Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Det glömda mötet bakom Baltiska utställningen

Inte bara "den hvita staden" bländade Malmöborna och omvärlden sommaren 1914. Bredvid Baltiska utställningen uppfördes en hel by – i de skånska färgerna, gult och rött.
Den 15 juni 1914 invigdes Jubileumslandtbruksmötet, på ett gigantiskt område nordväst om Baltiskan.
Idag har det mötet fallit i glömska.

Baltiska utställningen har blivit ihågkommen och omskriven, för att inte säga mytologiserad.
Alltmedan det stora Jubileumslandtbruksmötet har fallit ur minnet och historieböckerna. Men det är kanske inte så konstigt.
1914 var inte bara ett märkesår i Malmö, det var också en brytpunkt – slutet på det "långa 1800-talet", från franska revolutionen fram till första världskriget.
Den agrara revolutionen med införandet av enskifte under 1800-talet innebar en övergång till en rationellare stordrift, samtidigt som industrierna i staden krävde arbetskraft. Invandringen var stor. Den stad som tidigare hade varit landsbygdens handelsplats genomgick en förändring som innebar en separation från bondesamhället och förstärkte sin urbana identitet, socialt och ekonomiskt. Malmö hade växtvärk.
Tidigare hade det inte märkts så stor skillnad mellan land och stad, nu ökade klyftan. Baltiska utställningen handlade om teknik och industri, andemeningen var urban. Då stod lantbrukarna med båda fötterna på jorden, även om de var beroende av ny teknik och redskap.
Samtidigt behövde lantbruket alltjämt staden. Flera stora lantbruksmöten hölls i Malmö under 1800-talet, på Stortorget 1861, på Drottningtorget 1865 och i Rörsjöområdet 1881 och 1896. De tre senare genomfördes i kombination med en industriutställning.
När Hushållningssällskapen i Malmöhus län – med lokaler på Carlsgatan – stod inför firandet av sitt hundrade år enades man med de likaledes jubilerande kollegorna i Kristianstad om att hålla "Skånska hushållningssällskapens jubileumslandtbruksmöte" i Malmö 1914.
Redan 1908 hade industriföreningens ordförande C O Wahlgren å sin sida framkastat idén om att genomföra en stor industriutställning, möjligen förlagd till 1914, "då, efter hvad det försports, de skånska hushållningssällskapen komme att med ett större skånskt landtbruksmöte högtidighålla sin hundraåriga tillvaro".
Om hushållningssällskapen stod för hönan var alltså industrimännens baltiska utställning själva ägget. Eller var det tvärtom? Två idéer, samma tanke. Styrkan låg i en växelverkan.
De skånska hushållningssällskapen fick av Malmö stad gratis disponera ett till ytan – 25 hektar – minst lika imponerande område som det som reserverats för Baltiska utställningen. Det låg nordväst om det senare. Idag inramas det på ett ungefär av gatorna Roskildevägen i öster, John Ericssons väg i söder och Örsholmsgången i norr. Väster om Pildammsgången kunde man beskåda lantbruksmaskiner i arbetet på åkrar där nu elever på Dammfriskolan har rast.
Infarten till Lantbruksutställningens område låg på Roskildeplan, det vill säga vid sidan om och nedanför viadukten som ledde till Baltiskan, där vi numera parkerar våra bilar bakom Operan. Själva huvudentrén var placerad strax väster om korsningen Carl Gustafs väg och Roskildevägen, där det också fanns en ingång från Baltiska utställningen.
Men man kunde också komma in på området via en entré vid dagens Kramersvägen, alltså alldeles vid Terningholms gård – där släkten Suell bedrev ett mönsterlantbruk på 1700-talet. På den gården hade man tidigare brukat jorden ända bort till dagens Pildammsparken. Vid tiden då Terningholm hyste Malmö gamla tvålfabriksbolag har det berättas att man på gården hade en egen grind till utställningsområdet. Måhända var det samma ingång?
Ansvarig arkitekt för det hela var Alfred Arwidius. Han var på sin tid känd för bland annat Sjöbergska palatsen (Östergatan 2) Wienska palatset (Östergatan 27) och Valhallapalatset (Gustav Adolfs torg 10).
"Här på den skånska modernäringens uppvisning är det Skånes egna färger, gult och rödt, som dominerar. Hr Arwidius har med ganska enkla medel skapat en stad, som är både linjeskön och färgglad och – viktigast av allt – synnerligen praktiskt planlagd. Allt är harmoniskt och väl afvägdt med utmärkt god gruppering", kunde man läsa i Sydsvenska Dagbladet Snällposten efter en pressvisning i juni 1914.
