När Andreas Schleicher (OECD:s chef för utbildningsfrågor och Pisaansvarig) kom till Sverige för att sätta fingret på de absolut viktigaste faktorerna till lyckade skolresultat, framträder en tydlig bild.

Det rör sig inte om pengar, föräldrars bakgrund, friskolor med mera – utan om vad som sker i mötet mellan elev och lärare.

Vid upprepade tillfällen återkommer han till vikten av kvalitativa lärare. Och kvaliteten består av fördjupad undervisning samt att eleven ska känna sig ansvarstagande för sin egen situation.

Kan det vara så att vi har en stor andel elever med inte så hög självdisciplin? Vi kanske har större problem än andra länder att skapa studiero i våra klassrum.

Har detta att göra med vår syn på barnuppfostran? Har detta kanske att göra med hur vi hanterar demokratibegreppet i klassummen? I min värld är det så. Och i min värld är detta en ledningsfråga.

Rektorer bör föra upp detta på dagordningen i mycket högre utsträckning. En lärare måste få känna fullt stöd av den som är ansvarig för arbetsmiljön – för att upprätthålla en demokratisk ordning i klassrummet.

Tyvärr pratas det inte så mycket om studiero i politiska sammanhang. Jag tror till exempel inte att ämnet kommer att hanteras så mycket under Almedalsveckan. Men jag kanske har fel.

Jag ska i alla fall dit och ta reda på det.

Anna-Karin Gustafsson