Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Full fart för dubbeldeckaren

Allt fler deckarförfattare planerar sina mord ihop. Bara under sommaren släpps flera kriminalromaner med två författarnamn på omslaget. Och i höst blir det ännu fler.

Mons Kallentoft hade länge gått och klurat på en polisroman baserad på någon av de antika myterna. Han ville se vad som hände om man transporterade någon av dem till nutid.
Myten om Herkules stordåd lämpade sig extra bra, ansåg författaren, eftersom strukturen i myten är tydlig, samtidigt som karaktären i sig är relativt platt.
För att sona sina synder – Herkules hade ihjäl sina egna barn – får han i uppdrag av kusinen Eurystheus att utföra näst intill omöjliga uppgifter som att döda och fånga diverse odjur.
Allt i allo tolv olika hjältedåd, av en person som man utan problem kunde ge namnet Zack, placera på ett polishus i Stockholm, för att sedan fylla honom men rad olika psykologiska komponenter.
Perfekt ju.
Men Mons Kallentoft, som varje år sedan 2007 kommit ut med med en ny bok i serien om kriminalinspektören Malin Fors, fann inte riktigt tiden till att påbörja arbetet.
Istället kontaktade han och hans agent författaren och journalisten Markus Lutteman, och i mitten av juni började första delen, ”Zack”, klättra på de svenska försäljningslistorna.
– Jag har hittat på upplägget, gjort story, kapitelsynopsis och karaktärsbeskrivningar. Böcker är grovgöra hur man än gör, men det tunga arbetet har sedan Markus stått för. Han har skrivit massor av text, säger Mons Kallentoft, som själv kunnat fortsätta arbeta på en åttonde Malin Fors-bok.
– Det arbetet är extremt slutet. Där släpper jag ingen över bron. Men här ligger allt på bordet. Det har varit ett läskigt men intressant sätt att skapa konst på för mig. Målet har varit att hitta ett annat uttryckssätt, som ändå är mitt. Ett rappare, rakare och mer effektivt språk, säger han.
Det är inte ovanligt att svenska deckarförfattare gör gemensam sak och bildar par kring knivhugg, pistolskott och allmänt skumrask.
Maj Sjöwall och Per Wahlöö, vars serie ”Roman om ett brott” inleddes 1965, är kanske den mest kända konstellationen.
Men de var långt ifrån först.
– Det finns flera tidigare exempel, framför allt på författare som gått ihop och skrivit under pseudonym, säger Kerstin Bergman, litteraturvetare vid Lunds universitet och sedan 2011 invald i Svenska Deckarakademin.
Vad som är nytt däremot är omfattningen. Enligt Kerstin Bergman ges det ut ungefär 130 svenska deckare om året. Bara i sommar och höst är minst tio av dessa skrivna mer eller mindre gemensamt av två olika upphovspersoner.
– För tio år sedan såg det inte ut så här. Det har verkligen ökat, säger Kerstin Bergman.
Det finns flera skäl till att gå samman i par kring ett bokprojekt. För Mons Kallentoft handlade det om att hitta ett effektivt sätt att få ut en bok av ett redan färdigskrivet synopsis.
För Camilla Grebe handlade det om att hjälpa en vän, den under många år Rysslandsbaserade finansmannen Paul Leander-Engström, med ett romanprojekt som han ensam inte lyckats färdigställa.
När han kontaktade henne arbetade hon på en deckarserie ihop med sin syster, Åsa Träff, och var skeptisk till idén om ytterligare ett samarbete.
– Men han hade en så otroligt spännande samtidsskildring av Ryssland. Jag hade själv aldrig kunnat få tillgång till eller skriva trovärdigt om den miljön, säger Camilla Grebe.
I september kommer ”Handlaren från Omsk”, en thriller om svensk vapenindustri och andra delen i deras serie ”Moskva Noir”.
Camilla Grebe berättar att hon och Paul Leander-Engström skriver tillsammans genom att dela upp bokens kapitel mellan sig efter att gemensamt ha arbetat fram ett detaljerat synopsis.
De har också varit i Moskva tillsammans för att göra research.
– Just deckargenren har ofta väldigt komplexa intriger. Är man två är det lättare att bolla berättelsens olika frågeställningar och peppa varandra när man tappar suget, säger Camilla Grebe. Hon beskriver det färdiga resultatet, både i samarbetet med systern och Paul Leander-Engström, som ”en tredje röst”.
– Det är inte min, inte heller Pauls eller Åsas. Det är som att skaffa barn ihop med någon.
Bortsett från en alldeles ny våg av parhästar inom ungdomslitteraturen, är deckargenren relativt ensam om den här typen av samarbeten. Men lämnar man skönlitteraturen för andra typer av fiktivt historieberättande ser man lagarbete överallt. Tv-spel, film och tv-serier är ofta en kollektiv process redan på idéstadiet.
När manusförfattaren Stefan Thunberg svarar i telefon har han och kollegan Björn Karlström precis lämnat in manus till en tv-serie baserat på filmen ”Jägarna”.
Thunberg har också precis släppt sin första roman, ”Björndansen”, som han skrivit ihop med Anders Roslund, veteran i parsammanhang efter flera deckare tillsammans med Börge Hellström.
– I filmbranschen låter vi folk läsa manus mycket tidigare. Vi slänger text omkring oss som idioter. Eftersom det ska hamna i händerna på en stor produktionsapparat får det inte finnas några frågetecken, säger Stefan Thunberg.
Under 1990-talet genomförde Stefan Thunbergs tre bröder en rad spektakulära bankrån.
Även deras pappa var inblandad i vad som i medier kom att gå under namnet Militärligan.
Handlingen i ”Björndansen” är baserad på historien om ligan, och även om Stefan Thunberg och Anders Roslund kommit överens om att de skulle ”slå sönder verkligheten” och behandla berättelsen som ren fiktion, kom det förflutna ändå ikapp Stefan Thunberg.
– När vi dök ner i förundersökningen som min yngsta lillebror hade sparat blev det väldigt tungt. Då kände jag att det inte var värt det. Men då var Anders otroligt stark.
Stefan Thunberg berättar att de båda samarbetat väldigt tätt, även om de från början kom överens om att språket i boken skulle vara Anders Roslunds.
– Om jag skrev ett kapitel skulle det sedan filtreras genom Anders. Han har ett annat sätt att skriva och bygga meningar på. Och det är viktigt att språket är enhetligt, så det inte känns att det är två personer som skrivit boken.
Den största fördelen med att inte skriva ensam är möjligheten till omedelbar konstruktiv kritik, anser Stefan Thunberg.
– Om jag sitter ensam kan jag kanske se att det jag skriver är spännande, dramatiskt och innehållsrikt, men inte om det kommer att fästa emotionellt.
Stefan Thunberg säger också att skrivsamarbeten avmystifierar en annars mytomspunnen konstnärsroll. Något som även Camilla Grebe och Mons Kallentoft är inne på.
– Jag har jobbat både som journalist och inom reklambranschen, som båda är fokuserade på samarbete. Man måste vara väldigt pragmatisk. Dessutom är vår samtid full av omgörning och samplingar där det är oklart vem som egentligen är upphovsman, säger Mons Kallentoft.

