Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

En förening som har mognat

När Lugis herrlag står i SM-final för första gången på arton år ser vi en förening som har mognat. På flera viktiga plan – men det finns mer att utveckla.

Lugi har firat inför storpublik i Malmö arena förr. På lördag kan det bli ett guldjubel.Bild: NILS JAKOBSSON / BILDBYRÅN
Den dubbla finalplatsen var egentligen ännu närmare förra året. Två år i rad hade Lugi kunnat ha både sitt dam- och herrlag i final, men båda lagen snubblade på mållinjen varsin gång. Föreningen har gjort en lång resa och många har arbetat väldigt hårt. Att herrlaget nu äntligen efter arton långa år spelar SM-final i Malmö arena befäster faktum: Lugi är tillbaka som storklubb i svensk handboll – och den här gången är det på både herr- och damsidan.
Resan handlar inte bara om sportsliga resultat, insåg jag några minuter efter att slutsignalen mot Kristianstad ljudit. Då klev en man in på planen och kramade om Tomas Axnér. En Lugipappa jag lärde känna för några år sedan, en av dem som våndades i många år och försökte få stopp för de systematiska sexuella övergrepp som den framgångsrike ledaren Staffan Holmqvist begick under årtionden. Han lyckades inte då – ingen lyckades. Men för tre år sedan skrev Sydsvenskan historien som hela handbolls-Lund gick och bar på och det blev startskottet för ett grundligt reningsbad för Lugi.
Inte så att jag på något sätt vill lägga äran för Lugis framgångar hos Sydsvenskan. Men föreningen har de senaste åren gjort en resa på många plan. Det är en förening som har mognat. Som har gjort upp med sitt förflutna och försonats, och som parallellt med det har hittat en ny väg till sportsliga framgångar.
Damerna har krävt respekt och resurser. Herrarna har fått kontinuitet på tränarsidan och hittat en dynamisk ledarduo. Inget av lagen har haft en problemfri väg, men många har knutit sina nävar och arbetat hårt och det har gett resultat. Nu har båda lagen etablerat sig i toppen.
Att damlaget ens tog sig till semifinal och tvingade Skuru till en femte match är egentligen sensationellt, med tanke på hur tunn truppen varit. De pratar redan nu om att nästa år är deras – och jag säger inte emot. Ebba Engdahl kommer tillbaka efter sin korsbandsskada och laget förstärks ytterligare – samtidigt tappar både Skuru och Sävehof flera av sina nyckelspelare. Kanske kan glappet mellan Sävehof och övriga lag minska eller rentav försvinna nästa säsong.
För föreningen finns fler steg att ta. Ett exempel på en fråga att ställa sig är om sportchefen Emme Adébo har ett rättvist uppdrag när han ska vara ansvarig för både bredd- och ungdomsverksamhet och elitlagen. Ska Lugi fortsätta växa måste fler resurser in och professionaliseringen av klubben måste fortsätta. Såväl sponsor- som publikintäkter borde kunna vara mycket större med tanke på hur stort Lund är och det vilande handbollsintresse som verkar finnas i staden.
En rejäl genomlysning av organisationen borde stå högt på agendan, om Lugi vill etablera sig i det svenska toppskiktet och sikta längre i Europa. Men först: SM-final, nästan hemma i Malmö arena. Det blir den fest som ett vinrött Lund har väntat på i många långa år.

SM-finaler

SM-finalen har avgjorts i en match sedan 2005.
Herrar
-05Sävehof–Skövde27–26
-06Hammarby–Sävehof34–31
-07Hammarby–Skövde34–22
-08Hammarby–Sävehof35–29
-09Alingsås–Guif29–26
-10Sävehof–Drott*30–28
-11Sävehof–Guif35–18
-12Sävehof–Kristianstad29–21
-13Drott–Kristianstad28–27
Damer
-05Skuru–Skövde24–23
-06Sävehof–Skövde22–21
-07Sävehof–Skövde29–27
-08Skövde–Sävehof31–24
-09Sävehof–Skövde32–19
-10Sävehof–Skövde27–23
-11Sävehof–Eslöv25–23
-12Sävehof–Lugi27–14
-13Sävehof–Lugi*38–34
*Efter förlängning.
Gå till toppen