Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Mattias Kroon: Matjespizza nya nationalrätten

Idag, på midsommarafton, så stoppar vi gemensamt och under rituella former ner en gigantisk lövbeprydd fornnordisk penis i marken. Och dansar sedan under dess testiklar, för att hylla fruktbarhetens tid. Sedan äter vi sill, färskpotatis, dricker nubbe och sjunger om små grodor – såsom vi oavbrutet gjort på midsommarafton, ända sedan vikingatiden.
Bild: Eskil Fagerström
Eller, åtminstone är detta vad många svenskar fortfarande intalar sig själva att vi sysslar med.
Sanningen är den att midsommarstången inte alls har någon förankring i ett fornnordiskt vikingasamhälle. Midsommarstången blev populär först för några hundra år sedan, efter att den invandrat från Tyskland. Alltså en ganska hipp och flyktigt trendig företeelse, sett ur ett lite längre perspektiv av mänsklighetens historia.
Traditionen att äta sill som högtidsmat är heller inte alls särskilt traditionell. Från och med 1920-talet börjar Sverige äta en hel rad av nymodigheter och vardagssillen och dess alldagliga potatis faller i glömska. Fast återuppväcks istället som en sorts högtidsmat, kanske för att minnas hur det var förr.
Vad som är traditionellt och typiskt svenskt förändras ju konstant, det uppdateras och förfinas i takt med att vi, kort sagt, upptäcker all världens mat. Karin och Carl Larsson kan exempelvis ha varit några av de första svenskarna som bakade pizza. Det är väldokumenterat att konstnärsfamiljen på Sundborn mumsade loss redan på slutet av 1800-talet, något de hade lärde sig av den italienske stuckatören Antonio Bellio på Nationalmuseum. Det är visserligen orimligt att anta att det skulle legat vare sig banan, ananasringar eller burkbéarnaise på just deras pizzor, men kanske låg det just sill och potatis? Det kanske inte vore så dumt som midsommarmat ändå: en spröd liten pizza toppad av långskurna bitar matjes och tunt hyvlad färskpotatis, med några vippor dill.
Men vad är då den typiska svenska nationalrätten? Köttbullar med lingon har fått maka på sig till förmån för LCHF-tacopajen. Och pulled pork börjar sakta inta topplistan istället för sjömansbiff. Kanske är hemgjorda grönkålschips en liten bubblare, nu när kåldolmen blivit för sirapssöt.
I England, det kanske mest öppensinnade av alla matländer jag känner till, så är nationalrätten definitivt inte längre steak and kidney pie. Utan snarare kyckling tikka masala: en indisk eller pakistansk rätt som enligt flera mathistoriker troligtvis uppfanns i England eller Skottland.
Så min röst för en svensk nationalrätt lägger jag nog ändå på något slags matjespizza. Även om jag hittills inte smakat den.

Böcker om mathistoria

1 ”An Edible History of Humanity” av Tom Standage. En resa genom mänsklighetens historia, via matkulturen. Något av ett referensverk för alla som är intresserade av hur och vad vi äter idag, och varför.
2 ”Mathistorisk upplagsbok” av Jan-Öjvind Swahn. Det kanske främsta försöket som gjorts att djupdyka i svensk matkultur.
3 ”On Food and Cooking” av Harold McGee. Även om den här boken skrevs i sin första version redan på 80-talet, så lägger den fortfarande grunderna för all modern matlagning.
Gå till toppen