Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Johanna Knutsson – big in Berlin

Johanna Knutsson flyttade från Malmö till Berlin för att komma musiken hon älskar närmare. Fem år senare är hon hyllad som dj och musikproducent, aktuell med sin tredje vinylskiva.

Johanna Knutsson och pojkvännen Tobias Gullberg bor tillsammans i Neukölln, dit många av stadens kulturutövare flyttat efter att stadsdelar som Kreuzberg och Friedrichshain överbefolkats av andra mångsysslare.
Lägenheten är typisk för Berlin, med en lång hall och ljusa rum med högt i tak. I ena änden av vardagsrummet finns skivspelare och dj-utrustning. Mitt emot står bokhyllan Expedit, den som snart kommer att tas bort ur Ikeas sortiment, vilket fått discjockeys världen över att rasa. Paret har uppåt tretusen välsorterade vinylskivor i hyllan, med sina skivor var för sig.
– Precis när vi träffades spelade vi mycket tillsammans, men sen gled vi isär musikmässigt, säger hon.
Johanna Knutsson sitter i en fåtölj och skriver ner gästlistan inför kvällen i ett rutat spiralblock. Hon har en prickig skjorta och perfekt rak lugg. Hon har precis klippt håret kort, eftersom hörlurarna brukade trassla in sig i håret under spelningar förut. Tobias Gullberg sitter i fåtöljen bredvid med laptopen i knät.
Ikväll ska de båda jobba. Först spelar de på klubben Farbfehrnseher fram till den tidiga morgonen, sen fortsätter Tobias Gullberg sitt arbetspass på Salon Zur Wilden Renate till tolv dagen därpå. Det är inte ovanligt att klubbar håller öppet dygnet runt på helgerna i Berlin.
Intresset för Johanna Knutssons musik sträcker sig långt utanför Berlin. Hon är flitigt bokad till klubbar i Sverige och ”resident” på Berns i Stockholm, vilket innebär att hon spelar där en gång i månaden. Dessutom gör hon återkommande inslag till Sveriges Radios ”Musikguiden i P3” där hon leder lyssnaren rätt i dansmusiken.
Innan Johanna Knutsson flyttade från Malmö hade hon bara spelat skivor några gånger. Ironiskt nog ökade intresset att boka henne i Sverige så fort hon flyttat till Berlin. 2009 var kanske året som intresset för elektronisk musik från den tyska huvudstaden sköt i höjden – Berlin var, och är, coolt på den svenska klubbscenen.
– Jag tror det är ett hack i min nya skiva, säger Johanna Knutsson och går fram till skivspelaren för att byta.
Hon köper aldrig skivor samma dag som en lång spelning. Istället beställer hon på nätet och får musik skickad till sig i god tid. Förberedelserna inför en maratonspelning är ganska rutinmässiga, de spelar igenom allt hemma och pendlar mellan självsäkerhet och ångest. Men det går alltid bra.
Innan Johanna Knutsson flyttade från Malmö arbetade hon som frisör på salongen Boudoir under sju år. Hon älskade sitt jobb, men kunde inte hitta den tid som behövdes till att fokusera på sin musik. Hon började resa till Berlin regelbundet, precis som många andra svenska ungdomar, för att gå ut på de numera kultförklarade klubbarna Berghain och Bar 25.
– Jag är jätteglad att jag gjorde det, men när jag ser vissa eftersläntrare komma hit nu och göra exakt samma sak kan jag bli lite trött. Jag skulle aldrig kunna komma in i den svängen igen och nu har jag inte tid till det heller, säger hon.
Att Berlin har blivit en europeisk huvudstad för den elektroniska musikscenen är egentligen ingen nyhet, men eftersom unga människor med musikintresse fortsätter att flytta in utvecklas scenen hela tiden.
– När jag började lyssna på elektronisk musik hade jag liksom inget filter. Jag tyckte allt som var elektroniskt var skitbra och spelade nästan bara cd-skivor. Jag visste inte ens hur man fick tag i musik i början och kunde liksom inte få någon ordning på det. Men sen började jag köpa vinylskivor och jag gillade det mycket mer. Också för att den musik som trycks på vinyl kanske ofta är lite bättre än den som bara släpps digitalt.