Urval av aktuella deckarförfattare i par

Anders Roslund och Stefan Thunberg. ”Björndansen”, maj, Piratförlaget.
Mons Kallentoft och Markus Lutteman. ”Zack”, första delen i ”Herkulesserien”, juni, Bookmark förlag.
Lena Ebervall och Per E Samuelson. ”Bombmannens testamente”, parets tredje bok, augusti, Piratförlaget.
Johanna Limme och Martin Palmqvist. ”Körkarlen”, tredje delen i en serie om mord under 1890-talet, augusti, Kabusa Böcker.
Camilla Grebe och Paul Leander-Engström. ”Handlaren från Omsk”, andra delen i serien ”Moskva Noir”, september, Damm förlag.
Karin Aspenström och Peter Rätz. ”Rättslös”, andra delen i en serie baserad på Rätz liv som infiltratör, september, Lind & Co.
Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt. ”Den stumma flickan”, fjärde delen i serien om Sebastian Bergman, september, Norstedts förlag.
Cilla och Rolf Börjlind. ”Svart gryning”, tredje boken om Oliva Rönning och Tom Stilton, september, Norstedts förlag.
Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril under pseudonymen Lars Kepler. ”Stalker”, fjärde boken i serien om Joona Linna, november, Albert Bonniers förlag.
Gå till toppen