Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Mats Skogkär: Utanförskapet består

Utanförskapet i Sverige har inte minskat sedan alliansen tog makten och Folkpartiet fick ansvaret för integrationspolitiken.
Det konstateras i den uppdatering av rapporten Utanförskapets karta från 2008 som integrationsminister Erik Ullenhag (FP) presenterade igår.
Å andra sidan har utanförskapet heller inte ökat.
Eller har det?
Häromdagen kom borgerliga tankesmedjan Den nya välfärden med en egen uppdatering av samma rapport. Där är slutsatsen en helt annan, nämligen att antalet utanförskapsområden har ökat från 156 år 2006 till 186 år 2012.
Vilken av dessa duellerande utanförskapsrapporter som ger den ”sanna” bilden är kanske inte det viktigaste. Båda visar att problemen – eller ”utmaningarna” som Ullenhag föredrar att tala om – fortsatt är mycket stora.
För att ett område ska klassas som utanförskapsområde enligt den definition som används i rapporterna ska två kriterier vara uppfyllda: för det första krävs att sysselsättningen ligger under 60 procent för personer mellan 20 och 64 år, för det andra att antingen skolresultaten – räknat som andelen elever med godkänt i alla ämnen i slutbetyget från nian – eller valdeltagandet understiger 70 procent.
Antalet personer som lever i utanförskapsområden har ökat från 488 000 år 2006 till 566 000 personer 2012 enligt Den nya välfärden, från 493 070 till drygt 518 000 enligt Folkpartiet. Sysselsättningsgraden har sjunkit en knapp procentenhet och låg 2012 på 50,0 procent enligt Folkpartiet, att jämföra med 79,2 i landet som helhet.
Skolresultaten har också försämrats, läsåret 2006/2007 gick 40,2 procent av niondeklassarna i utanförskapsområdena ut grundskolan utan godkända betyg i alla ämnen, förra läsåret hade andelen ökat till 42,3 procent.
Att andelen utlandsfödda i utanförskapsområden ökat – från cirka 45 procent till drygt 50 procent – varslar om hur segregationen förstärkts.
I förordet till rapporten från Den nya välfärden är Mauricio Rojas, en gång integrationspolitisk talesperson för Folkpartiet, inte nådig i kritiken av sitt gamla parti.
Av ”många djärva förslag och nydanande idéer på integrationsfronten blev det ingenting. Berget födde en råtta, och utslagningsprocessen bara fortsatte”, skriver Rojas.
Till alliansens och Ullenhags försvar kan sägas att den ekonomiska kris som drabbade även Sverige med stor kraft 2008 inte gjorde uppgiften att bryta utanförskapet lättare.
Men när en mandatperiod eller två ska summeras är det till syvende og sidst bara resultaten som räknas.
Gå till toppen