Hälsa & Motion

Jag – en digilog dinosaurie?

"Stenåldersmänniska", flinar mina barn föraktfullt när jag allt som oftast navigerar vilse i den virtuella verkligheten. Och jag erkänner: jag är en av dem som fått kämpa för att klara den digiloga utvecklingen. Först för att hänga med - och sedan för att stänga ned.

Periodvis blir jag så stressad av det oupphörliga inflödet från omvärlden, och av mitt eget tvångsmässiga uppdaterande, att jag av ren självbevarelsedrift går in i ett läge av digital dödstystnad.
Men debatten om det digiloga livet har slutligen tagit fart i ett av världens mest uppkopplade länder, och i ett svep har jag tagit klivet från dinosaurie till framtidsfigur.
För jag är långt ifrån ensam om att känna mig digitalt stressad. På andra sidan Atlanten har diskussionen om vårt digitala beroende pågått en tid. Avgiftningsläger i Kaliforniens redwoodskogar har blivit en tillflyktsort för IT-pressade i behov av hjärnvila, och researrangörer erbjuder garanterat wifi-säkrade frizoner på exklusiva resmål världen över.
Skåningarna är sämst i landet på att stänga av mobilen på semestern, enligt en Sifo-undersökning om digitala semestervanor som gjordes för resebyrån Apollos räkning hösten 2013. Mer än åtta av tio behåller telefonen påslagen. Vi har också svårare än de flesta andra svenskar att låta bli nätsurfande och mejlkollande när vi är lediga.
Men resebranschen förutspår en växande motrörelse. Enligt researrangören Resia väljer två tredjedelar av alla svenskar att leva helt analogt [läs: i den verkliga verkligheten, läs: i livet] under ett par befriande semesterveckor om året.
Min mono-taskande stenåldershjärna anar segerns sötma. På semestern kopplar jag ned med gott samvete - det hör ju faktiskt framtiden till. Hur gör du?
Läs alla artiklar om: KRÖNIKOR: Hälsa & motion
Gå till toppen