I februari släpptes Johanna Knutssons tredje skiva ”Vintergatan”, ett samarbete med kollegan Hans Berg, på Tobias skivbolag Crime City Disco. Skivan har fått mycket uppmärksamhet inom house- och technoscenen, men blev inte till i Berlin, utan i en liten stuga utanför Rättvik i Dalarna. Det första besöket var intensivt, tillsammans producerade de fem låtar samtidigt som snön yrde utanför.
– Efter det åkte jag upp varannan månad, och stannade en vecka eller tio dagar. Varje gång jag hade en spelning i Stockholm åkte jag upp till Rättvik.
Sammanlagt har de gjort tolv låtar tillsammans och planerar ett liveset.
– Alla låtar som jag har gjort med Hans är jag jättenöjd med. Vi gillar båda techno med lite tranceinfluenser. Ingen sång och inga samplingar, och vi gör alla ljud med Hans maskiner. Han är en riktig syntnörd.
När började du producera musik?
– Redan 2010, men egentligen inte av fri vilja. Om jag ville göra mer än att spela på barer och värma upp inför större akter var jag tvungen att producera egen musik.
Hennes första skiva släpptes 2011 på Klasse Recordings, ett skivbolag som hon själv var med och startade. Trots hennes ovilja inför att släppa den första skivan är det just den som sålt allra mest.
Johanna Knutsson är uppvuxen i Tollarp i norra Skåne. Som barn tog hon pianolektioner och sjöng i kören men trivdes inte med den inskränktheten på den lilla orten. Som sextonåring flyttade hon till Karlskrona, och efter två år vidare till Malmö. När hon kom till Berlin trodde hon inte att hon skulle bli långvarig, men nu har hon bott här i fem år.
Skulle du kunna tänka dig att bo någon annanstans?
– Jag var i Leipzig för några månader sedan, och det var jävligt trevligt. Det finns en riktigt bra undergroundscen där också som börjar spira nu. Det är jättemycket billigare och det finns jättemånga övergivna lokaler. Det påminner om Berlin för tio år sedan. Så kanske där i så fall.
I fönstren står krukväxterna på rad. Det är sen eftermiddag, eller kanske tidig kväll, och en klassisk Berlingrå skymning utanför. Det knackar på dörren och Johanna Knutsson går och öppnar. Det är hennes och Tobias Gullbergs kompis Robin Jonsson. Han bor också i området, liksom många av deras vänner och bekanta.
Tillsammans går de ut till den lokala stammiskrogen som ligger runt hörnet. På vägen pekar Johanna Knutsson ut en antikaffär där hon köpt massor av prylar till lägenheten.
– Allt kostar tre euro därinne. Och de är jättetrevliga, berättar hon.
Baren är liten och upplyst med små värmeljus. Johanna Knutsson och Robin Jonsson beställer var sitt glas vin. De kommer inte ihåg exakt hur de lärde känna varandra, men tror att det är från Berghain, den kända klubben där dansgolvskompisar blir till. Robin Jonsson spelar också skivor, men vill inte kalla sig dj. Han säger att Johanna Knutsson är en av hans största musikaliska influenser.
I Berlin finns fler kvinnliga dj:ar och residenter än någonstans i världen och debatten om att boka jämställt på klubbarna känns som en ickefråga, medan det i Sverige pågår en intensiv diskussion om den skeva könsfördelningen på klubbscenen. Samtidigt ligger Tyskland på andra sätt efter i jämställdhetsarbete jämfört med Sverige.
Hur påverkar det dig när du spelar?
– Jag har ju alltid blivit uppmuntrad att spela, men sen finns det idioter överallt, både män och kvinnor. Jag har fått jättemycket gliringar om att jag ser sur ut till exempel, det tror jag inte att killar som är jättekoncentrerade på det de gör får höra. Samma sak gäller när någon gäst vill bjuda på dricka, då förväntas det alltid av mig att jag ska vara trevlig och skåla, men det går inte när jag jobbar.
Solen över torget i Neukölln har gått ner och det har blivit dags för Johanna Knutsson att gå hem och vila några timmar före spelningen, något som är en nödvändighet för många nattjobbande dj:ar.
