Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Mellanförskap på ont och gott

Feminism, ras och klass präglar den frilansande scenkonstnären Bahareh Razekh Ahmadis yrkesliv. Malmöborna kan se fram emot två mycket olika föreställningar i sommar, en soloperformance och en migrationspolitisk kabaré.

Bahareh Razekh Ahmadi är frilansande scenkonstnär. Under våren har hon bland mycket annat gestaltat titelrollen i ”Antigone i Husby”, Rats teaters produktion. I tre fristående föreställningar vill teatergruppen nyansera bilden av kravallerna i Husby.Bild: RATS TEATER
Vi hörs på telefon. Under tiden promenerar Bahareh Razekh Ahmadi i rask takt till jobbet. Tillsammans med konstgruppen Ful repeterar hon föreställningen ”Europa Europa” som får premiär under Almedalsveckan på Gotland. Med på tåget är också elektropopduon The Knife.
– Det är en antinationalistisk kabaré om den ovärdiga europeiska migrationspolitiken. Vi gråter hela tiden.
Turné på landets utomhusscener blir det fram till valet.
Malmöborna får möjligheten att se deras framträdande under festivalen i augusti.
Bahareh Razekh Ahmadi pratar som en tredje generationens stockholmare när hon plötsligt gör ett dialektalt kast och låter som om hon aldrig satt sin fot vare sig norr eller söder om den småländska gränsen.
– Ränderna går aldrig ur. Jag lärde mig svenska genom att härma. Språk var mina bästa ämnen i skolan.
Tio år gammal kom Bahareh Razekh Ahmadi från den myllrande åttamiljonersstaden Teheran till Alstermo, en miniort i Småland som då hade drygt tusen invånare. Sedan dess har hon letat efter något som kunde vara det som känns som hemma. Delvis har hon hittat det i Stockholm, delvis i Malmö.
– I Stockholm är det pulsen och det höga tempot. Malmö är mitt själsliga Iran i Sverige, med sin blandning av människor och med butiker som har öppet mitt i natten. Jag fick plats i Malmö. Stockholm känns trångt ibland.
Nyfikenhet förde henne till Malmö efter studenten. Den första tiden arbetade hon med psykiskt funktionshindrade. Snart kom hon in på Scenskolan och det blev sammanlagt tolv år i staden.
I dag bor hon i Stockholm, men en skärv av henne finns kvar i Malmö.
Därför är det med glädje som hon nu i juni återvänder, tillsammans med ”FFMM”, ”Feministisk fredag på Moderna museet”, med ett evenemang som sammanfaller med Feministiskt forum samma helg.
– Jag iscensätter mitt eget konstnärskap i en feministisk, antirasistisk och inkluderande performance, min första alldeles ensam.
Förutom migration är ras och feminism återkommande teman som kommer till uttryck i Bahareh Razekh Ahmadis scenkonst.
– I många sammanhang är jag den enda icke vita. Klass, ras, kön är ensamt och smärtsamt att försöka komma förbi. Att framföra kritik mot etablerade strukturer är inte enkelt. Till stor del handlar det om att ta sig igenom den vita manliga blicken.
Just den var mycket tydlig också på Scenskolan gjorde att åren där kändes rätt tuffa.
– Jag blev förvånad eftersom skådespelarens jobb är att skapa liv och låna ut sina kroppar till andras öden.
Hon säger om sig själv att det känns som om hon befinner sig i ett mellanförskap. Det innebär svårigheter, men också privilegier.
– Jag försöker använda min plattform till att lyfta livsviktiga frågor som till exempel Europas ovärdiga migrationspolitik som ger människor olika rättigheter endast beroende på var de är födda.
Under hösten och våren har hon turnerat i skolorna med monologen ”Personnummer XXXX” om en ung flicka som skickats ensam till Sverige efter att hennes föräldrar har mördats. Och om de fyra siffrorna som öppnar dörrar och gör en till medborgare i Sverige.
– Jag tror att vi har spelat pjäsen för 20 000 barn i skolor från norr till söder. Skolan är den mest politiska platsen vi har. Elevernas uppmärksamhet måste förvaltas. Den här regeringens betygsystem är perverst. Det tvingar barn att högprestera och gör dem utbrända.
Just nu är hon glad över att få en paus från skolvärlden.
Under våren har Bahareh Razekh Ahmadi också samarbetat med Rats teater i ”Antigone i Husby”, en interaktiv föreställning i mobil och i stadsrum.
Vad det lider blir det kanske mer tid för musiken och det egna bandet ”Oomaigoosh” som spelar personliga covers av persiska låtar från 1970, -80 och -90-talen.

Bahareh Razekh Ahmadi

Född: I Teheran 1980.
Bor: I Stockholm, före detta Malmöbo.
Gör: Frilansande scenkonstnär, musiker, leder bandet Oomaigoosh som spelar persiska covers.
Familj: Stor, inklusive sambo och snart åttaårig dotter.
Aktuell: Medverkar ”FFMM”, ”Feministisk fredag på Moderna museet” i Malmö den 13 juni. Feministiskt, antirasistiskt och inkluderande performance: ”Iscensättningen av Bahareh Razekh Ahmadis konstnärskap”
Fritid: Umgås med min dotter, yoga, promenera.
Gå till toppen