Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Hur märker du av läskrisen?

Läskunnigheten i Sverige har rasat på senare år – en förändring som sänt chockvågor genom lärar-, bibliotekarie-, och bokförlagskretsar. Ja, kanske till och med genom politikerkåren.
Igår arrangerades en stor heldagskonferens om läsning i Lund. Vi bad sex personer berätta om sin erfarenhet av läskrisen.

”Skolbiblioteken har en nyckelroll”
Hanna Carlsson, forskare i biblioteksvetenskap vid Lunds universitet:
”Pisa-rapporten blev förstås ytterligare en väckarklocka, även om problemet förstås varit känt sedan tidigare. Och jag tycker mig se fler publikationer som berör läsfrämjande på olika sätt. Jag tror alla ser behovet av en kraftsamling.
Jag har arbetat en del med e-boksfrågor, och har kunnat se hur mycket av bibliotekariernas tid kring e-böcker som stannat vid att handla om tekniska frågor, hur man ska få tekniken att fungera. Där skulle det behövas förbättringar. Det är också allvarligt att antalet bibliotek minskat, för så är det faktiskt.
Allmänt tror jag skolbiblioteken har en nyckelroll. Där finns ytterligare en person som eleverna kan diskutera läsning med, och som vet vilka böcker som funkar. Och vad gäller folkbiblioteken tycker jag det är viktigt att inte glömma bort läsfrämjande också bland de vuxna.”
Digitala redskap kan få stor betydelse
Pelle Sten, arbetar med research kring e-böcker på reklambyrån Ziggy Creative Colony:
”Kanske inte direkt. Digitaliseringen kanske inte är det första och viktigaste redskapet för att gynna läsningen, det är annat som måste lägga en grund. Det finns ju ingen digital teknik som slår att växa upp i en läsande familj, så är det ju.
Däremot har vi gjort en del projekt för bland annat Stockholms stadsbibliotek, och där kommer läsfrågan ju in.
Och digitala redskap skulle kunna ha stor betydelse för biblioteken. Vi har till exempel tittat på hur biblioteken skulle kunna skapa nischade läseklubbar. Eller så skulle resurser kunna användas bättre, bibliotekarier med viss expertkunskap kanske skulle sprida sin expertis lättare. Och funktioner som att gilla och dela med sig – varför ska bara Amazon ha sådana funktioner?”
Lärarna frågar efter verktyg
Victoria Johansson, lektor i allmän språklära vid Lunds universitet:
”Det märks genom att många lärare efterfrågar våra forskningsresultat. De är medvetna om problemen, men känner att de saknar metoder. Jag ser också hur angelägna lärarstudenter är att bli bättre på att arbeta med läsande och skrivande. Och skrivande är intimt sammankopplat med läsning, ska man skriva väl förutsätter det att man läser.
Att lärare känner att de inte har verktyg tycker jag är problematiskt, inte minst eftersom forskningen visar att det bästa är om läraren har flera olika metoder och modeller att ta till. Då kan de möta olika elever på olika sätt. Idag tycker jag det finns en risk att lärare eller hela skolor anammar en enda metod, och så gör man bara den.
Skrivforskningen är väldigt liten, om man jämför med läsforskningen. Jag tror att det hade varit mycket vunnet på att sprida kunskapen om hur skrivprocessen ser ut, inte minst för att kunna hjälpa unga att skriva bättre. Paradoxalt nog skriver nog fler mer idag än någonsin tidigare, ett skrivande på sociala medier och i sms, till exempel. Samtidigt har förmågan att skriva längre, analytiska texter nog gått ned.”
”Vi behöver ett lite vidare perspektiv”
Thomas Fürth, arbetar med framtidsstudier på Kairos Future AB:
”Vi arbetar en hel del med skolstudier, ofta på uppdrag av offentliga aktörer. Så det finns en stor efterfrågan på kunskaper om de unga, hur deras värderingar skiljer sig från tidigare generationer.
Utifrån det vi ser – som att fler än någonsin går vidare till högre utbildning, till exempel – så tycker jag vi behöver ett lite vidare perspektiv på läsfrågan. Den anger ju relativa nivåer. Och vad som hänt är ju att låg läskunnighet blivit mycket mer av ett hinder idag än tidigare: du måste helt enkelt kunna läsa, för i stort sett alla jobb.
Därmed har killarna som inte läser blivit ett problem – det hade de inte varit på 1930-talet, då det fortfarande fanns jobb på bruket.
Det är också den verklighet som präglar dagens unga: en mycket tuff arbetsmarknad och oron för att inte få jobb.”
Jobbar hårt med att nå nya målgrupper
Kristina Wihlney, bibliotekarie Malmö Stadsbibliotek:
”Vi ser det framför allt bland de större barnen, i åldrarna sex–åtta år. De kommer mindre nu än för, säg, tio år sedan. Många föräldrar kommer också själva, utan barnen, för att de vill ha råd om hur de ska få sina barn att läsa.
Jag jobbar på Stadsbiblioteket i Malmö, och vi kanske inte ser så mycket av problemet med den vikande läsningen som bibliotek på andra platser. Det är en viss typ av föräldrar som kommer till oss, många med hög utbildning.
Bland annat därför jobbar vi hårt med att nå nya målgrupper. Vi gör också undersökningar där vi försöker ta reda på vad som skulle behövas för att locka barn till biblioteket. Ja, vi behöver också berätta vad ett bibliotek är, vad man gör där. Att man inte behöver vara tyst, att det finns mycket utrymme för eget skapande till exempel.”
Slår ett slag för högläsningen
Martin Widmark, författare och initiativtagare till kampanjen ”En läsande klass”:
”Läsning och läsfrämjande har tagit en stor del av min tid de senaste åren, och ibland längtar jag tillbaka till skrivarstugan. Men sedan ser jag siffrorna, till exempel i Pisa-rapporten, och då blir jag så förbannad och engagerad och känner att jag måste göra något.
För min del startade allt genom de författarbesök jag gjorde och gör i skolor. Jag märkte den enorma positiva stämningen i klasser där man arbetade aktivt med läsande. Det var en sådan miljö jag önskade att mina barn skulle ha haft när de gick i skolan.
Sedan lärde jag mig mer om hur man kan jobba med läsande, vilka metoder som fungerade, och ville göra något för att sprida metoderna till fler skolor.
Nu blir jag allt mer övertygad om att vi måste börja tidigt, innan skolan börjar. Man bara gå till sig själv – hur ofta ser dina barn dig sitta i soffan med en bok? Vi gör ju allt för våra barn nu: skjutsar dem, passar dem, tar ledigt när de är sjuka. Men förstår vi hur viktigt det är att vi läser för dem? Jag skulle vilja säga att läser du högt för dina barn, så har du vaccinerat dem mot utanförskap. Så viktigt är det.”
Gå till toppen