Oftast beskrivs förhållandet mellan könen i nära och intima termer. Orden kön och könsroller leder tanken till dejting och sex, moderskap och faderskap, hushållsarbete och yrkeskarriär. Eller för den delen trakasserier på jobbet, misshandel i hemmet och våldtäkt. Dessa tankemönster är viktiga och nödvändiga när det gäller rättvisa mellan könen.

Men om vi enbart tänker på kön i det som finns i närheten och i vardagen så upptäcker vi aldrig andra viktiga mönster och betydelsefulla förändringar. Synen på kön och könsroller har globala konsekvenser och därför måste arbetet för förändring också sträcka sig bortom det lokala.

Matlagning är traditionellt en kvinnosyssla och än idag är det huvudsakligen kvinnan som gör inköpen. Men innehållet i den matkasse hon bär hem från sin lokala handlare kommer allt oftare från internationella livsmedelsjättar. Och makthavarna bakom dem är definitivt inte husmödrar.

Cirka 96 procent av toppcheferna i de största internationella företagen är män. De fåtaliga kvinnorna i sällskapet finns där på männens villkor. När världens matförråd är i händerna på en hänsynslös och profithungrig grupp ökar beroendet av genmodifierade grödor, artrikedomen utarmas för att bara vissa arter odlas och arbetsuppgifterna i kommersiella jordbruk världen över delas upp i kvinnojobb och mansjobb.

Omsorgen om barnen är nästan överallt en starkt könsrelaterad syssla. Att pappor och mammor delar lika är ett ideal på uppgång, men sällsynt i största delen av världen. Och i takt med att fler kvinnor kommit ut på arbetsmarknaden och har välbetalda jobb tar andra kvinnor hand om deras barn, ofta fattiga kvinnor från länder söder om ekvatorn.

Forskare talar om en internationell vårdkedja. För att tjäna pengar lämnar kvinnor sina hemländer och sköter hushåll och passar barn i rikare länder, medan andra tar hand om deras barn i hemlandet. Miljoner kvinnor från Filippinerna arbetar i hushåll utomlands och pengarna de skickar hem utgör en betydande del av den nationella ekonomin.

Kläder är ett annat exempel på hur det lokala blivit globalt. För ett par generationer sedan tillverkades nästan alla kläder i länder som Sverige, England och USA lokalt och av kvinnor.

Det är fortfarande mest kvinnor som tillverkar kläder, men kvinnor i södra Kina, Bangladesh, Mexiko, Sri Lanka eller vilket land som helst där lönerna för tillfället är låga och där multinationella företag hittar män villiga att starta fabriker. Som Rana Plaza i Bangladesh där fler än tusen arbetare omkom när åttavåningsbygget störtade samman.

Om vi vill ha rättvisa mellan könen måste vi kunna föreställa oss rättvisa på ett övergripande plan och arbeta för förändringar som länkar samman den lilla världen med den stora. Det är lättare sagt än gjort.

En metod som inte fungerar är att rika länder överför sina modeller till fattiga länder. Många har försökt och gjort mer skada än nytta. När USA under president Bush bombade länder med muslimsk majoritet var ett argument att befria kvinnorna. Redan tidigare hade deltagarna på FN:s kvinnokonferenser drabbat samman över kraven att västvärldens syn på kvinnofrågor skulle gälla överallt. Det mötte motstånd hos människor med bittra erfarenheter av kolonialism och nykolonialism.

Det är viktigt att förstå vad som händer när könsroller återskapas på ett globalt plan. Patriarkatet är inte en lämning från ett mörkt förflutet som automatiskt kommer att dö bort. I själva verket skapas och återskapas det i nya former. I de processerna spelar globala marknader och internationella företag en central roll. De är redan könsuppdelade, ofta starkt maskuliniserade i toppen och efter kön, etnicitet och region längst ner. Pressade ekonomier och massarbetslöshet orsakar nya mönster av könsrelaterad fattigdom och könsrelaterat våld.

I den postkoloniala världen pågår en livaktig forskning kring kön, en kunskapskälla som länderna norr om ekvatorn vet mycket lite om. Det är alltså viktigt att lyssna på och lära av länderna på klotets södra hälft. Ett exempel är ekonomen Bina Agarwal från Indien, som redan borde ha fått Nobelpriset. Hon har under en lång forskarkarriär ner i minsta detalj dokumenterat den könsrelaterade ojämlikheten i utvecklingsekonomier, jordägandets nyckelroll i förhållandet mellan könen, och sambanden mellan kön och miljö.

För att nå rättvisa mellan könen måste solidariteten lyftas fram. Det innebär att vi måste ta utgångspunkt i strategier och förslag från rörelser i den postkoloniala världen. Solidaritetspolitik kräver såväl påhittighet som tålamod. En ny spännande möjlighet är de allt flera nätverk som uppstår när utbildningen internationaliseras, för att inte tala om internet och de många olika former av aktivism som finns på nätet. Den dag vi förstår vad ojämlikhet innebär på världsnivå kommer solidaritetsarbete att spela en allt större roll i kampen för rättvisa mellan könen.

Raewyn Connell

Översättning: Karen Söderberg

 

SKRIBENTEN: Raewyn Connell växte upp som Bob Connell. Hon är författare och professor i sociologi vid universitetet i Sydney och har presenterat banbrytande tankar kring manlighet. Genom sin bok Masculinities (1995) har hon fått stort inflytande inom genusforskningen.