– På ett sätt är det här drömmen, att bo och spela i Berlin. Då kan man vila ut och inte se ut som om man suttit på ett flygplan hela dagen. Missförstå mig inte, jag älskar att bli bokad i andra städer, men det är tråkigt att resa. Man blir så himla trött. Det är skönt att bara kunna ta det lugnt hela dagen och lyssna på skivor före en spelning, som idag.
På Skalitzerstrasse i centrala Kreuzberg ligger Farbfernseher. Klubben är inklämd i en gammal affär där man förr i tiden sålt teveapparater. Den är komiskt liten i förhållande till sin populäritet, med ett klientel som utgörs av en brokig blandning av inbitna houseentusiaster och skandinaviska ungdomar.
Det är tidigt på kvällen, och på dansgolvet trampar folk försiktigt i takt till musiken. Bakom dj-båset står Johanna Knutsson och dricker en Club Mate, en energidryck med ovanligt hög koffeinhalt som blivit populär i stadens uteliv.
Noggrant utvalda vinylskivor avväxlar varandra i snabba mixar på skivspelarna. Johanna Knutsson och Tobias Gullberg är vana vid att spela långa set med oavbruten house- och technomusik, genrerna som utgör grundstommen i klubblivet här.
Farbfernseher är sobert inrett, med gråputsade betongväggar och dämpad belysning. Med jämna mellanrum kommer vakten in för att dimma belysningen, som enbart utgörs av ett par glödlampor uppe i taket. Det är en slags manuell ljusshow.
Vi har frågat klubbägaren om vi får fotografera Johanna Knutsson när hon spelar. Det får vi, så länge vi inte fotograferar publiken, en vanlig policy på klubbar i Berlin. När vi tar oss upp på en bänk för att ta en bild noterar vi i ögonvrån hur den ängsliga vakten klämmer sig fram genom den täta massan av dansande människor. Han knackar oss på ryggen.
– You can’t take photos!
Vi förklarar att vi har avtalat med klubbägaren att vi inte kommer att fotgrafera besökarna och att vi inte kommer att använda blixt. Vi möts av ett snopet, lite oförstående ansikte.
– Ok. Because people won’t feel free.
Nattklubbens funktion i Berlin är på många sätt annorlunda från den i Sverige, där klubbar ofta anställer mingelfotografer för att föreviga en festkväll. Om den svenska klubbkulturen kännetecknas av en förfest, några timmar på klubben, följt av en falafel och en high-five, är den i Berlin mycket mer en livsstil som man tar sin tillflykt till. Klubben fyller en funktion som en sorts fristad.
Fler människor har anslutit till dansen. En fokuserad Johanna Knutsson förser publiken med en blandning av housefierad disco och modern acid house. Basen försvinner och skaran som flockats runt det stålförsedda dj-båset skriker. Vakten sänker belysningen.
När vi lämnar klubben kommer vi ut i ett regnigt och folktomt Kreuzberg. För oss är kvällen slut, men för Johanna Knutsson och Tobias Gullberg har arbetsdagen bara börjat.

Johanna Knutsson väljer 5 dj:ar

1. Elisabeth, (soundcloud.com/elisabeth_leaves): ”Hon spelade före mig på About Blank på nyårsafton och hon var supergrym! Jag gillade varenda skiva hon spelade.”
2. Magda El Bayoumi, (soundcloud.com/me-music): ”Fantastisk dj som spelade före mig på Tresor på julafton.”
3. La Fleur, (soundcloud.com/lafleur): ”Bokad som få och spelar världen över, men senast jag såg henne var på Watergate, där hon är resident. Det var senaste gången jag dansade ordentligt på klubb.”
4. Tobias Gullberg, (soundcloud.com/crimecitydisco/tobias-gullberg-waiting-for): ”Han är extremt taggad på musik och att spela skivor. Han tröttnar aldrig och letar efter musik från det att han vaknar tills det att han går och lägger sig.”
5. Arkajo, (sök på Genius of Time på Youtube): ”Ett musikaliskt geni från duon Genius of Time. Perfektionist ut i fingertopparna som kan allt om alla musikmaskiner i världen.”
Gå till toppen