Familj

Grön mat blev en länk till omvärlden

Form, foto och mat har följt Cecilia Vikbladh genom livet.
Möt kvinnan som introducerade begreppet veggivore i Sverige och som är aktuell med en ny kokbok.

Matbordet med utsikt över havet används just nu även som arbetsbord. Det är bråda dagar för Cecilia Wikbladh som är mitt uppe i uppföljaren till kokboken ”Veggivore”. Foto: David Bergström
Matintresset började på allvar gro i Cecilia Vikbladh under tidigt 1980-tal. Då arbetade hon som modell och bodde i flera olika europeiska städer, som Milano och Paris. Med hela världen som arbetsfält fick hon möjlighet att smaka på marockanska grytor, droppa nypressad olivolja över bröd och strö koriander över thaimat, vilket var en lyx och inget som tillhörde vardagen i Sverige vid den här tiden.
– Då rynkade folk på näsan om man använde vitlök i maten, och skulle du steka något i olja tog människor fram matolja, olivolja var exotiskt. Därför var det fantastiskt att få resa och äta mat som ännu inte hade gjort intåg i de svenska köken.
Men att vara modell och älska att äta och prova nya maträtter är ingen bra kombination – tyvärr. Efter några år valde hon det roligaste alternativet. Cecilia Vikbladh sa tack och hej till modellkarriären och började istället arbeta i förlagsbranschen, där hon kombinerade sin kunskap och sitt intresse för formgivning och foto med just mat.
Cecilia Vikbladh berättar hur hon ”knåpade ihop” en dummy till en mattidning och lämnade in till dåvarande Skandinavisk Press nuvarande International Masters Publishers, ett företag i Malmö som specialiserade sig på att utveckla och producera samlarprodukter inom en rad områden – däribland mat.
”Knåpandet” gick hem, och under flera år arbetade hon som originalare, matredaktör och som produktutvecklare av flera matprodukter.
Att Cecilia Vikbladh och hennes man bosatte sig på en gård i Höllviken, på samma ort där hon själv växte upp, beror främst på att de tyckte det var ett bra ställe för barnen. I slutet av 1980-talet föddes parets första barn, sonen Oliver, och några år därpå dottern Vera. Under småbarnstiden började Cecilia Vikbladh fundera över hur hon skulle kunna starta en egen verksamhet som kombinerade hennes stora passioner i livet.
Intresset för medelhavsmat hade börjat gro på allvar i Sverige och det hade börjat bli trendigt med hämtmat och catering. Varför inte kombinera det här? tänkte Cecilia Vikbladh och startade 1999 butiken Cecilias kök hemma på gården. Det blev succé direkt.
Trots framgången tvingades Cecilia Vikbladh att lägga ner sin butik redan efter fem år.
När parets andra barn föddes förstod de efter ett tag att Vera var annorlunda andra barn. Hon lärde sig inte gå, blev inte blöjfri och pratade inte. Trots otaliga undersökningar hos olika experter kunde ingen läkare diagnostisera dottern. Inte förrän för två år sedan, då familjen fick reda på att dottern hade en kromosomförändring som är väldigt ovanlig, och som heter Pitt Hopkins syndrom.
Samtidigt som Cecilia Vikbladh drog igång sin verksamhet kom Vera in i tonåren och fick stora sömnsvårigheter som påverkade hela familjen.
– Varken jag eller min man sov knappt någonting under den här perioden. Hon kunde vakna otaliga gånger per natt, hon sov överhuvudtaget inte längre stunder på natten. Till slut gick det inte mer.
– Du blir på riktigt sjuk och en ouppmärksam, ointresserad och frånvarande människa om du inte får sova. Jag gick inte in i väggen, jag slängdes ner i en becksvart avgrund som jag inte trodde jag någonsin skulle komma upp ur.
Var det kanske galenskap att starta upp verksamheten just då? Cecilia Vikbladh har ställt sig den frågan många gånger nu i efterhand. Hon kommer fram till samma svar varje gång.
– Det beror på hur man väljer att se på det. För oss var det ett slags räddning. När du får ett gravt handikappat barn, oavsett vilket handikapp det handlar om, är det en kris. Alla tacklar det olika. Våra jobb, som är våra passioner i livet, blev länken till omvärlden som fortsatte utanför vår värld här hemma.
Idag bor Vera i egen lägenhet inne i Vellinge och med assistenter som hjälper henne i hennes vardag.
Cecilia Vikbladh driver sedan några år tillbaka ett produktionsbolag som matkreatör och hon har hunnit ge ut nio kokböcker. I fjor kom hennes bok ”Veggivore”. Boken utgår från en matfilosofi som uppmanar till att äta mer grönt och istället välja kött med omsorg och vid särskilda tillfällen.
– Det sista jag tror på är förbud och dieter – de är bara till för att människor ska bryta dem och sen känna sig misslyckade. Mat kan vara lustfylld och samtidigt nyttig. Precis som många med mig vill jag ta ansvar för vår jord och äta mer etiskt och hållbart. Och det står begreppet veggivore för, som jag första gången stötte på i en matartikel i New York Times Magazine.
Boken blev populär och gav upphov till många läsarfrågor kring mat och miljö i allmänhet och vegetarisk mat i synnerhet. Uppföljaren kommer därför redan i höst.
– Min tidiga dröm om att få skriva, fota och laga mat under arbetstid har realiserats, även om vägen har varit krokig. Tillfredsställelsen över att få presentera en maträtt du har lagt tid och kärlek på, och sedan höra att människor tyckte det var fantastiskt, den får mig att fortsätta vilja utvecklas inom det här området.

Cecilia Vikbladh

Ålder: 51 år
Familj: ”Min man Torgny, sonen Oliver som bor i New York och dottern Vera som bor i Vellinge. Och hunden Abbe.”
Gör: Matkreatör, kokboksförfattare, produktutvecklare, utbildad kostrådgivare.
Aktuell: Med kokboken ”Våga vara Veggivore”, uppföljaren till fjolårets bok ”Veggivore”.
Förebilder inom matbranschen: Hugh Fearnley-Whittingstall. ”Hans tankar och filosofi om mat, råvaror och miljö ligger mig varmt om hjärtat.”
Gå till toppen