnér, Umberto Brajkovic och Jan Stankiewicz belönades senare med proffskontrakt i tyska Gummersbach. Tacket till ”Ralle” Rasmussen blev – sparken.
Under en tjugoårsperiod bytte Lugi tränare vartannat år och saknade en röd tråd i verksamheten. Att varva utlänningarna Ilja Puljevic, Ion Vargalui, Tomas Westerlund och Lars Friis Hansen och deras annorlunda handbollsfilosofi med de lokala förmågorna Ulf Sandgrens, Pelle Källs och Roland Nilssons idéer gav ingen kontinuitet. Det hjälpte inte att Alice Jacobson satt som lagledare till alla cheferna. Hattandet fram och tillbaka är en av förklaringarna till att Lugi efter Bertil Andersén och Olle Olsson aldrig blev ett permanent topplag.
En annan var konflikten mellan att få matcha en förstauppställning och de egna produkterna i A-laget. Huvudansvarige Olle Olsson berättade att han ibland tvingades ställa över landslagsmän (Daniel Rooth var en som offrades) för att han kände ungdomsledarnas krav att alltför tidigt lyfta upp ”deras” adepter (bland andra supertalangen Mommi Flemister).
På senare år verkar Tomas Axnér och Johan Zanotti ha hittat rätt balans mellan etablerat folk på banan och att ge framtidsmännen chansen.
Tränarduon har också lärt sig att inte överlåta allt ansvar på enstaka stjärnor. Med Kim Ekdahl Du Rietz i laget fram till 2011 gick Lugi aldrig längre än till kvartsfinal.
Drott har varit Lugis mardrömsmotståndare i slutspel (två final- och nio semifinalförluster). Ystads IF är ärkerivalen som alltid bjudit på rekordjämna duster. Alingsås blir däremot en helt ny bekantskap i SM-sammanhang.
Det var även IFK Kristianstad. Och den premiärnöten lyckades Lugi knäcka.

1976–1995: Från guldstrid till degradering med Drott som mardröm

1976-77: Semifinal, ut mot Heim.
1977-78: SM-final, förlust mot Drott.
1978-79: Semifinal, ut mot Ystads IF.
1979-80: Enda SM-guldet, seger mot Ystads IF.
1980-81: Semifinal, ut mot Vikingarna.
1981-82: Inget slutspel.
1982-83: Inget slutspel.
1983-84: SM-final, förlust mot Drott.
1984-85: Semifinal, ut mot Drott.
1985-86: Inget slutspel.
1986-87: Inget slutspel.
1987-88: Inget slutspel.
1988-89: Semifinal, ut mot Drott.
1989-90: Inget slutspel.
1990-91: Semifinal, ut mot Drott.
1991-92: Lilla allsvenskan och degradering.
1992-93: Avancemang till elitserien.
1993-94: Semifinal, ut mot Drott.
1994-95: Spel i allsvenskan efter nyår.
1995-96: SM-final, förlust mot Redbergslid.

1996–2014: Från final till kvalspel – och tillbaka mot toppen igen

1996-97: Semifinal, ut mot Redbergslid.

1997-98: Semifinal, ut mot Drott.

1998-99: Spel i allsvenskan efter nyår.

1999-00: Kvartsfinal, ut mot Guif.

2000-01: Kvartsfinal, ut mot Sävehof.

2001-02: Semifinal, ut mot Drott.

2002-03: Spel i allsvenskan efter nyår.

2003-04: Kvartsfinal, ut mot Skövde.

2004-05: Kvartsfinal, ut mot Sävehof.

2005-06: Semifinal, ut mot Sävehof.

2006-07: Kvartsfinal, ut mot Skövde.

2007-08: Kvalspel för nytt kontrakt.

2008-09: Kvartsfinal, ut mot Guif.

2009-10: Inget slutspel.

2010-11: Kvartsfinalserien.

2011-12: Kvartsfinal, ut mot Ystads IF.

2012-13: Semifinal, ut mot Drott.

2013-14: SM-final mot Alingsås.

Gå till toppen