”This is like reading Dickens!” utbrister Susan Fischer, fångvaktare på Litchfield Penitentiary, ett lågsäkerhetsfängelse för kvinnor i Upstate New York, när hon avlyssnar fångarnas bandade telefonsamtal till världen utanför. Fischer är en av rollfigurerna i Netflixsuccén Orange is the New Black. Andra säsongen släpptes den sjätte juni, och jag har hunnit halvvägs – hade det inte varit för att jag har både jobb, barn och en häst att ta hand om skulle jag sett alla avsnitten i ett svep. OITNB är en sådan där serie som är beroendeframkallande och som har hängivna, för att inte säga fanatiska, fans. Är det för att berättelsen – eller snarare berättelserna – är dickenska, som Fischer uttrycker det? Kanske.