Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Johanna Karlsson: Timbuktus nya är extra mycket för oss som föredrar musikern framför poeten

Förutom den för svensk 10-talsrap obligatoriska Palmereferensen är Timbuktus "För livet till döden"också full av låtreferenser. Ofta översatta till svenska. Inbakade i egna sammanhang. Också produktionerna refererar till andra låtar.

Timbuktu - ju rakare desto bättre.Bild: Patrick Persson (arkiv)
Vi som föredrar Timbuktu som musiker framför poet belönas. Stunder då stråkar, piano och trumprogrammeringar bara samsas med kulturreferenser och utrop är snyggare än när de trycks ner av textsjok redo att citeras på Malmö högskolas väggar. Att det numera ofta är den senare som prisas, samhällsskildraren Timbuktu från Lund, förstår jag inte alls. I till exempel "Spring" har jag svårt att ta Timbuktus ord på samma allvar som dessa som återfinns i remixen. Fullblodslyriker som Jaqe och Lilla Namo lägger ren litteratur, medan Timbuktus verser mer följer en genremall. På skrytroliga rapspår som "A till A" och presidenttals-lika soulballaden"Nolltolerans" med samplingar på för hög hastighet är texterna rakare och därmed bättre.

Skivan innehåller annars flera Oskar Linnros-grepp — Linnrosstråkar glänser i fler spår än dem Linnros själv varit inblandad i. I "Rum 323" kulminerar detta. Timbuktu studerar "repor i parketten" och "sitter och läser ditt sms för kanske tionde gången" medan syntar brottar ner honom i stora loopar och bäddar för falsettrefrängen.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen