Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Frigörelse röd tråd för Suzanne Osten

Suzanne Osten har lämnat Unga Klara, den legendariska ungdomsteater hon startade 1975. Vid 70 är det dags för nya utmaningar: opera, nya teatrar, film.

Vid 70 lämnar Suzanne Osten sitt livsverk Unga Klara och går vidare mot nya mål – hon kommer att fortsätta tänka och skapa så länge kroppen håller.Bild: Marc Femenia
Att stiga in hos Suzanne Osten är som att kliva rakt in i ett pågående samtal. Det börjar i dörren och fortsätter i hennes kök, pendlar mellan högt och lågt, personligt och politiskt, humor och allvar. Här får både ungdomsarbetslösheten, surrealistisk konst och Conchita Wurst utrymme för analys och associationer.
Nyfikenheten, skaparlusten och engagemanget har varit en motor i uppförsbackarna, som var branta i begynnelsen. De kvinnliga regissörerna var ytterst få och erkännandet dröjde. Det var dessutom svårt att finna förebilder i Sverige, men hon inspirerades av den amerikanska gruppteaterrörelsen och den svarta, kvinnliga producenten Ellen Stewart, som ledde La Mama-kollektivet i New York.
Frigörelse har alltid varit en röd tråd i Suzanne Ostens konstnärskap.
Att göra sin röst hörd har varit ett tema, alltsedan uppmaningen till tjejerna att höja sina röster i teatermusikalen ”Jösses flickor! Befrielsen är nära” 1975. Då hade hon innan dess satt upp pjäsen ”Tjejsnack”, riktad till arbetarklasstjejer, på sjuttio ungdomsgårdar i landet. Det var efter det hon fick i uppdrag att förverkliga sina idéer om en ny sorts teater av Vivica Bandler, då chef för Stockholms stadsteater.
Barnperspektivet blev centralt. Unga Klara har jobbat mer än någon annan teater för att uppgradera barnens status, men man har alltid spelat även för vuxna. Hon satte upp Norén ”innan Norén blev Norén”, som hon säger.
– Jag ville att vi skulle behålla det där att spela också svåra och knäppa grejer som vuxna människor är intresserade av. Det är viktigt för oss att hålla kontakt med våra egna lustar och komplexa personligheter. Och det har varit väldigt givande att gå mellan barnpublik och vuxenpublik.
Suzanne Osten må vara en prisbelönt och hyllad konstnär, men hennes teater har alltid haft liten budget. Hennes sista pjäs på Unga Klara, den rosade ”Lammungarnas fest”, gjordes med en privat donation från författaren Henning Mankell, hemsnickrad rekvisita och kläder ur Suzannes privata garderob. 2009 blev teatern till och med nedlagd ett kort tag.
Hon har tröttnat på att skriva bidragsansökningar, det är ett skäl till avskedet. Men hon är inte trött på att skapa. Nu ska hon regissera en ny queeropera skriven av isländskan Karolina Eriksdotter på Åland, sedan sätter hon upp en ny pjäs om Anna Freud på Göteborgs stadsteater.
Under tiden pågår också arbetet med hennes tionde långfilm, byggd på hennes egen självbiografiska bok ”Flickan, mamman och soporna”. En pensionärstillvaro är inget som lockar Suzanne Osten.
– Jag kommer inte att sluta tänka och skapa. Det får kroppen säga till om. Och kroppen har ännu intresse för andra. Det är ett samspel, och jag går dit där jag kan göra något som jag tror på.

Suzanne Osten

Gör: Författare och film- och teaterregissör. Före detta professor på Dramatiska institutet. Avgående konstnärlig ledare för Unga Klara.
Bor: Stockholm.
Familj: Bor med katt, ofta med syster, är särbo. Dottern Hanna och barnbarnet Tora.
Aktuell: Fyller 70 år på fredag den 20 juni 2014.
Firar: På Åland med vänner och familj.
Om att fylla 70: ”Det är läskigt när man blir utskälld för att man fumlar med en nyckel eller en biljett – men det finns värre saker i världen än åldringsförakt. Och jag kan bita ifrån.”
Funderar på: ”Upprördheten över att stadsteaterchefen Stubø går till Dramaten. Jag jämför den hysteriska nivån med nedläggningen av min egen teater -–DET var en kulturskandal.”
Gör mig glad: ”Mycket. Min lyckade ryggoperation, som har gett mig några år till utan smärta.”
Gå till toppen