Danmarks jämställdhetsminister Manu Sareen sade under avslutningsceremonin för det feministiska arrangemanget Nordiskt forum igår att stater, organisationer, kvinnor och män tillsammans har ”ett krig att utkämpa”, på hemmaplan och i världen.

Våld och trakasserier mot kvinnor måste upphöra, lika rättigheter ska vara en självklarhet. De nordiska länderna är, resonerade Sareen, så kallade first movers. De måste visa vägen.

Efter mer än 400 schemalagda aktiviteter och närmare 20 000 besökare vid Nordiskt forum i Malmö har den politiska signalen nått ut:

Feminismen är en kraft att räkna med, och det krävs än mer arbete och samarbete för att lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter ska råda för kvinnor och män, flickor och pojkar.

För Sveriges del sammanföll det stora mötet i Malmö – där svenska partiledare och ministrar trängdes och var ivriga att synas – med framgångar i opinionen för ett parti som vill framstå som bättre feminister än andra:

Feministiskt initiativ.

I valet till EU-parlamentet i slutet av maj uppnådde Fi ett mandat, och i en Sifomätning häromdagen visade det sig att 13 procent av väljarkåren anser att Feministiskt initiativ är det parti som har bäst jämställdhetspolitik. På andra plats hamnar Socialdemokraterna, som 12 procent av väljarna tycker har bäst jämställdhetspolitik.

De stora partiernas sätt att handskas med den feministiska uppstickaren skulle kunna beskrivas som fumligt, lite yrvaket.

Finansminister Anders Borg (M) är sedan länge uttalad feminist, hans roll tycks vara att stryka jämställdhetsivrande borgerliga väljare medhårs genom att visa att han driver på inom Moderaterna, bland annat i synen på föräldraförsäkringen som han med rätta kritiserar för att vara felkonstruerad.

I Malmö talade Borg om vikten av arbetslinjen och kvinnors jämlika deltagande på arbetsmarknaden. Han framhöll – vilket också är rätt i sak – att arbetstidsförkortning inte leder till ett mer jämställt samhälle och arbetsmarknad.

S-ordföranden Stefan Löfven, som har större anledning att oroa sig över väljarflykt från det egna partiet till Fi, passade under Nordiskt forum på att värma upp en del gamla rester i ett handlingsprogram för jämställdhet.

Intrycket förblir att S, men också en rad andra partier, är tagna på sängen.

I blockpolitikens Sverige tycks de två stora partierna, vars partiledare är statsministerkandidater, tävla om vem som är bäst lämpad att skapa förutsättningar för jobb och vakta sunda offentliga finanser. De har båda intagit rollen av ett slags förvaltare i politiken – och av allt att döma förlorat markkontakten.

För allt detta är för väljare idag en självklarhet, inget att söka nytt mandat för.

I Sverige är väljarna idag vittne till en till synes förstelnad uppdelning i två block, där partier går till val på ”sina” traditionella frågor och stora delar av det politiska samtalet handlar om vem som ska samarbeta med vem efter valet i september.

Framgången för Fi kan ses som ett symtom på att många väljare önskar sig något annat, något med visioner och ideologi.

Jobbåterväxt och stabila finanser blir en grundläggande uppgift för den regering som tar vid efter valet i september. Här ger Fi inga svar.

Men att övriga partier nu vill fånga en fråga i tiden, och vässa sina feministiska förslag, är inte fel.