Den 15 juni öppnades utställningen under högtidliga former i närvaro av kronprins Gustaf Adolf och kronprinsessan Margareta – som därmed återvänt till Malmö efter att ha invigt Baltiska utställningen en månad tidigare. Centralt på området låg en uppvisningsring med tribunalläktare för uppvisning av djur. Prisbedömningar av hästar, nötkreatur, får, svin, fjäderfän och kaniner, men också av olika produkter och olika sorters skötsel pågick hela veckan.
Redan vid entrén möttes man av en fiskerihall med akvarier, skogsplanteringar och olika plantskolor – och så den stora historiska utställningen med tre små ryggåsstugor av äldre modell. Ungefär där Själlandstorget nu ligger och Bladins huserar i gamla Kronborgsskolan, där låg ett förevisningsfält med häststallar, allt omgivet av stallar för nötkreatur, svin och andra djur. Längst bort i väster återfanns själva utställningsområdet. Strategiskt i mitten låg dansbanan alldeles vid mejerihallen och mjölkrestaurangen.
Största attraktionen lär ha varit det historiska festtåget, en färgstark parad med vagnar och hästar samt 750 deltagare klädda i olika vackra häradsdräkter, den 16 och 17 juni. I anslutning till detta blev det ryttar- och danslekar.
"Möen mad, go mad och mad i rättan tid" fanns på inte mindre än sex restauranger med olika rang och befogenheter. Utöver frukt- (konditori), tribun-, maskin- och stallrestaurangerna hade man placerat huvudrestaurangen i Dammfrigården, den enda befintliga byggnaden på hela området.
Landtbruksmötet blev ett av de största som dittills hållits i Sverige. Det var inte något särskilt billigt nöje dock. Första dagen kostade entrén fem kronor, andra dagen tre kronor, därefter två kronor och sista dagarna en krona. Ett abonnemangskort för både mötet och Baltiska utställningen denna vecka gick loss på 10 eller 15 kronor.
Under mötets nio dagar kom nästan 60 000 personer, varav en tredjedel under den sista dagen. Tanken var att lantbruksutställningen efter mötets slut skulle ingå i Baltiska utställningen, men efter första världskrigets utbrott beslutade man att korta av tiden, till mitten av augusti.
Liksom i fråga om Baltiska utställningen var det redan förbestämt att alla byggnader skulle demonteras och auktioneras bort. Därmed är det också så att många av de byggnader som sägs ha sitt ursprung på Baltiska utställningen i själva verket kommer från Lantbruksmötet. Som de röda ryggåsstugor från 1700-talet som hörde till den historiska utställningen. En av dem återuppfördes i Bräknehus park i Skurup, men är försvunnen idag. En annan står på Kulturen i Lund och anges alltså felaktigt komma från Baltiska utställningen.
Ett annat exempel är stallbyggnaden i Folkets park. Den gula byggnaden stod fram till 1995 i Jordberga och sägs ha sitt ursprung på Baltiskan. Sannolikt rör det sig om en stallbyggnad från Lantbruksmötet.
En vanlig föreställning är att Lantbruksmuseets röda byggnad i Alnarp ursprungligen kommer från Baltiska utställningen. Byggmaterialet kommer troligen i huvudsak från lantbruksutställningen.
Byggnaden var planerad redan före lantbruksmötet och ritningarna gjordes av Alfred Arwidius. Det var bestämt sedan tidigare att den samling som införskaffats till den "historiska utställningen" skulle överföras till museet i Alnarp, där den fortfarande kan beskådas.
Ett annat avtryck från Lantbruksmötet är Mila 1964. Det var inför den man lät bygga Baltiska hallen och mässhallen. Mila är en förkortning av orden minnesutställning och lantbruksmöte. Numera hålls den "till minne av Baltiska utställningen 1914".
Se fler bilder från lantbruksmötet här.

Lantbruksmuseet

På Lantbruksmuseet i Alnarp visas lantbrukets utveckling under ett par sekel, med hjälp av föremål, bilder, filmer och föremålsdatabas.
Museet har öppet klockan 13 till 16 onsdagar och söndagar juni ut, samt under september och oktober.
Museet har i dagarna utkommit med boken "När lantbruksmuseet kom till Alnarp".
Gå till toppen